Vilken härlig vecka det har varit! Så sjukt underbart att komma hem, så sjukt kul med alla träningspass och åter få möta alla fina människor som finns omkring mig hemma! Saknat er!
Summan av träningsveckan blev att jag hade Bodypump för riktigt taggade och duktiga kunder i Sportis hela tre gånger! Saknat det så mycket och det var så kul att köra igen! Första passet kände jag mig lite ringrostig, var trots allt en månad sen som jag hade pass sist. Gick ändå skapligt och de kommande två passen gick bara bättre och bättre.
Att ha pass en lördagseftermiddag var sjukt kul! Kunder som haft en skön dag innan och som laddar om inför kvällen med skön träning. De kämpade på så bra och det är en härlig känsla att få leende gensvar och underbara fighting-faces under passets gång!
Förgyllde även veckan med Bodycombat!! Fick vara mini-slav när S och J skulle träna in nya Bodycombat ´50. Kommer bli tre kul månader även där och de älskade, efterlängtade hoppknäna är tillbaka och som jag gillar dem!! Älsklingen och jag körde även igenom BC´46 i Ljungsbro en sväng på min födelsedag. Gick riktigt bra och åh, vad jag skulle vilja gå BC-utbildning! Men, allt har sin tid och min tur kommer förhoppningsvis i framtiden. Och gör den inte det så går jag väl en utbildning själv :o)
Nu är jag åter på väg till Oslo, men för bara fem dagar, knappt. Kommer hem på fredag. Känns helt okej, känner mig ändå lite hemma där oxå nu efter min jobbhöst på Rikshospitalet. Men, borta bra och hemma bäst! Linköping in my heart :o)
Siktar på mycket kondition och styrka under december annars. Vill få igång en bra förbränning igen efter mina fysiskt sett, slöa veckor i Oslo. Tror kroppen gått i ide efter de många jobbnätterna och gå gym-timmarna. Känner mig så laddad och energisk inför det kommande nya året och under februari kommer något kul ske som jag ska delta på, vilket peppar mig massor!! En sån härlig känsla med nytt år! Plötsligt har man åter 365 nya dagar framför sig att fylla med det bästa man kan! 365 oskuldsfulla, fina dagar!! Det känns som om man får ny luft att andas!!
Ha en underbar vecka 49 nu! Njut av solen och dansa i regnet!!
måndag 5 december 2011
måndag 28 november 2011
Bodypump ´80
Äntligen hemma igen och jag älskar´t!!
Igår var det dags att ge sig ut i stormen för kvartalsutbildning i Bodypump´80 på Sats i Norrköping. BP´80, det är alltså 20 år som Bodypump hållit på och så mycket som hänt sedan det utvecklades från början. Nu finns Les Mills pass på över 13 000 klubbar i över 75 länder!! Hur stort är inte det???
Det var kul att se vad de kommande tre månaderna skulle bestå av i Bodypump-väg! Nu har jag ju inga fasta pass dessa månader, förutom två i Ljungsbro efter nyår. Men jag vill ju ändå vara beredd att hoppa in som vikarie om det skulle behövas, saknar ju kunderna och passen så mycket!
Nya programmet var ganska tufft konditionsmässigt. Man börjar snegla mer och mer mot att få upp pulsen mer under låtarna samtidigt som man får en effektiv styrketräning. Der har märkts under de sista releaserna och detta kommer mer framöver oxå enligt Michael som höll i utbildningen.
Uppvärmningen står September för, och genom hela releasen är det sammanlagt tre svenska artister(s) låtar med, vilket är himla kul!! Programmet utvecklas ju ändå i New Zealand, så det blir extra kul när våra egna svenska artister får vara en del av det hela.
Benlåten är ganska tuff med en massa singlar, och riktigt bra när det nuvarande största popundret i världen (inte September) får oss att ösa på. Säger bara, håll tekniken ända i mål, bit ihop och njut!!
Bröstlåten är en gammal låt som många kommer känna igen, helt säkert!
Nästa kul låt med svensk touch är rygglåten, som även den kräver en del uthållighet och jäklar anamma. Korta och explosiva set med frivändning/powerpress kombinerat med en himla massa härliga roddar och vad vi kommer älska det!!! Något som är nytt här är att det finns ett bra alternativ för nybörjade som tycker att frivändningar/powerpress går lite för fort och då inte får till tekniken. Gillar när man tänker på de som inte är så vana deltagare oxå, det är ju när de vågar stanna som vi blir fler i Bodypump-familjen!
I tricepslåten kommer något som är tufft men som jag längtat efter sedan flera releaser tillbaka. Detta får bli en överraskning, men triceps kommer få jobba bra, lovar!!
Biceps lovar hög intensitet med en gammal goding i öronen, ingen som tiger här!!!(Hahahahaha!!)
En riktigt tuff utfallslåt med en superutmaning för alla på slutet av varje ben, yeah, utmaningar gillar vi ju!!!
Axellåten är tuff, utmanande och alldeles, alldeles underbar för ett par av de nordligaste kroppsdelarna. Det är en del byten, det är stång och hantlar och det är ett onämnbart antal pushups, det är bara att tagga till redan nu, iiiiiih, kommer blir kanooooooon!!!
Maglåten är bara skön helt enkelt, fortsätter i samma stil som i BP´79 och tränar både de raka och sneda magmusklerna. Gött helt enkelt!
Tror det kommer bli tre bra månader! Ska bli spännande att se hur kunderna utvecklas, så himla kul att jämföra passen i början av en release mot slutet, det är en sån skillnad! Både på kunderna och oss instruktörer kanske jag ska tillägga ;o)
Ha en skön vecka 48 nu! Hoppas det kommer lite snö till helgen, det är bara det och lite kyla som saknas nu! Önskar mig en vit födelsedag!
Kram!
Igår var det dags att ge sig ut i stormen för kvartalsutbildning i Bodypump´80 på Sats i Norrköping. BP´80, det är alltså 20 år som Bodypump hållit på och så mycket som hänt sedan det utvecklades från början. Nu finns Les Mills pass på över 13 000 klubbar i över 75 länder!! Hur stort är inte det???
Det var kul att se vad de kommande tre månaderna skulle bestå av i Bodypump-väg! Nu har jag ju inga fasta pass dessa månader, förutom två i Ljungsbro efter nyår. Men jag vill ju ändå vara beredd att hoppa in som vikarie om det skulle behövas, saknar ju kunderna och passen så mycket!
Nya programmet var ganska tufft konditionsmässigt. Man börjar snegla mer och mer mot att få upp pulsen mer under låtarna samtidigt som man får en effektiv styrketräning. Der har märkts under de sista releaserna och detta kommer mer framöver oxå enligt Michael som höll i utbildningen.
Uppvärmningen står September för, och genom hela releasen är det sammanlagt tre svenska artister(s) låtar med, vilket är himla kul!! Programmet utvecklas ju ändå i New Zealand, så det blir extra kul när våra egna svenska artister får vara en del av det hela.
Benlåten är ganska tuff med en massa singlar, och riktigt bra när det nuvarande största popundret i världen (inte September) får oss att ösa på. Säger bara, håll tekniken ända i mål, bit ihop och njut!!
Bröstlåten är en gammal låt som många kommer känna igen, helt säkert!
Nästa kul låt med svensk touch är rygglåten, som även den kräver en del uthållighet och jäklar anamma. Korta och explosiva set med frivändning/powerpress kombinerat med en himla massa härliga roddar och vad vi kommer älska det!!! Något som är nytt här är att det finns ett bra alternativ för nybörjade som tycker att frivändningar/powerpress går lite för fort och då inte får till tekniken. Gillar när man tänker på de som inte är så vana deltagare oxå, det är ju när de vågar stanna som vi blir fler i Bodypump-familjen!
I tricepslåten kommer något som är tufft men som jag längtat efter sedan flera releaser tillbaka. Detta får bli en överraskning, men triceps kommer få jobba bra, lovar!!
Biceps lovar hög intensitet med en gammal goding i öronen, ingen som tiger här!!!(Hahahahaha!!)
En riktigt tuff utfallslåt med en superutmaning för alla på slutet av varje ben, yeah, utmaningar gillar vi ju!!!
Axellåten är tuff, utmanande och alldeles, alldeles underbar för ett par av de nordligaste kroppsdelarna. Det är en del byten, det är stång och hantlar och det är ett onämnbart antal pushups, det är bara att tagga till redan nu, iiiiiih, kommer blir kanooooooon!!!
