Känns nästan lite tomt nu efter att Halv-Vättern är avklarad. Gick riktigt bra och jag är supernöjd över Scotts och min insats!
Startade 9,44 efter en rejäl frulle hos Merida och G, där Scott dagen till ära fick hänga på väggen över natten och sprida sin hallonröda glans över lägenheten! Passade bra där :o)
Tyckte att det gick lite långsamt i starten ut ur Motala så jag drog om min startgrupp och siktade framåt mot de sista i gruppen framför. Var härligt att äntligen få sticka ut på vägen i på det som varit det huvudsakliga målet de sista månaderna! Benen gick snabbt och lätt trots sned, lätt motvind. Fick häng bakom mig för första gången någon mil utanför Motala och drog själv flera kilometer och hoppades på att bli avbytt. Men icke, killen bakom tyckte visst han var smart som hängde efter en tjej och trodde han skulle slippa dra. Nope, jag bad honom snällt gå om och dra sin bit av lasset oxå, vilken han pliktskyldigast gjorde haha!
På andra sidan Vadstena började värsta surret höras i öronen och en stor grupp på 20-25 cyklister kom om oss i ett bra tempo. Vi hängde på och det bara rullade på bortåt 30 km/tim i snitt fram till Borghamn. Var härligt att bara ligga efter och få draghjälp, pulsen fick vila lite och benen trampa lite lättare. Ladda inför Ombergsbacken som närmade sig med stormsteg!
Här sprack gruppen upp tyvärr då jag inte redan ville gå in i depå. Hade druckit ganska sparsamt för det hade ju inte gått många mil tills dess. Uppför gick det och dagen innan hade jag hört talas om att det hade legat massa nubb på vägen så jag var lite orolig att det skulle vara likadant även då. Får väl erkänna att jag inte kan laga punka och säkerligen inte heller kommer lära mig det förrän jag måste lära mig den hårda vägen, typ mitt i et lopp :o)
Omberg gick bra, även om jag fick cykla på själv där och fram till efter Ödeshög. Då kom delar av gruppen jag tidigare cyklade i, ifatt mig, tillsammans med killen som hängde efter mig innan. Jag tog rygg på dem direkt och det gick åter att trampa på i snabb fart och njuta av att bara fara fram med massa extrahjälp av ryggarna framför! Depån i Gyllene Uttern/Tällekullen gjorde åter att gruppen splittrades då jag inte heller där kände för att stanna upp. Tänkte jag skulle klara mig till Rök och depån där. Högg in på en energibar istället och njöt av sportdrycken i ena vattenflaskan istället. Guld!
Backen under E4 gick kalasbra, precis som den uppför Omberg. Klart de är tunga men de gick båda snabbt uppför ändå, rundtramp, rundtramp, rundtramp!! Ut i skogen med alla roliga backar uppå-ner-upp-ner, väldigt omväxlande och kul! Hittade en annan kille att hänga på och som hängde på mig emellanåt. Blir en utmaning att hålla farten plus att gasa om och hålla uppe tempot, askul!! Rätt vad det var kom en "bisvärm" med massa snabba cyklister åter farande och vi hängde på! Trots uppförs- och utfördbackar hölls tempot uppe i bortåt 34 km/tim! Askul var det och jag tänkte, jag hänger på så länge jag orkar. Häll väl 10-15 min och sen saknade jag ner lite och vilade. Det roliga är när man tycker 25-26 km/tim går riktigt sakta :o)
Efter St Åby fick jag häng av en cyklist som inte var speciellt sugen på att dra. Jag tänkte personen får väl hållas där så länge jag känner att det funkar att ligga först. Men när det började närma sig 5 km innan Rök och depå bad jag tjejen ta täten. "Det går inte, jag orkar aldrig ligga i ditt tempo, bara ligga efter! Ja det var ju ett ärligt svar iallafall. Jag trampade på och depåade i Rök, fyllde på med underbart god blåbärssoppa, saltgurka, banan, vatten och energidryck. Det tråkiga med alla drycker och barer hit och dit är att man ganska lätt efter hand får ont i magen. Men det är bara å dricka vatten och bita ihop lite!
Tyvärr låg jag 30 min före i familjens schema så de hann inte till Rök. Jag ville bara stanna 2-3 minuter innan jag drog vidare igen. Men de mötte upp på E4 hemma och jag stannade till helt kort och fick kramar och pepping! Var härligt och gav massa ny energi för de sista 4 milen. E var i korsningen i Väderstad oxå, blev så glad att hon oxå kommit för att heja!
