Lidingöloppet- check!

Känns nästan lite tomt nu när ännu ett mål är avklarat. I miss!

Men i lördags var det iallafall dags för dagen D, Lidingöloppet!!! Okej, jag veeeet, hade inte tränat tillräckligt för det. Löpte min första hela mil för två veckor sen och tisdagen innan loppet drog G och jag ut på 1,4 mil i Vidingsjö, vilket ioförsig gick ganska bra, men det hade krävts mer innan loppet egentligen. Sjukt ändå vad kroppen klarar av!!

F och jag började löpa ganska lugnt, var rätt svårt att göra något annat med all trängsel i början av loppet. Vi kom ifrån varann vid ca 6 km då jag drog iväg lite i en uppförsbacke. Alltså, det kändes som om folk var rädda för uppförsbackarna redan från de första som kom. Eller så kanske de var ännu mera otränade för ändamålet än vad jag var, vet inte, men shit, gå i backarna redan från början, jaja... Kände lite i b´örjan att det absolut är bra att ta det lugnt och fint och hålla en bra puls så jag orkar så långt som möjligt innan jag måste varva med att gå. Och det höll till ca 1,8 mil, vilket jag är ganska nöjd med. Har aldrig sprungit så långt och kroppen svarade ganska bra fram dit. Försökte ligga på max 180 i puls hela tiden för att inte fä mjölksyra. Veet, det är lite högt även det, men jag har typ alltid hög puls när jag tränar. Men å andra sidan kan jag ligga och tuffa på där ganska länge utan att det blir alltför jobbigt i kroppen.
Efter de 1,8 första milen började det göra ont i fötterna, knäna började tycka utbörsbackarna var pain-in-the-ass och psyket tyckte det var ganska tråkigt att vara ute så länge och bara se skog, lite vatten, skog, backar, skog och massa visserligen underbar, publik. Det var då "Bita ihop" kom in i bilden :o)

Bet ihop och trampade på. "Det är ju inte s svårt, bara å sätta ena foten franför den andra..." Började bli hungrig och försökte plocka i mig nån bit banan och dricka blåbärssoppa, sportdryck och vatten efter banan. Försiktigt så magen fortfarande samarbetade. Enervits GT-tabletter mättar inte direkt i längden och vår kolhydratladdning till trots, äta bör man, annars... Det höll tills det var 5 km kvar... Sprang och gick om vartannat, gjorde sjukt ont emellanåt men efter en stund försvann det och jag kunde försöka tuffa på ytterligare några km innan det typ smällde till efter Aborrebacken. Ajajajajaj!!!! Håll- check! Okej, vad göra nu lixom?
Försökte stanna upp och få det att gå över vilket gick till och från, men när det var typ 500 meter kvar gjorde det så ont att jag inte kunde springa alls! Föröskte gräva in fingrarna innanför revbenen på höger sida och kämpa på mot smärtan och springa mot målet, men det bara gick inte! Höll på att bryta ihop flera gånger och tårarna trängde fram... Linkade fram och åskådare hejade, löparna likaså. "Det är bara femhundra meter kvar, du orkar!!" Visst, hade jag inte haft typ dödsont hade jag orkat, lugnt! Men när man börjar bli rädd att man har typ akut gallstensanfall eller nåt sånt och knappt kan stå/gå upprätt spelar det ingen roll. Gick inte att springa så det var bara å traska på mot målet, medan alla sprang för allt benen höll :o)

På upploppet fick tydligen speakern syn på mig "Å här kommer Lovisa Egedal från Linköping mot målet. Hon ser glad ut" Jotack, värsta grimaserna och med tårarna i ögonvråna var det bara å vinka, le lite och linka i mål mot vila, vännerna och medaljen!

Och såhär i efterhand, jag ÄR nöjd på sätt och vis. Siktade på 3,30 och kom i mål på 3,30,10. Jag orkade hålla ett bra tempo fram till 1,8 och ändå hade jag inte tränat alls tillräckligt. Musklerna kändes i stort sett hela tiden pigga och med och efteråt har jag i stort sett inte haft någon speciell träningsvärk. Men... jag hade kunnat vara snabbare om jag inte fått håll och det stör mig. Men, samtidigt hade jag inte kunnat göra något åt det. Gjorde det bästa av saken, bet ihop och tog mig i mål.

Kroppen är helt fantastisk, jag blir så imponerad av vad den klarar av! Känner mig väldig inspirerad inför nästa års Lidingölopp och ska anmäla så snart det går :o)

Har inte bestämt mig för om det blir något Öppet Spår i Vasan i vinter. Annars är det Göteborgsvarvet nästa, och där siktar jag på 1,45 och hoppas att det inte är alltför optimistiskt tänkt. K, A och jag är anmälda som Lag Syd och U kommer antagligen oxå joina oss i kampen mot A´s lag :o)

Linkan mot Götet hahaha!!