Maglåten är bara skön helt enkelt, fortsätter i samma stil som i BP´79 och tränar både de raka och sneda magmusklerna. Gött helt enkelt!
Tror det kommer bli tre bra månader! Ska bli spännande att se hur kunderna utvecklas, så himla kul att jämföra passen i början av en release mot slutet, det är en sån skillnad! Både på kunderna och oss instruktörer kanske jag ska tillägga ;o)
Ha en skön vecka 48 nu! Hoppas det kommer lite snö till helgen, det är bara det och lite kyla som saknas nu! Önskar mig en vit födelsedag!
Kram!
tisdag 22 november 2011
Just idag är jag stark!
Har lovat min kära sambo-to-be att inte köra BP alls dessa två veckor. Inte förrän jag kommer hem i helgen igen ;o)
Det har ju gjort att jag gymmat lite mer istället, vilket jag i vanliga fall inte tycker är speciellt kul alls. Men... jag börjar få smak på det :o) älskar ärligt talat att stå vid hantlar och stänger och köra axlar och rygg! Köra lite triceps kickbacks och bänkpress! Känner mig trygg bland vikterna, till skillnad mot en del av de stackars norska tjejerna (å vissa killar) som inte vet vart de ska ta vägen riktigt.
(Shit, min patient här bredvid snarkar så jag tappar tråden :o)
Hoppar då och då in in någon av maskinerna, men tycker att det är roligast att köra med lösa vikter, och avsluta med mage och lite biceps i TRXen.
Har varit med på Cykelpulse oxå, vilket gav mig en superlängtan hem till Johannas superpass på Medley i Sportis! Herregu', instruktörerna här säger knappt nåt mer än det vi ska göra. Förklarar inte den pulsbaserade träningen, peppar inget under tiden och ser ut att vilja vara nån helt annanstans. Okej, jag erkänner att jag dömer efter bara två cykelpass. Men snälla... Var är energin, träningsglädjen som bara smittar, var är all bra musik? Peppet??
Joförresten, det är hemma i Svedala ja!!! Selvfølgelig :o)
Om tre dagar, så är jag det med! Och på tisdag ska jag ha Bodypump i Sportis, vilket jag ser fram emot väldans mycket!
Och, på söndag är det dags för Bodypump'80 på Sats i Norrkøping! Wiiiiieeee, längtar!!!!!
Ha en skön rest av veckan nu!
Carpe diem, imorgon kan det vara för sent!
Det har ju gjort att jag gymmat lite mer istället, vilket jag i vanliga fall inte tycker är speciellt kul alls. Men... jag börjar få smak på det :o) älskar ärligt talat att stå vid hantlar och stänger och köra axlar och rygg! Köra lite triceps kickbacks och bänkpress! Känner mig trygg bland vikterna, till skillnad mot en del av de stackars norska tjejerna (å vissa killar) som inte vet vart de ska ta vägen riktigt.
(Shit, min patient här bredvid snarkar så jag tappar tråden :o)
Hoppar då och då in in någon av maskinerna, men tycker att det är roligast att köra med lösa vikter, och avsluta med mage och lite biceps i TRXen.
Har varit med på Cykelpulse oxå, vilket gav mig en superlängtan hem till Johannas superpass på Medley i Sportis! Herregu', instruktörerna här säger knappt nåt mer än det vi ska göra. Förklarar inte den pulsbaserade träningen, peppar inget under tiden och ser ut att vilja vara nån helt annanstans. Okej, jag erkänner att jag dömer efter bara två cykelpass. Men snälla... Var är energin, träningsglädjen som bara smittar, var är all bra musik? Peppet??
Joförresten, det är hemma i Svedala ja!!! Selvfølgelig :o)
Om tre dagar, så är jag det med! Och på tisdag ska jag ha Bodypump i Sportis, vilket jag ser fram emot väldans mycket!
Och, på söndag är det dags för Bodypump'80 på Sats i Norrkøping! Wiiiiieeee, längtar!!!!!
Ha en skön rest av veckan nu!
Carpe diem, imorgon kan det vara för sent!
fredag 18 november 2011
Man kan inte ha sig själv som inspiratör
Har kommit på varför träningen känts så fruktansvärt oinspirerande under denna höst.
Faktumet att jag är i Oslo är absolut inte tillräckligt för att ursäkta min bristande entusiasm. Här finns två SATS nära där jag bor i Bislett, väl utrustande med en massa bra maskiner och redskap för att inte säga träningspass. Det är ordning och reda, fungerande mickar, fräscht och trivsamt och många kunder. Stora salar där det är härligt att kunna träna tillsammans med typ 60 pers till. Jag har all tid i världen på kvällar och sena eftermiddagar att träna. Alla förutsättningar finns där!
Men... jag får ingen som helst inspiration... Och det där ska jag bena ut, nu jäklar! Okej, jag jobbar natt, 22-07.30 i stort sett varje natt när jag är här. Sover ca 8-16 i bästa fall på dagen inför kommande natt. Äter frulle och går antingen till gymet eller tar en promme ner på byen. Lagar kvällsmat och går till jobbet.
Jobbet är mestadels väldans lugnt, blir mycket stillasittande under natten och jag blir så glad när jag måste analysera en artärgas och får dra på promme genom halva Oslo för att komma till andra sidan av Rikshospitalet (oekj, typ...) för att komma till apparaten. Yes, gratismotion!
När vi hinner ses K och jag för en fika eller promme, vilket känns skönt för att snacka lite om hemma, jobbet, resor och allt möjligt.
Det är så mina dagar här ser ut, låter skit-trist och blir absolut vad man gör det till. Har dock inte energi för att göra dem annorlunda. Men, det är här skon klämmer. Jag får ju ingen som helst inspiration!!!!!
Eller, jag är dålig på att skaffa inspiration kanske. Hemma möts man ständigt på Medley av alla underbara kollegor som vi alla älskar att träna, älskar att peppa och instruera alla sköna kunder! Det är leenden, peptalk, snack och en massa inspiration hela tiden! Jag tror att vi alla inspireras av varandra när vi möts, instruerar och kommer på varandras pass och hur härligt är inte det? Och jag tror att vi insireras i mötet med kunden också! Jag saknar allt det!!
Satt lite halvdesperat i natt och läste en del fitnessbloggar, men det var ändå oinspirerande med allt deff-snack, koster, hur många reps med hur många vikter hit och dit. I natt ska jag söka på äventyrsbloggar, yeah!
Har ju hittat en del mål för världens bästa 2012! Det blir Göteborgsvarvet, Halv-Vättern och Vätternrundan till att börja med, i loppväg. Drömmen var ju AXA Fjällmaraton också, men det får vänta tills det åter finns startplatser 2013 istället. Hoppas på att testa lite triathlon också!! (Eller vadå hoppas? DO IT!) Menar självklart att jag ska testa lite triathlon oxå, givetvis.
Hoppas också att jag får chansen att utbilda mig till Bodycombat-instruktör! En stor dröm!
BRA, där har jag ju en hel hög med motivation iallafall, får börja där tills jag snart kommer hem igen, redo att inspireras av kära Medleykollegor och vänner!!
Och den 27/11 är det dags för kvartalsutbildning i Bodypump´80! Ska googla lite musik och hitta inspiration för att dra till Sats och köra styrka!
Ha en skön helg alla vänner! Njut av att vara lediga, jag har 26 timmars jobb framför mig! Piece of a cake!!
Tjingeling!!
Ska hämta motivation och inspiration härifrån idag, tills jag går och tränar! Underbara Halv-Vättern 2011, bara älskar´t!!!
Nöjd och glad, skaplig tid trots att jag fick agera sjuksköterska under loppet!
Faktumet att jag är i Oslo är absolut inte tillräckligt för att ursäkta min bristande entusiasm. Här finns två SATS nära där jag bor i Bislett, väl utrustande med en massa bra maskiner och redskap för att inte säga träningspass. Det är ordning och reda, fungerande mickar, fräscht och trivsamt och många kunder. Stora salar där det är härligt att kunna träna tillsammans med typ 60 pers till. Jag har all tid i världen på kvällar och sena eftermiddagar att träna. Alla förutsättningar finns där!
Men... jag får ingen som helst inspiration... Och det där ska jag bena ut, nu jäklar! Okej, jag jobbar natt, 22-07.30 i stort sett varje natt när jag är här. Sover ca 8-16 i bästa fall på dagen inför kommande natt. Äter frulle och går antingen till gymet eller tar en promme ner på byen. Lagar kvällsmat och går till jobbet.
