Fjällräven Classic 2010!

Åh så skönt det känns att vara hemma igen! Visserligen var det några dagar sen som vi gick i mål, förra onsdagen. Men jag har knappt orkat tänka på vad vi genomfört egentligen :o) blivit någon slags försvarsmekanism för att glömma det som var så otroligt jobbigt och tufft både fysiskt och psykiskt. Samtidigt kommer jag aldrig glömma det. För det var en ganska härlig upplevelse också att genomföra 11 mils stenig fjällvandring med 22 kg i ryggsäcken, och lyckas gå under tre dygn...



Vi kom upp till Kiruna söndagen den 8 augusti och åkte buss ut till Nikkaloukta fjällstation mitt i ingenstans. Det var många förväntansfulla ansikten och många fullpackade ryggsäckar överallt. Efter att ha ätit vår "sista" måltid, dagens lunch, satte vi oss och började tejpa våra stackars fötter. Än så länge var det inte så synd om dem, men vi förstod att det skulle kännas efter hand iallafall.
Starten gick och vi drog iväg med våra ryggisar, A och jag. Vi kände oss förväntansfulla, pirriga och lite spända inför vad som komma skulle och visste att det skulle bli något vi inte tänker göra om igen.

Redan från början fanns det en liiiiten guldfundering i bakhuvudet när vi gick. Men den funderingen försökte jag hålla borta. Vi hade trots allt aldrig fjällvandrat innan, tränat sammanlagt 6 mil med max 12 lg i ryggsäcken i form av kokböcker och annat som väger en del och hade kanske en veckas anamnes på förkylning resp halsfluss efter att ha festat på Gotland en vecka... :o) Men det var väl så det var meningen, kolhydratladda och dricka mycket lixom? :o) Okej, detta är en träningsblogg, men det är ändå en del av livet att leva och må bra och göra det man tycker är kul även om det inte alltid är det ultimata som alltid gäller.

Första dagen gick vi några kilometer bortanför Kebnekaise fjällstation, vilket slutade med ca 23 avverkade km. Startade kl 13 och kom valde tältplats vid 21 på kvällen. Det kändes som en ganska tuff start på vandringen men mycket stenar och en hel del spångar/spänger. Upp och ner om vartannat och ryggsäcken började göra höfter och axlar mer och mer ömma. Vi var glada att vi hade tejpat fötterna så slapp vi iallafall få problem med dem.
När vi gick och gick och ibland kände en oändlighet i alla milen vi skulle ta oss igenom, kom en del ord upp i huvudet för att beskriva upplevelsen. Vet att jag denna första dag tänkte "Sol"... Solen sken iallafall på oss denna dag, och skulle det regna alla andra dagar var jag iallafall så otroligt glad att det iallafall var sol den första! Sen kom jag att tänka på "tejp" vilket blev ett återkommande tema i mina tankar gebom vandringen.
Och jag lovar, man hinner tänka vääääldigt mycket under 68 timmar ute i fjällvärlden. Var otroooligt glad över att vi tejpade fötterna och att vi fick till det så himla bra! Guld värt bara det!



Skönt med lite slappa och vila benen på Kebnekaise Fjällstation och efter att ha fått den första stämpeln i vandringspasset.

Hittade en tältplats och lyckades, trötta och slitna efter första dagen, sätta upp tältet vid en bäck. Hade innan dess sagt hej då till tyskarna Sebastian och Markus från Stuttgart och som vi pratade med några kilometer. Snacka om att det gick bra mycket lättare att gå när man blev distraherad av att behöva prata engelska! Och som jag älskar det!

Vi fick till gasköket och lagade till vår frystorkade mat innan vi kröp ner i våra sovsäckar och föll in i en skööööön sömn i den fuktiga natten... Väldigt nöjda och en aning stela efter den första dagen på Fjällräven Classic!

To be continued...