Sol ute, sol inne...

... sol i hjärta, sol i sinne!

Helt fantastiskt vad skön en löptur kan vara! Blåa himmel och skön sol, bara var tvungen att ge mig ut och springa runt ån. Hade visst räknat ut att det är 27 veckor kvar till Göteborgsvarvet så det börjar verkligen bli dags att röra på kroppen och samla mil i benen.

Det är så häftigt det här med inställning. Är glaset halvfullt eller halvtomt lixom? Gav mig ut och sprang. Shit, har inte gjort det på en månad (sedan Lidingöloppet) var min tanke, så det kommer bli skitjobbigt. Men jag måste runt ån iallafall. Och det kommer säkert kännas... tankarna bara malde runt och jag märkte hur jag kände efter i varenda steg jag tog. Gick svinbra de första tio minuterna, sen började det kännas lite här och lite där. Ville så mycket, hade så lätt steg i början och drog på en ganska bra fart. Klart det blir jobbigt efter en stund. Jag HAR trots allt inte sprungit sen 24 september :o) blev besviken på mig själv, kämpade på, gick lite, sprang lite till. Shit, jag måste iallafall dit och dit tänkte jag. Till slut kände jag att, det blev inget kul. Jag ville inte vara ute för att jag måste ditt å datt... jag ville springa för att jag VILLE!!! Inte för något påtvingat krav från mig själv. Promenerade ett par minuter och tänkte, okej, nu skiter jag i det här. Nu ska jag bara springa lite. Det här var cirka 30-35 min in i passet.

Så, bort med kraven, bort med måstena, blundade lite kort och insöp den klara luften, kände solen värma i ansiktet, kände livet vända åter i kropp och tanke, och började springa. Och sprang, och sprang... Benen var åter fjäderlätta och kraven som bortblåsta! Kände mig knappt flåsig alls och kände det mjuka löparsteget återvända, shit, älskade plötligt att vara ute och löpa! Mötte plötsligt leende människor, njöt av de gula löven under träden, fnissade lite åt positiva tankar som kom och gick. Livet lekte och jag kände mig SÅ levande!!! Det gick så lätt!! Tänkte att jag springer så länge set känns kul och okej. Får sluta precis när jag vill!! Fortsatte springa, trots att jag tänkt vika av vid Sportis som vanligt efter ett varv. Blev en sväng på 35 min till, utan att behöva gå en endaste gång. Kroppen svarade perfekt och det kändes som dag och natt mot början av mitt pass!

Så, från att börjat springa med massa tankar om måsten hit och dit, lyckades jag vända på det och njöt av varje steg! Det SKA vara kul!! Och visst, det kanske inte alltid är det i början, det är okej att bryta ihop lite. Bara man ge sig den på att komma igen! Man kan bara göra sitt bästa! Och med en positiv inställning och realistisk tanke kommer man långt! Å livet är så himla mycket roligare på den ljusa sidan!

Så, sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!
Skaffa dig en bra vecka! Världens bästa vecka 45!