Jobbet är mestadels väldans lugnt, blir mycket stillasittande under natten och jag blir så glad när jag måste analysera en artärgas och får dra på promme genom halva Oslo för att komma till andra sidan av Rikshospitalet (oekj, typ...) för att komma till apparaten. Yes, gratismotion!
När vi hinner ses K och jag för en fika eller promme, vilket känns skönt för att snacka lite om hemma, jobbet, resor och allt möjligt.
Det är så mina dagar här ser ut, låter skit-trist och blir absolut vad man gör det till. Har dock inte energi för att göra dem annorlunda. Men, det är här skon klämmer. Jag får ju ingen som helst inspiration!!!!!
Eller, jag är dålig på att skaffa inspiration kanske. Hemma möts man ständigt på Medley av alla underbara kollegor som vi alla älskar att träna, älskar att peppa och instruera alla sköna kunder! Det är leenden, peptalk, snack och en massa inspiration hela tiden! Jag tror att vi alla inspireras av varandra när vi möts, instruerar och kommer på varandras pass och hur härligt är inte det? Och jag tror att vi insireras i mötet med kunden också! Jag saknar allt det!!
Satt lite halvdesperat i natt och läste en del fitnessbloggar, men det var ändå oinspirerande med allt deff-snack, koster, hur många reps med hur många vikter hit och dit. I natt ska jag söka på äventyrsbloggar, yeah!
Har ju hittat en del mål för världens bästa 2012! Det blir Göteborgsvarvet, Halv-Vättern och Vätternrundan till att börja med, i loppväg. Drömmen var ju AXA Fjällmaraton också, men det får vänta tills det åter finns startplatser 2013 istället. Hoppas på att testa lite triathlon också!! (Eller vadå hoppas? DO IT!) Menar självklart att jag ska testa lite triathlon oxå, givetvis.
Hoppas också att jag får chansen att utbilda mig till Bodycombat-instruktör! En stor dröm!
BRA, där har jag ju en hel hög med motivation iallafall, får börja där tills jag snart kommer hem igen, redo att inspireras av kära Medleykollegor och vänner!!
Och den 27/11 är det dags för kvartalsutbildning i Bodypump´80! Ska googla lite musik och hitta inspiration för att dra till Sats och köra styrka!
Ha en skön helg alla vänner! Njut av att vara lediga, jag har 26 timmars jobb framför mig! Piece of a cake!!
Tjingeling!!
Ska hämta motivation och inspiration härifrån idag, tills jag går och tränar! Underbara Halv-Vättern 2011, bara älskar´t!!!
Nöjd och glad, skaplig tid trots att jag fick agera sjuksköterska under loppet!
måndag 17 oktober 2011
Och så hamnar det knäckebröd mellan tangenterna...
Ibland bara vill det sig inte. Hur goda intentioner man än har så går det inte... Nu blir detta en stund en gnällblogg och det får det väl vara ibland med? Och i vissa svaga stunder kan det vara skönt att vältra sig i eländet tills man nästan börjar skratta för sig själv när man börjar se det från de andra hållet.
Kom till jobbet och fick veta att jag skulle vara på avdelningen istället för på övervakningen. Hjälp var min första tanke, hur ska det gå?? Vi var som tur var tre stycken och M och T förklarade under natten så mycket de kunde hur vi skulle göra, vad och när. Okej, det lät ju överkomligt. Förberedde det jag skulle inför mina patienters operationer och inför morgonens förberedelser, under natten och fick på så vis natten att gå. Till kl fem var allt frid och fröjd. Jag hade koll på läget, hade gjort det jag skulle och vi kom överens om att börja med patienterna kvart i sex. Jaja, tänkte jag, det lät lite sent, men de vet ju, de som ofta är på avdelningen.
Jag körde på i racerfart, fast i smyg så patienterna inte skulle bli stressade, och tyckte att jag fixade det mesta. Lämnade en bra rapport och lämnade över några småsaker som jag inte hunnit med på morgonen och så långt verkade det bra. Kom på efteråt att jag inte hunnit dokumentera... satte min tålmodigt och gjorde det trots att klockan var mycket men vill ju att det ska bli rätt. Fick då reda på att det fanns en hel del saker jag skulle kollat på natten, skrivit ut och prickat av och som jag inte gjort för jag inte vetat om det. Jag försöker verkligen göra mitt bästa, och jag hatar när folk får tro att jag slarvat med flit. Var så trött, skakig efter all morgonstress på tom mage och orkade inte påpeka (å ville inte skylla ifrån mig) att ingen talat om det för mig. Gick istället hem med en såndär känsla av typ värdelöshet.
Gick till Trikken, missade den precis, nästa skulle gå om 17 min... orka!! Fick mensvärk... Suckade ocg började gå. Tänkte jag kan kolla hur många hållplatser jag skulle hinna gå innan den kom, det är drygt 4 km hem från Riks. Var ganska irriterad först, klart jag skulle missa trikk-aset oxå! Gick fortare i ren ilska och för att vinna över trikken (moget :o) ) och upptäckte efter hand att trikken nog pajat för till slut mötte jag bussar istället för trikken. Började känna mer och mer tacksamhet för att jag fortsatt gå, och inte stannat och väntat på Riks på en trikk som aldrig skulle komma och fresta på mitt tålamod ännu mer. Började känna humöret lätta. Blev ännu lättsammare när jag insåg att dagpersonalen faktiskt hunnit med trikken innan den pajade. Tack någon! Och tack för att jag nu lärt mig vad jag ska göra mer för förberedelser med mina patienter om jag mot förmodan skulle vara på avdelningen igen snart. Och tack för att det inte regnade på mig när jag gick hem, som det gjorde igårkväll.
Nu har jag fått gnälla av mig och glaset är halvfullt igen, puh! Okej, en liten till, var SÅ tungt att köra Bodypump ´76 igår... kroppen var så tung, vikterna likaså och orken infann sig aldrig. Har dock gett mina kontaktuppgifter till tjejen som ser till att det finns vikarier på passen och DET känns väldans kul!!
Så, nu ska jag sova. Ilskan är som bortblåst och sinnet lite lättare.
Ha en fin hösttisdag nu och kom ihåg att det alltid finns två sidor av myntet!!
Kom till jobbet och fick veta att jag skulle vara på avdelningen istället för på övervakningen. Hjälp var min första tanke, hur ska det gå?? Vi var som tur var tre stycken och M och T förklarade under natten så mycket de kunde hur vi skulle göra, vad och när. Okej, det lät ju överkomligt. Förberedde det jag skulle inför mina patienters operationer och inför morgonens förberedelser, under natten och fick på så vis natten att gå. Till kl fem var allt frid och fröjd. Jag hade koll på läget, hade gjort det jag skulle och vi kom överens om att börja med patienterna kvart i sex. Jaja, tänkte jag, det lät lite sent, men de vet ju, de som ofta är på avdelningen.
Jag körde på i racerfart, fast i smyg så patienterna inte skulle bli stressade, och tyckte att jag fixade det mesta. Lämnade en bra rapport och lämnade över några småsaker som jag inte hunnit med på morgonen och så långt verkade det bra. Kom på efteråt att jag inte hunnit dokumentera... satte min tålmodigt och gjorde det trots att klockan var mycket men vill ju att det ska bli rätt. Fick då reda på att det fanns en hel del saker jag skulle kollat på natten, skrivit ut och prickat av och som jag inte gjort för jag inte vetat om det. Jag försöker verkligen göra mitt bästa, och jag hatar när folk får tro att jag slarvat med flit. Var så trött, skakig efter all morgonstress på tom mage och orkade inte påpeka (å ville inte skylla ifrån mig) att ingen talat om det för mig. Gick istället hem med en såndär känsla av typ värdelöshet.