Vägen till Slänningen gick bra, killen från skogen kom ifatt igen. Han hade stannat lite längre i Rök men var snabbare ifatt ist :o) vi pratade lite och peppade varann till en ny grupp snabba cyklister kom ifatt och körde om. Vi hängde på direkt vilket höll in till Skänninge. Tyvärr splittrades stora delar av gruppen igen, shit vad alla ska in i depåer hela tiden! Killen från skogen och jag kämpade vidare ut i motvinden och mitt livs tuffaste 2 mil någonsin! Vi höll en ganska bra fart tills det återstod 1,5 mil. Sååååååå nära och en såååååås liten kropp! Jag släppte och han försvann långsamt framför mig. Hoppas det gick bra för honom sen! Nu började kroppen skrika, högt av smärta och näst intill utmattning. Har i efterhand kommit på att jag då cyklat 4,5 timmar på en tallrik gröt, en smörgås, en banan, en mugg blåbärssoppa, en energibar och typ tre flaskor vatten delvis med energitabletter i... Nicht gut... Nicht tillräckligt... plockade upp min sista bar och började mumsa och försökte distrahera mig bäst jag kunde från min skrikade kropp. Ryggen, axelmusklerna, rumpan, nacken, bröstkorgen och lungorna bara värkte! Blev nästan lite orolig när jag upptäckte att pulsen som legat runt 170 i stort sett hela tidenm, plötsligt började sjunka nedåt 150, trots att jag kämpade på som tusan! Plockade snabbt i min energibaren och drack energidryck, vilket gjorde susen. Även om kroppen inte slutade skrika så fick magen och blodet sitt iallafall. Sista milen var det åter någon som tog häng på mig. Bad honom till slut gå om för jag var så trött och ville själv bli dragen ett tag. Först sa han att han inte orkade dra i mitt tempo han heller (OMG!) men sen kom han om och peppade massa, nu kör vi lixom! Vi drog varann till och från sista 6 km och kom i mål nästan samtidigt. Tack för det!
Underbart var det iallafall att se det första husen i Motala närma sig! Var så trött att jag nästan inte orkade glädjas åt det. Jo, innerst inne, men det hjälpte verkligen inte rent fysiskt. Var dock härliga känslan att köra de sista två svängarna innan målgången och att se mammas, pappas och C´s stolta leenden när de mötte upp. Blev pussar och kramar och Gainomax i gräset där jag vred mig och visste inte vilken kroppsdel jag skulle ligga på. Värkde som f**n överallt men snälla syster gav mig en försiktig ryggmassage som gjorde underverk tillsammans med Gainomax, energidryck och saft toppat med en glass! Plötsligt kom en killa fram. Kände igen honom som en som legat efter migg massa gånger när jag dragit, men som aldrig körde om. Han var så gullig, "Jag bara måste säga att det var riktigt grymt kört idag, du var riktigt bra! Jag har legat efter dig flera gånger men trodde inte jag skulle orka ligga före och dra i samma tempo. Riktigt bra tempoväxlingar och riktigt bra kört!" Så snällt! Jag blev jätteglad! Det tror man ju inte att andra ska reflektera över hur man själv kör. Att sen komma och säga det efteråt, coolt!! Tack snälla vem-du-nu-var!
Innan det blev vila och dusch var det dags för ytterligare en superkul grej... min plakett! För alla damer som cyklat under 6 timmar och alla herrar under 5 timmar blev man tilldelad en plakett. Denna plakett var det huvudsakliga målet för årets cykling! Blev sååå glad över den!
Tiden blev 5,17 och efter att ha googlat resultat, nu kommer G skratta men det har jag gjort, så kan jag fira en 637 plats totalt av ca 3100 som genomförde loppet (vi var iof va 20 stycken som hade denna tid och jag stod näst sist av dessa) och av tjejerna som deltog var jag 73a! Så... målet för Halv-Vättern 2011 sattes genast i tankarna. Dels komma under 5 timmar, dels bli snabbare bland tjejerna. Ska man kanske sikta på topp 50?
Klart man ska!! Men först blir det välförtjänt vila och njuta lite innan nästa cykelpass som förhoppningsvis blir i Norge om ett par dagar!
Men snaaaaart, ska jag anmäla mig... till HalvVättern och Vätternrundan 2011!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar