FC 2010 fortsättningen

Den första natten sov vi ovaggade och lyckades dessutom försova oss. Lyckades inte få till larmet på mobilen så vi vaknade först klockan nio, efter elva timmars sömn. Asgött, trots att det var riktigt fuktigt i tältet emellanåt. Ganska kallt med för den delen så jag sov i underställ, gosestrumpor, mössa å vantar medan A är lite mer wild and crazy och låg med fötterna utanför sovsäcken. Jaja, alla sätt är bra utom de dåliga.


Det var en kall och blåsig morgon så det var bara å dra på massa kläder å äta varm gröt för att komma igång.

vi fick nästan lite panik, drog igång gasköket och kokade upp vatten från den rena bäcken till vår frystorkade frukostgröt bestående av 700 kalorier!!!! Shit pommfritt, men det går ju åt massor av energi så det var ju toppen! Apropoå den rena bäcken, de tidigare vattendragen de sista 4 km hade varit förorenade av ett renkadaver nånstans runt Kebnekaise så vi fick gå extra långt söndagskvällen för att kunna få rent vatten.

Åt, packade ihop, och kom iväg vid tiotiden. Hade siktat på att ta oss förbi nästa checkpoint Singistugorna, ca 12 km och fortsätta till Sälksastugan ytterligare ca 14 km för att tälta strax efter mot Tjätjkapasset (eller hur det nu stavas...). På vägen mot Singi kom vi ikapp J och K som hade börjat gå från Kebnecheckpointen redan halv sex på morgonen.

Framme vid Singistugorna, efter en ganska stenig och blåsig vandring på några timmar, bjöd Primus på renklämma (tunnbröd med potatismos, revskav och lingonsylt) och världens underbaraste, godaste morotskaka! Snacka om att känna sig som i himlen!!! Vi njöt knappt en timma på stationen innan vi fortsatte mot Sälkastugan, en ganska långtråkig och händelselös vandring som dock piggades upp av trevliga typer längs vägen. Vu träffade åter på tyskarna Sebastian och Markus samt en kille från Naturkompaniet i Kristianstad som var ute och provade utrustning för jobbets räkning. Alltid kul med småprat på vägen!!


Vid Sälkacheckpointen började klockan dra sig mot sex och A, J och jag stannade upp för att vila lite. K, som ville ta det lite lugnare, skulle möta upp J där senare under kvällen. Vi ingtog kvällsmaten i form av frystorkade grönsaker i nån indisk sås med ris. Funkade mycket bättre än gårdagens lax med frystorkade potatis som smakade som en blandning mellan brödkrutonger och potatis... sådär alltså.

A och jag fortsatte efter två välbehövliga paustimmar mot Tjätjktapasset för att slå läger några kilometer bort. Nu började tankarna bli seriösa för att vi skulle kunna lyckas ta oss i mål på guldtid. (Guld betyder mål inom <3 dygn, silver <4 dygn och brons < 5 dygn...) Vi kände oss peppade och väldigt motiverade att fortsätta så länge vi orkade under kvällen men fötterna började klaga ganska bra så drygt en timma bort slog vi upp vårt tält. Innan sängdags drog vi ner till det iskalla vattendraget för en uppfräschning, något som säkerligen uppskattades av de unga tyskarna några hundra meter längre bort. Men vadå, man får väl bjussa på sig själv och så farligt var det inte, vi hade handdukar om oss hela tiden :o) Kändes underbart att bli lite ren och fräsch iallafall och vi somnade åter ovaggade. Hade denna gång varit noga med att ställa mobilens alarm på sju för att kunna börja tisdagens vandring kl åtta.


Uppför, uppför, uppför och här är bara början på backen! Väldigt fin utsikt iallafall!!

Tisdagen var vi åter taggade! Snabbfrulle, tejpade om fötterna på A och packade ihop oss och jobbade på så bra att vi kom iväg fem över åtta. Mot dagens första mål, den ca en km långa uppförsbacken Tjätjkta (nu har jag nog stavat namnet i alla olika varianter hahaha!!) och bort till dess checkpoint några kilometer efter. Och visst var backen seg, men inte alls så tuff som jag hade trott. Sista 20 minuterna gick det väldigt brant uppför och det kändes att man inte var van att väga 21,5 kg mer än i vanliga fall. Men att det var så mycket i ryggisen visste jag inte då. Upp kom vi iallafall och nådde vandringens högsta punkt på ca 1140 meter! Var en härlig utsikt där uppe och vi tog en kort men välbehövlig paus. Ett gäng, tyskar såklart, stod med en gitarr (!!!) och sjöng nån Alabamalåt som jag inte vet vad den heter. Men kul å trevligt var det!! Vi kände dock guldvittringen och ville inte vänta längre utan travade på. Kom nerför en längre backe och ut i månlandskapet bakom med bara stora stenar!!! Jag lovar! Minst en halv kilometer med bara sten. Rätt segt att parera, men det var samtidigt skönt för benen att få trampa upp och ner lite.


Efter dagens första oändlighet kom vi ändå fram till checkpointen där vi fick vår fjärde stämpel! Firade med nyponsoppa som blandades i en plastpåse, lite primitivt men kändes väldigt fyndigt haha! Gott var det iallafall! Här pausades det i en timma innan vi kände oss vilade nog att fortsätta till nästa checkpoint Alesjaure, 4-5 timmar bort. Det var så himla fint här, det vackraste på hela vandringen! Å nu är jag kanske inte nån som uttrycker mig i termer som vacker hit och dit, men här var det vackert! Höga berg med en grön dalgång med små bäckar och forsar här och där som vi fick både gå över, och igenom. Stackars A som gick med sina gåstavar hade äntligen satt i händerna i öglorna efter att jag tjatat om det när hon bara tappade dem. Men... när vi gick över en liten ström/fors/bäck/å/flod, beroende på vem man frågar och när man frågar (hehe, efter hur många glas rosé kanske) så vippade en sten till för A och hela hennes tyngd kom på handen som satt fast i staven. AJAJAJ!!! Inte okej tyckte handen! Så, sjuksköterskan fick rycka ut och linda om handen och var snabb att ge patienten en Voltaren för att glömma smärtan och kunna köra på till dagens etappmål Keron. (Man måste ju vara smart lixom) Det blev en liten paus innan vi fortsatte vår vandring återigen. Innan vi kom fram till checkpointen uppnåddes dagens andra oändlighetskänsla trots den toppenfina naturen med renar, fjällämmlar (eller var det lymmlar?) och någon stackars ripa som vi skrämde iväg där vi tuffade fram.



Men fram till Alesjaure kom vi iallafall, dagens andra etapp. Stugorna låg jättefint på en höjd med mycket ljusblått, nästan turkost, vatten omkring, bara SÅ fint!! Här shoppades det chokladboll och coca cola/kaffe och vi vilade en timma. Superskönt i solen, livsnjuta på hög nivå den sköna timman!! Oj, man kan väga väskan där, såg vi. Hmm... jag hade ju 17 kg hemma, så max kanske 19 kg tänkte jag. Okej, supermax 20 kg... Vågen stannade på 21,5 kg... efter två dygns vandring... Folk runt omkring som råkade se på drog efter andan och det kom flera kommentarer. "Men hur kan du ha så mycket i väskan?", "Jag har bara 12/15/14/17/10 kg..." osv. Jaa, jag vet inte vad jag hade med som skulle varit onödigt... tror några fjällymmlar smugit sig in och bosatt sig eller nåt. För det kan inte ha varit vinet, nötterna, russinen, nyponsoppepulvret, energibars eller godiset som vägde, BIG no! :o)
A vägde också sin ryggis vilken stannade på 20 kg iallafall. Jaja, tack vare bodypumpen (I´m sure!!) så var det ingen match ändå hehe!

Okej... Det blev en rätt lång utläggning och klockan var nu tisdag eftermiddag, och vi har här två etapper kvar . De tuffaste, pissigaste, jobbigaste, tråkigaste, sopigaste, grymmaste och vidrigaste milen i mitt liv samtidigt som de var härliga för de tog oss till målet då vi inte behövde gå ett steg till...

To be continued...