Gick till Trikken, missade den precis, nästa skulle gå om 17 min... orka!! Fick mensvärk... Suckade ocg började gå. Tänkte jag kan kolla hur många hållplatser jag skulle hinna gå innan den kom, det är drygt 4 km hem från Riks. Var ganska irriterad först, klart jag skulle missa trikk-aset oxå! Gick fortare i ren ilska och för att vinna över trikken (moget :o) ) och upptäckte efter hand att trikken nog pajat för till slut mötte jag bussar istället för trikken. Började känna mer och mer tacksamhet för att jag fortsatt gå, och inte stannat och väntat på Riks på en trikk som aldrig skulle komma och fresta på mitt tålamod ännu mer. Började känna humöret lätta. Blev ännu lättsammare när jag insåg att dagpersonalen faktiskt hunnit med trikken innan den pajade. Tack någon! Och tack för att jag nu lärt mig vad jag ska göra mer för förberedelser med mina patienter om jag mot förmodan skulle vara på avdelningen igen snart. Och tack för att det inte regnade på mig när jag gick hem, som det gjorde igårkväll.
Nu har jag fått gnälla av mig och glaset är halvfullt igen, puh! Okej, en liten till, var SÅ tungt att köra Bodypump ´76 igår... kroppen var så tung, vikterna likaså och orken infann sig aldrig. Har dock gett mina kontaktuppgifter till tjejen som ser till att det finns vikarier på passen och DET känns väldans kul!!
Så, nu ska jag sova. Ilskan är som bortblåst och sinnet lite lättare.
Ha en fin hösttisdag nu och kom ihåg att det alltid finns två sidor av myntet!!
onsdag 12 oktober 2011
AXA Fjällmaraton och inspiration
Åh, nu är jag helt salig! Jag har hittat det jag söker! Ett äventyr, en utmaning, nånting pirrigt, förväntansfullt och alldeles, alldeles underbart! Hittade AXA Fjällmaraton 2012!!
Loppet går av stapeln den 11 augusti 2012 i Jämtland!! Med sina 43 kilometer, 1800 höjdmeter och sin vacka fjällnatur känns det som en rejäl och superkul utmaning! Tyvärr är loppet fullbokat inför nästa år, men om man anmäler sig till en kölista och är född med en del tur, kan man vinna en avbokad startplats. Ingen andrahandsmarkad på startplatser här inte :o) inte som Vätternrundan och tur är väl det egentligen...
Men visst låter det som en superutmaning!! Har redan blivit utmanad av mitt hjärta och hans chef, att löpa mot mig och en tjejkompis. Nån som är sugen på att ställa upp? MÅlet är självklart att vara snabbare än utmanarna, hehehe! Och få en riktigt härlig upplevelse!
Läs gärna mer om loppet och inspireras på http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/tavlingen.php
Varför inte löpa med detta som kuliss?
Eller ta sikte på fjällvandraren framför att ta rygg på och löpa om, bland ljung och grönska?
Nästan magiskt i fjällen...
Åååååh.... drömmer mig bort...
Friskförklarade mig förresten igår, äntligen!! Efter en dryg vecka med envist snorig näsa och med en massa promenader, gick jag till Sats och körde igenom BP´79 på gymmet, med musiken i öronen och med de fria vikterna. Det gick ju det oxå, även om folk säkerligen tyckte man var en aning märlig som stod i olika takter och körde samma muskelgrupp i typ fem minuter :o) Men det var SÅ KUL att köra igen! Och jäklar vad bra det gick! Upptäckte efter halva bicepslåten att jag hade mer vikt än vad jag brukar ha, oups, tänkte jag, hur ska det här gå? Ska jag bryta och ta bort vikt? WHY? Klart jag inte ska!! Det kändes ju kanoners och låten är så peppig så det är bara å bita ihop och köra i mål. Och det gick!! Snacka om att man klarar mer än man tror och att man lätt blir insnöad på vilka vikter man brukar ta.
Våga utmana! Love the challenge!!
Och är det nån som vill vara med mig och utmana två manliga blivande deltagare i AXA Fjällmaraton så är det bara å hoja till, I´m waiting... Let the race begin!
Loppet går av stapeln den 11 augusti 2012 i Jämtland!! Med sina 43 kilometer, 1800 höjdmeter och sin vacka fjällnatur känns det som en rejäl och superkul utmaning! Tyvärr är loppet fullbokat inför nästa år, men om man anmäler sig till en kölista och är född med en del tur, kan man vinna en avbokad startplats. Ingen andrahandsmarkad på startplatser här inte :o) inte som Vätternrundan och tur är väl det egentligen...
Men visst låter det som en superutmaning!! Har redan blivit utmanad av mitt hjärta och hans chef, att löpa mot mig och en tjejkompis. Nån som är sugen på att ställa upp? MÅlet är självklart att vara snabbare än utmanarna, hehehe! Och få en riktigt härlig upplevelse!
Läs gärna mer om loppet och inspireras på http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/tavlingen.php
Varför inte löpa med detta som kuliss?
Eller ta sikte på fjällvandraren framför att ta rygg på och löpa om, bland ljung och grönska?
Nästan magiskt i fjällen...
Åååååh.... drömmer mig bort...
Friskförklarade mig förresten igår, äntligen!! Efter en dryg vecka med envist snorig näsa och med en massa promenader, gick jag till Sats och körde igenom BP´79 på gymmet, med musiken i öronen och med de fria vikterna. Det gick ju det oxå, även om folk säkerligen tyckte man var en aning märlig som stod i olika takter och körde samma muskelgrupp i typ fem minuter :o) Men det var SÅ KUL att köra igen! Och jäklar vad bra det gick! Upptäckte efter halva bicepslåten att jag hade mer vikt än vad jag brukar ha, oups, tänkte jag, hur ska det här gå? Ska jag bryta och ta bort vikt? WHY? Klart jag inte ska!! Det kändes ju kanoners och låten är så peppig så det är bara å bita ihop och köra i mål. Och det gick!! Snacka om att man klarar mer än man tror och att man lätt blir insnöad på vilka vikter man brukar ta.
Våga utmana! Love the challenge!!
Och är det nån som vill vara med mig och utmana två manliga blivande deltagare i AXA Fjällmaraton så är det bara å hoja till, I´m waiting... Let the race begin!
måndag 10 oktober 2011
Spritter åter i kroppen
Tror jag æntligen børjar bli frisk, yeah!!
På trikken på væg till nattens jobb bara kænde jag hur svårt det var att sitta still. Det krøp och pirrade i kroppen och jag bara kænde hur længesen det var nu som jag trænade ordentligt. Och det ær tillfællen som det, som jag tror kroppen talar om att "nu ær jag frisk, ta mig med och ut och træna igen!!""
Sitter hær på jobbet, har det vældigt lugnt, och tittar på cykelresor. Kom på det idag, det måste vara underbart att dra till Alperna och cykleltræna, se sig omkring och njuta av både utsikt, motion och kanske lite god mat. Ær inte det en bra ide??
Ska ægna delar av natten åt detta, så længe min patient, 2 meter bort, inte behøver mig. Borde vara en superbra uppladdning att åka på en sån resa typ i maj, nån månad innan Halv-Vættern och hela Vætternrundan!! Yeah, me like!!
Trøttnar jag på detta ska jag kolla runt lite och drømma mig ivæg på vintern resa med hjærtanet. Det ær ju så svårt att bestæmma vaert man ska, hela værlden står ju øppen!! Alla møjligheter finns och bara fantasin sætter grænserna!
Gillar tanken!!!
På trikken på væg till nattens jobb bara kænde jag hur svårt det var att sitta still. Det krøp och pirrade i kroppen och jag bara kænde hur længesen det var nu som jag trænade ordentligt. Och det ær tillfællen som det, som jag tror kroppen talar om att "nu ær jag frisk, ta mig med och ut och træna igen!!""
Sitter hær på jobbet, har det vældigt lugnt, och tittar på cykelresor. Kom på det idag, det måste vara underbart att dra till Alperna och cykleltræna, se sig omkring och njuta av både utsikt, motion och kanske lite god mat. Ær inte det en bra ide??
Ska ægna delar av natten åt detta, så længe min patient, 2 meter bort, inte behøver mig. Borde vara en superbra uppladdning att åka på en sån resa typ i maj, nån månad innan Halv-Vættern och hela Vætternrundan!! Yeah, me like!!
Trøttnar jag på detta ska jag kolla runt lite och drømma mig ivæg på vintern resa med hjærtanet. Det ær ju så svårt att bestæmma vaert man ska, hela værlden står ju øppen!! Alla møjligheter finns och bara fantasin sætter grænserna!
Gillar tanken!!!
söndag 9 oktober 2011
Gillar livsnjuta i Oslo
Åh, så gött! Då fanns det äntligen lite tid för slappa och livsnjuta igen!!
Har ju i början av veckan ätit en stark antibiotikakur, vilket sedan följdes av en envis förkylning med en massa snytningar och snorpapper. Detta har alltså lett till att jag inte tränat sedan förra söndagen. Jag döööör snart!! Eller, hjärnan tror att jag dööör snart. Kroppen är troligen inte tillräckligt frisk än för att känna för att bege sig till gymet eller till passen... Jag sörjer... För jag vet ju hur mycket energi och glädje träningen ger mig och det kan behövas ibland när man jobbar och sliter i Oslo, känner sig trött, orkeslös och alldeles för långt från nära och kära.
Men... idag var jag ett sånt snille att jag sålde mitt paraply till en bättre behövande kollega på avdelningen, då det spöregnade, han hade inget paraply, bara ett par jeans och skulle på hockey på kvällen. Sjuksköterska och omvårdande som man är (men ändå smart) så erbjöd jag honom mitt paraply (för en hundring). Han nappade direkt och flög ut i regnet och hem. Å jag då? Hur tänkte jag nu? Okej, har trots allt jobbat fyra nätter, gick av igår morse och somnade halv nio på morgonen. Gick idag upp kvart över sex för att jobba dag. Min hjärna var inte riktigt i bruk...
Jag fick alltså ta mig hem i regnet med min väldigt snoriga näsa och lite burriga kropp, utan regkläder. Kom på den briljanta idén att löpa nerför från Ullevål och till Bislett till det som just här kallas för hem. Spände åt min lilla Haglöfs-rygga, vek upp kragen på min kappa och började löpa. Såg nog rätt kul ut, men som tur var är ju alla norrmän väldiga hurtbullar själva så jag tror jag smälte in ganska bra. Var visserligen inte så många puckade som gett sig ut i eländet heller, som tur var. En nätt liten löpning hem, kom hem dyngsur men med ett leende på läpparna, gillar´t!! Det ÄR nästan som roligast att göra saker när det blir en extra utmaning att klara av det!! Utmana vädret till exempel!!
Hoppade in i en härlig dusch för att tina upp, hoppade ner i myskläder, rostade bröd och smetade på honung (mmm, honungsmacka nästan det bästa jag vet!!) och kröp ner i sängen och bara slappade. Gu´så gött!! Öppnade en överraskningspåse från hjärtanet, att brukas när stort behov uppstår, som typ en myssöndag, och njöt av dill- och gräslökschipsen till The Hangover 2. Regnet smattrandes mot rutan, ganska kallt i lägenheten (tills jag kom ihåg att sätta på elementet :o) ) smaskigt te och bara vara... SÅ skönt!!! Det finns inget bättre än livsnjuta när man verkligen, verkligen förtjänar det! Att få tillåta sig att bara vara ibland, utan måsten och någon inre stress. Bara koppla av.
Och jag hoppas så på att få njuta lite till imorgon innan jag ska jobba fyra nätter igen. Håller tummarna för att jag ska vakna av en sprittande kropp som skriker efter att få komma till gymet. Köra igenom Bodypumpen eller gymma lite på egen hand.
Hoppas så!! Och om någon skulle anse att det saknas en röd tråd i detta inlägg säger jag bara, jobba själv fyra nattpass (inte så oöverstigligt) och gå dagpass dagen efter sista natten (det blev invecklat) så kommer din hjärna oxå vara lite slirig. Och var glad att du inte hörde samtalet med min kära V nyss, för du hade garvat ihjäl dig när du hörde hur osammanhängande jag lät :o) eller underhållande, beror på hur man ser det...
Skaffa världens bästa vecka 41 nu!!!
Har ju i början av veckan ätit en stark antibiotikakur, vilket sedan följdes av en envis förkylning med en massa snytningar och snorpapper. Detta har alltså lett till att jag inte tränat sedan förra söndagen. Jag döööör snart!! Eller, hjärnan tror att jag dööör snart. Kroppen är troligen inte tillräckligt frisk än för att känna för att bege sig till gymet eller till passen... Jag sörjer... För jag vet ju hur mycket energi och glädje träningen ger mig och det kan behövas ibland när man jobbar och sliter i Oslo, känner sig trött, orkeslös och alldeles för långt från nära och kära.
Men... idag var jag ett sånt snille att jag sålde mitt paraply till en bättre behövande kollega på avdelningen, då det spöregnade, han hade inget paraply, bara ett par jeans och skulle på hockey på kvällen. Sjuksköterska och omvårdande som man är (men ändå smart) så erbjöd jag honom mitt paraply (för en hundring). Han nappade direkt och flög ut i regnet och hem. Å jag då? Hur tänkte jag nu? Okej, har trots allt jobbat fyra nätter, gick av igår morse och somnade halv nio på morgonen. Gick idag upp kvart över sex för att jobba dag. Min hjärna var inte riktigt i bruk...
Jag fick alltså ta mig hem i regnet med min väldigt snoriga näsa och lite burriga kropp, utan regkläder. Kom på den briljanta idén att löpa nerför från Ullevål och till Bislett till det som just här kallas för hem. Spände åt min lilla Haglöfs-rygga, vek upp kragen på min kappa och började löpa. Såg nog rätt kul ut, men som tur var är ju alla norrmän väldiga hurtbullar själva så jag tror jag smälte in ganska bra. Var visserligen inte så många puckade som gett sig ut i eländet heller, som tur var. En nätt liten löpning hem, kom hem dyngsur men med ett leende på läpparna, gillar´t!! Det ÄR nästan som roligast att göra saker när det blir en extra utmaning att klara av det!! Utmana vädret till exempel!!
Hoppade in i en härlig dusch för att tina upp, hoppade ner i myskläder, rostade bröd och smetade på honung (mmm, honungsmacka nästan det bästa jag vet!!) och kröp ner i sängen och bara slappade. Gu´så gött!! Öppnade en överraskningspåse från hjärtanet, att brukas när stort behov uppstår, som typ en myssöndag, och njöt av dill- och gräslökschipsen till The Hangover 2. Regnet smattrandes mot rutan, ganska kallt i lägenheten (tills jag kom ihåg att sätta på elementet :o) ) smaskigt te och bara vara... SÅ skönt!!! Det finns inget bättre än livsnjuta när man verkligen, verkligen förtjänar det! Att få tillåta sig att bara vara ibland, utan måsten och någon inre stress. Bara koppla av.
Och jag hoppas så på att få njuta lite till imorgon innan jag ska jobba fyra nätter igen. Håller tummarna för att jag ska vakna av en sprittande kropp som skriker efter att få komma till gymet. Köra igenom Bodypumpen eller gymma lite på egen hand.
Hoppas så!! Och om någon skulle anse att det saknas en röd tråd i detta inlägg säger jag bara, jobba själv fyra nattpass (inte så oöverstigligt) och gå dagpass dagen efter sista natten (det blev invecklat) så kommer din hjärna oxå vara lite slirig. Och var glad att du inte hörde samtalet med min kära V nyss, för du hade garvat ihjäl dig när du hörde hur osammanhängande jag lät :o) eller underhållande, beror på hur man ser det...
Skaffa världens bästa vecka 41 nu!!!
tisdag 4 oktober 2011
Semestervecka från Norge
Tio dagar från jobbet i Oslo kændes vælbehøvligt. Dagen efter Bodypump-releasen blev jag så sjukt sugen på Bodycombat att jag drog till Ljungsbro och var med på releasen av på det nya programmet, `49 har jag før mig att det var.
Ælskar verkligen BC! Ælskar utmaningen att gøra tekniskt rætt, att slå snabbare, sparka høgre med ændå med en god teknik. Ælskar att kænna kroppskontrollen bli bættre och bættre før varje pass och ælskar kicken jag får av sparkarna i luften!
Nya programmet var som vanligt tufft, men ændå lagom tufft och bara så kul! Bra musik som drar med en och två toppeninstruktører i form av Sanna och Maria, vilka peppade oss deltagare kanonbra, alla gav verkligen allt! SJUKT hærligt att se, lycka!!
Styrkelåten ær riktigt utmanande med de "sneda" pushupen, æven den en killer før de sedan fightlåtarna vældigt trøtta axlarna :o) gøtt nær det kænns i kroppen!!
Ær så sugen på att gå BC-utbildning!
Resten av veckan blev det två pass Bodypump, såååå kul att få vara med på andras pass och få inspiration! Ytterligare ett pass Bodycombat fick det bli oxå innan det åter var dags att styra kosan mot Oslo igen. Hade så gærna varit med på fler pass, Medley har ett grymt bra grupptræningsutbud nu med nya TRX och CXworx førutom alla andra pass. Hade gærna trænat varje dag nær jag var hemma, men hann inte riktigt och det var nog bara bra.
Målet åter i Norge nu får bli Bodypump x 2, styrka x 2 och løpning x 2/vecka. Hoppas på att det håller, men det kænns som ett bra upplægg. Ær lite deppig øver att SATS inte SATSar (hahahahaha) på Bodycombat, men tyværr ær det så...
Ska nu ha en supervecka trots en massa nattjobb framøver!
Ha værldens finaste høstvecka dærhemma!!
Ælskar verkligen BC! Ælskar utmaningen att gøra tekniskt rætt, att slå snabbare, sparka høgre med ændå med en god teknik. Ælskar att kænna kroppskontrollen bli bættre och bættre før varje pass och ælskar kicken jag får av sparkarna i luften!
Nya programmet var som vanligt tufft, men ændå lagom tufft och bara så kul! Bra musik som drar med en och två toppeninstruktører i form av Sanna och Maria, vilka peppade oss deltagare kanonbra, alla gav verkligen allt! SJUKT hærligt att se, lycka!!
Styrkelåten ær riktigt utmanande med de "sneda" pushupen, æven den en killer før de sedan fightlåtarna vældigt trøtta axlarna :o) gøtt nær det kænns i kroppen!!
Ær så sugen på att gå BC-utbildning!
Resten av veckan blev det två pass Bodypump, såååå kul att få vara med på andras pass och få inspiration! Ytterligare ett pass Bodycombat fick det bli oxå innan det åter var dags att styra kosan mot Oslo igen. Hade så gærna varit med på fler pass, Medley har ett grymt bra grupptræningsutbud nu med nya TRX och CXworx førutom alla andra pass. Hade gærna trænat varje dag nær jag var hemma, men hann inte riktigt och det var nog bara bra.
Målet åter i Norge nu får bli Bodypump x 2, styrka x 2 och løpning x 2/vecka. Hoppas på att det håller, men det kænns som ett bra upplægg. Ær lite deppig øver att SATS inte SATSar (hahahahaha) på Bodycombat, men tyværr ær det så...
Ska nu ha en supervecka trots en massa nattjobb framøver!
Ha værldens finaste høstvecka dærhemma!!
Release Bodypump `79
Førra lørdagen var det dags før nånting jag længtat efter SÅ mycket! Tillsammans med Maria i Ljungsbro skulle jag teama på releasen på den nya Bodypumpen, `79!!
Saknat kunderna i Ljungsbro mycket och att hålla pass øverhuvudtaget, vældigt mycket. Lycka att få komma hem från Oslo och bara få øsa tillsammans med duktiga Maria och duktiga kunderna!!
Tycker nya passet generellt ær ganska lætt, och kænslan ær att det går att lægga på mer vikt på fler av låtarna. Nær man dæremot kør igenom programmet mærker man att det ændå ær ganska tufft :o) Uthållighetstræning i benlåten, grymt kul rygglåt som både har bra musik och bra øvningar, en tricepslåt som ær en riktig killer som bland annat innehåler dips. Det var SÅ længe sen det var dips nu, och det var vælbehøvligt før 17 var det kændes!!! Bicepslåten ær mest hærlig och axellåten sjukt tuff men åh, så najs med lite Scooter igen! De ger en sån energi så det både ræcker och blir øver!! Maglåten ær bara skøn, speciellt med sidoplankan - me like!!
Så, generellt sett en bra release tycker jag och det ska bli kul att køra den under høsten! Hoppas bara att SATS har børjat med den oxå, lite lætt trøtt på den førra...
Grymt skønt att vara hemma från Oslo ett tag igen innan det ær dags att åka tillbaka. Njuta av høsten hemma i Sverige, den ær underskattad!!!
Saknat kunderna i Ljungsbro mycket och att hålla pass øverhuvudtaget, vældigt mycket. Lycka att få komma hem från Oslo och bara få øsa tillsammans med duktiga Maria och duktiga kunderna!!
Tycker nya passet generellt ær ganska lætt, och kænslan ær att det går att lægga på mer vikt på fler av låtarna. Nær man dæremot kør igenom programmet mærker man att det ændå ær ganska tufft :o) Uthållighetstræning i benlåten, grymt kul rygglåt som både har bra musik och bra øvningar, en tricepslåt som ær en riktig killer som bland annat innehåler dips. Det var SÅ længe sen det var dips nu, och det var vælbehøvligt før 17 var det kændes!!! Bicepslåten ær mest hærlig och axellåten sjukt tuff men åh, så najs med lite Scooter igen! De ger en sån energi så det både ræcker och blir øver!! Maglåten ær bara skøn, speciellt med sidoplankan - me like!!
Så, generellt sett en bra release tycker jag och det ska bli kul att køra den under høsten! Hoppas bara att SATS har børjat med den oxå, lite lætt trøtt på den førra...
Grymt skønt att vara hemma från Oslo ett tag igen innan det ær dags att åka tillbaka. Njuta av høsten hemma i Sverige, den ær underskattad!!!
onsdag 21 september 2011
Älskar när endorfinerna sprutar!!
Åh, underbara Bodypump! Har saknat den där wow-känslan länge, men ikväll var den i stort sett tillbax!
På måndagens pass som jag deltog på på SATS Majorstua kändes det lite lätt deprimerande efteråt. Jag orkade ju ingenting!! Okej, jag var ändå medveten om att jag trots att jobbat fem nätter med alldeles för litet energiintag... och det är rätt kul hur väl det märks. Andfådd som tusan, svag som en fjäder (hmm... nytt ordspråk??) och kände mig bara mer och mer irriterad. Armarna värkte mest, utan att det var jobbigt i musklerna.
Men idag! Idag var jag stark!!! Idag öste jag på och det var all in som gällde i min lilla värld där på golvet, bland alla typ 40 pers! SÅ kul!! Jag kände verkligen den där längtan efter att köra passen igen, att instruera, peppa, motivera och inspirera! Och att bara ösa och känna att kroppen svarade på utmaningarna.
Finns det nåt bättre än att övervinna svagheter och bli starkare?
Blev extra glad efter passet, när jag skulle gå, och F som är en i personalen, frågade om jag ville bli vikarie. Han gav mig mailadressen till en tjej som jag skulle höra av mig till så skulle det nog gå att fixa. SÅ GLAD! Vågar jag?? ATT jag gör! Kunde den stackars (troligen nya) tjejen som instruerade ikväll fixa det, så kan minsann jag det med!
Världens bästa onsdagskväll (förutom onsdagen i Italien :o) ) på väldig läääänge!
Kärlek!!
På måndagens pass som jag deltog på på SATS Majorstua kändes det lite lätt deprimerande efteråt. Jag orkade ju ingenting!! Okej, jag var ändå medveten om att jag trots att jobbat fem nätter med alldeles för litet energiintag... och det är rätt kul hur väl det märks. Andfådd som tusan, svag som en fjäder (hmm... nytt ordspråk??) och kände mig bara mer och mer irriterad. Armarna värkte mest, utan att det var jobbigt i musklerna.
Men idag! Idag var jag stark!!! Idag öste jag på och det var all in som gällde i min lilla värld där på golvet, bland alla typ 40 pers! SÅ kul!! Jag kände verkligen den där längtan efter att köra passen igen, att instruera, peppa, motivera och inspirera! Och att bara ösa och känna att kroppen svarade på utmaningarna.
Finns det nåt bättre än att övervinna svagheter och bli starkare?
Blev extra glad efter passet, när jag skulle gå, och F som är en i personalen, frågade om jag ville bli vikarie. Han gav mig mailadressen till en tjej som jag skulle höra av mig till så skulle det nog gå att fixa. SÅ GLAD! Vågar jag?? ATT jag gör! Kunde den stackars (troligen nya) tjejen som instruerade ikväll fixa det, så kan minsann jag det med!
Världens bästa onsdagskväll (förutom onsdagen i Italien :o) ) på väldig läääänge!
Kärlek!!
söndag 18 september 2011
Utmaningsinspiration tack!
Sitter hær på ett lugnt nattpass och læser bloggen från førra årets Fjællræven Classic. Sååå himla underbart att se bilderna och minnas. Før det ær som Sanna sæger, smærtan førsvinner och resultatet (i detta fall minnena) består.
Kænner att jag saknar någonting som var så hærligt att se tillbaka på. En utmaning, nånting nytt. Ska visserligen genomføra Klassikern næsta år, om motivationen faller øver mig. OM den gør det. Har ju gjort Tjejklassikern før ett antal år sen, och ær osæker på om jag vill træna en massa simning igen. Det ær inte min grej riktigt. Men som jag brukar sæga, vi får se :o)
Jag vill gøra något mer, en annan typ av utmaning, nånting som jag verkligen kan se tillbaka på och bara kænna mig SÅ stolt øver. Nånting hæftigt och riktigt utmanande! (Och nej, jag sæger inte att Klassikern inte ær en utmaning. Men jag vill ha nånting annat.)
Tur jag har 4,5 tim på mig innan jag ska hem, att fundera på detta medan jag tar hand om mina patienter.
Om nån skulle læsa det hær och komma på "Åh, hon måste ju gøra det hær!!" Sæg bara till. Jag vill gøra nånting utmanande och nytt!
Ha en fin værldens bæsta vecka 38 nu!
Kænner att jag saknar någonting som var så hærligt att se tillbaka på. En utmaning, nånting nytt. Ska visserligen genomføra Klassikern næsta år, om motivationen faller øver mig. OM den gør det. Har ju gjort Tjejklassikern før ett antal år sen, och ær osæker på om jag vill træna en massa simning igen. Det ær inte min grej riktigt. Men som jag brukar sæga, vi får se :o)
Jag vill gøra något mer, en annan typ av utmaning, nånting som jag verkligen kan se tillbaka på och bara kænna mig SÅ stolt øver. Nånting hæftigt och riktigt utmanande! (Och nej, jag sæger inte att Klassikern inte ær en utmaning. Men jag vill ha nånting annat.)
Tur jag har 4,5 tim på mig innan jag ska hem, att fundera på detta medan jag tar hand om mina patienter.
Om nån skulle læsa det hær och komma på "Åh, hon måste ju gøra det hær!!" Sæg bara till. Jag vill gøra nånting utmanande och nytt!
Ha en fin værldens bæsta vecka 38 nu!
lördag 17 september 2011
SATS styrka och hemmaträning
Efter vilan igår kröp det åter i kroppen. Känns så himla kul att börja hitta tillbaks till träningsabstinensen igen! Det var ett tag sen, tränat lite för mycket och nästan känt mig stressad av det istället för att det bara var skitkul. Och jag vill ju att det ska vara skitkul :o) Men det blir ju vardag öven i träningen och då kan det ju behövas ett avbrott av något slag, men lite nytänkande och det känns som om det är precis det jag fått, asgött!!
Var ikväll nere på SATS för att köra lite styrka innan träningsvägledningsträffen skulle vara. Nånting alla medlemmar får boka in, hur ofta de vill, för att kunna sätt upp mål och för att få vägledning att genomföra dem. Har funderat sedan i fredags på vad jag har för mål, förutom att fortsätta med BP, utbilda mig till BC-instruktör, förhoppningsvis köra Klassikern nästa år med start Vätternrundan. Jaa, bli starkare vill jag ju bli. Men tidigare har många pass BP satt lite stopp för min egen styrketräning (plus att jag tycker det är skittråkigt att gymma). Plus bli helt bra i mina knarrande knän som iblans känns i utfallen i BP och när jag går i trappor. Ska ta tag i det... Och fundera lite till på vad jag har för mål, det ska ju lixom vara mätbara helst ju... Äsch, trivs ju bra med min träning just nu.
Hur som helst, träffen blev inställd då de bokat fel och stängde när den skulle vara. Fick efter lite styrka där fortsätta hemma. Råkade ju få med mig ett fint gummiband hem från Super Saturday och det har jag kört vidare med här i lgh. Perfekt att ha kört iallafall två pass CXWork, och då fått inspiration till övningar. Hittade på lite egna oxå, se bilderna :o)
Man tager vad man haver!!
Nähäpp, nu ska jag snart dra iväg och jobba natt 4 och sen 5 innan jag äntligen är ledig på måndag. Och då blir det.... BODYPUUUUUUUUUMP!!!!!!!!! Jippiiiheeeey!!
Ps. Trivs lite bättre här idag, kommer bli en bra höst, det vet jag!!
Var ikväll nere på SATS för att köra lite styrka innan träningsvägledningsträffen skulle vara. Nånting alla medlemmar får boka in, hur ofta de vill, för att kunna sätt upp mål och för att få vägledning att genomföra dem. Har funderat sedan i fredags på vad jag har för mål, förutom att fortsätta med BP, utbilda mig till BC-instruktör, förhoppningsvis köra Klassikern nästa år med start Vätternrundan. Jaa, bli starkare vill jag ju bli. Men tidigare har många pass BP satt lite stopp för min egen styrketräning (plus att jag tycker det är skittråkigt att gymma). Plus bli helt bra i mina knarrande knän som iblans känns i utfallen i BP och när jag går i trappor. Ska ta tag i det... Och fundera lite till på vad jag har för mål, det ska ju lixom vara mätbara helst ju... Äsch, trivs ju bra med min träning just nu.
Hur som helst, träffen blev inställd då de bokat fel och stängde när den skulle vara. Fick efter lite styrka där fortsätta hemma. Råkade ju få med mig ett fint gummiband hem från Super Saturday och det har jag kört vidare med här i lgh. Perfekt att ha kört iallafall två pass CXWork, och då fått inspiration till övningar. Hittade på lite egna oxå, se bilderna :o)
Man tager vad man haver!!
Nähäpp, nu ska jag snart dra iväg och jobba natt 4 och sen 5 innan jag äntligen är ledig på måndag. Och då blir det.... BODYPUUUUUUUUUMP!!!!!!!!! Jippiiiheeeey!!
Ps. Trivs lite bättre här idag, kommer bli en bra höst, det vet jag!!
torsdag 15 september 2011
Äventyret part 1; Oslo
I måndags var det dags för Äventyret part 1; Oslo.
Kändes helt galet att komma hit! Vad gör jag egentligen? Lämnar allt känt hemma; en fin kärlek, vänner, familj, jobb, träning och en riktig vardag för att jobba i en annan, ny stad, i ett annat land, med nya människor, delvis nytt språk för att skapa mig en ny, om än tillfällig vardag med jobb, jobb, träning och utforskande av det Oslo har att bjuda på.
Borde ju kännas bara SÅ BRA! Men i måndags kändes det mest tungt. Hemsk migrän, saknad och längtan och ovetskap om vad som komma skall. Samtidigt väl medveten om att det kommer bli bra, när allt det nya smälts och någonting börjar likna en vardag. Men i början vill man bara att tiden ska gå nångång så det känns bättre till slut.
Nu, efter fyra dagar här känns det äntligen lite ljusare. Jag har haft min introdag som sjuksköterska på Neurokirurgen på Riks, har jag jobbat min första natt och jag har framför allt skaffat mig ett kort på SATS här i Bislett i Oslo, vilket känns SÅ skönt! För jag vet att jag kommer få bra rutiner i min vardag här, när jag kan fylla den med träning!!! Träningen får bli min trygghet och min fasta punkt, där vet jag vad jag kan och vad jag vill. I motsats till att jobba, när osäkerheten lätt smyger sig på om man tänker för mycket. Känner mig så tacksam för att jag jobbar på en likadan avdelning som jag är van vid hemifrån. Även det en trygghet.
Igår sågs bästaste Karin och jag nere på stan och fixade lite D-nummer och sånt innan vi drog till Elixia där hon bor och gymmade. Jag är verkligen ingen gymtjej, har jag känt innan när jag då och då gjort mina tappra försök innan jag började med BP. Men nu, när jag tyvärr inte kunnat delta i BP på två veckor, var det skönt att träna igenom kroppen lite igen. Semesterveckan i Italien, helt underbart btw, med en massa god mat och gott vin har satt sina spår, om inte på vågen, men på kroppen. Så nu jäklar är det dags att komma igång igen! Och nu får jag värsta chansen att bli lite starkare, som jag tänkt ta tag i så länge. Alla BP-pass har dock satt stopp för ytterligare styrketräning under våren och sommaren. Får bli nu istället, gött mos!
Idag var jag på SatsCorePulse i Majorstua, 55 min på en fast balansplatta där vi stod, hoppade, gjorde benböj/utfall/armhävningar och diverse balansövningar. Ett riktigt kul pass, även om jag gillar CXWorx SKARPT mer :o) tuffare och coolare!
Men, man tager vad man haver, här finns det bara Bodypump och Bodybalance som Les Mills-pass på SATS.
Ska nu ladda om lite för nattpass nr 2/5. Kroppen skönt trött, dags för hjärnan att arbeta lite.
Sjukt sugen på Bodypump, men snart väntar något kul som jag återkommer om nästa vecka :o) ska bli väldigt kul att komma hem en sväng nästa fredag iaf!!
Ha en skön weekend nu och njut av hösten!
Efter regn kommer sol!
Kändes helt galet att komma hit! Vad gör jag egentligen? Lämnar allt känt hemma; en fin kärlek, vänner, familj, jobb, träning och en riktig vardag för att jobba i en annan, ny stad, i ett annat land, med nya människor, delvis nytt språk för att skapa mig en ny, om än tillfällig vardag med jobb, jobb, träning och utforskande av det Oslo har att bjuda på.
Borde ju kännas bara SÅ BRA! Men i måndags kändes det mest tungt. Hemsk migrän, saknad och längtan och ovetskap om vad som komma skall. Samtidigt väl medveten om att det kommer bli bra, när allt det nya smälts och någonting börjar likna en vardag. Men i början vill man bara att tiden ska gå nångång så det känns bättre till slut.
Nu, efter fyra dagar här känns det äntligen lite ljusare. Jag har haft min introdag som sjuksköterska på Neurokirurgen på Riks, har jag jobbat min första natt och jag har framför allt skaffat mig ett kort på SATS här i Bislett i Oslo, vilket känns SÅ skönt! För jag vet att jag kommer få bra rutiner i min vardag här, när jag kan fylla den med träning!!! Träningen får bli min trygghet och min fasta punkt, där vet jag vad jag kan och vad jag vill. I motsats till att jobba, när osäkerheten lätt smyger sig på om man tänker för mycket. Känner mig så tacksam för att jag jobbar på en likadan avdelning som jag är van vid hemifrån. Även det en trygghet.
Igår sågs bästaste Karin och jag nere på stan och fixade lite D-nummer och sånt innan vi drog till Elixia där hon bor och gymmade. Jag är verkligen ingen gymtjej, har jag känt innan när jag då och då gjort mina tappra försök innan jag började med BP. Men nu, när jag tyvärr inte kunnat delta i BP på två veckor, var det skönt att träna igenom kroppen lite igen. Semesterveckan i Italien, helt underbart btw, med en massa god mat och gott vin har satt sina spår, om inte på vågen, men på kroppen. Så nu jäklar är det dags att komma igång igen! Och nu får jag värsta chansen att bli lite starkare, som jag tänkt ta tag i så länge. Alla BP-pass har dock satt stopp för ytterligare styrketräning under våren och sommaren. Får bli nu istället, gött mos!
Idag var jag på SatsCorePulse i Majorstua, 55 min på en fast balansplatta där vi stod, hoppade, gjorde benböj/utfall/armhävningar och diverse balansövningar. Ett riktigt kul pass, även om jag gillar CXWorx SKARPT mer :o) tuffare och coolare!
Men, man tager vad man haver, här finns det bara Bodypump och Bodybalance som Les Mills-pass på SATS.
Ska nu ladda om lite för nattpass nr 2/5. Kroppen skönt trött, dags för hjärnan att arbeta lite.
Sjukt sugen på Bodypump, men snart väntar något kul som jag återkommer om nästa vecka :o) ska bli väldigt kul att komma hem en sväng nästa fredag iaf!!
Ha en skön weekend nu och njut av hösten!
Efter regn kommer sol!
torsdag 18 augusti 2011
Aldrig mer inte träna!
Ska aldrig, aldrig mer inte träna på veckor!!!
Åkte på semester en vecka, kom hem med en massa hosta som höll i sig under drygt två veckor. Hatar att vara sjukj!! Nåt annat än en själv som begränsar, jag dööööör!!! I måndags friskförklarade jag mig själv iallafall och tänkte nu kör jag igen! Kroppen har verkligen varit låg, men förra onsdagen var det något som hände. Plötsligt blev jag såååå enormt rastlös när jag satt på jobbet, kunde ints sitta still, kände mig superstressad i kroppen och bara ville ut, springa, röra på mig träna! Sjukt häftig känsla, tror det var nån som ville säga "Jag ÄR frisk nu, kom igen, vi kööööör!!!!" Tur hjärnan var med och höll på det tills just i måndags iallafall :o)
Då blev det underbara, härliga Bodycombat med Rusul i Sportis!!! Var sjukt kul och sååååå jobbigt! Kanske inte riktigt var i toppform efter den nästan fyra veckor ofrivilliga vilan. Men man ska väl gå ut hårt och öka?? Tog det faktiskt ganska lugnt, vet att stans träningsvärk kommer som ett brev på posten ändå. Var så kul att få kicka och slå igen, älskar´t!!! Nästa år ska jag ta licens i Bodycombat oxå om jag så ska gå utb själv!!
Passet i måndags fick fungera som väckarklocka för muskler och lungor, för i tisdags och onsdags var det dags för Bodypump igen i Ljungsbro. Har inga mer planerade pass i Sportis innan jag åker.
I tisdags försökte jag ta det lugnt. Men med superduktiga kunder är det inte lätt att inte lägga på och ryckas med av peppning och musiken. Full klass, superkul!! SÅ glad att ha några pass till innan jag åker. Kommer sakna kunderna massor! Har planer för Oslo, gällande träning, men återkommer om det.
Vaknade igår med en skitöm kropp som typ skrek när jag vände mig om i sängen. Hostan hade kommit tillbaka en del och när jag på dagen gick på stan med bästaste Johanna och cyklade hem till henne, kändes det att jag nog skulle väntat lite till med pass, egentligen... Tyvärr gick det inte att hitta ersättare till onsdagens pass, och jag ville inte att det fulla passet skulle ställas in. Körde istället, men med lättare vikter.
Gick skitbra!!!!!!! Var pigg i kroppen (även efteråt), kunderna var grymma och det var en skön känsla i salen passet igenom! Lycka i hjärtat! Kanske skulle lägga på lite mindre lite oftare och inte utmana på varje låt, varje pass, varje vecka. Men det är svårt, blir gärna allt eller inget. Finns det nåt bättre än att ösa på, allt vad man orkar och drivas med i flowet som blir ett bra pass? Och känna att kroppen är med, orkar och vill! Och efteråt blir skönt trött och nöjd!
Siktar på Bodycombat imorgon. Var rädd att bli sjuk igen efter gårdagen, men det höll och efter dagens vila är det bara å fortsätta njuta av passen igen! Tror det blir ut och rulla med Scott snart igen också. Både pärlan och jag längtar ut på vägarna igen! Älskade, underbara Scott!
Ska dock aldrig mer blir sjuk, aldrig mer inte träna på fyra veckor iallafall! Det där med sjuk kan man inte bara påverka själv ju. Även om träningen håller en friskare i längden. Men det är tungt att komma igång, samtidigt som det är så skönt att vara igång igen! Älskar´t!!
Ha en bra fortsättning eller avslutning på världens bästa vecka 33 nu!
Det ska jag ha!
Åkte på semester en vecka, kom hem med en massa hosta som höll i sig under drygt två veckor. Hatar att vara sjukj!! Nåt annat än en själv som begränsar, jag dööööör!!! I måndags friskförklarade jag mig själv iallafall och tänkte nu kör jag igen! Kroppen har verkligen varit låg, men förra onsdagen var det något som hände. Plötsligt blev jag såååå enormt rastlös när jag satt på jobbet, kunde ints sitta still, kände mig superstressad i kroppen och bara ville ut, springa, röra på mig träna! Sjukt häftig känsla, tror det var nån som ville säga "Jag ÄR frisk nu, kom igen, vi kööööör!!!!" Tur hjärnan var med och höll på det tills just i måndags iallafall :o)
Då blev det underbara, härliga Bodycombat med Rusul i Sportis!!! Var sjukt kul och sååååå jobbigt! Kanske inte riktigt var i toppform efter den nästan fyra veckor ofrivilliga vilan. Men man ska väl gå ut hårt och öka?? Tog det faktiskt ganska lugnt, vet att stans träningsvärk kommer som ett brev på posten ändå. Var så kul att få kicka och slå igen, älskar´t!!! Nästa år ska jag ta licens i Bodycombat oxå om jag så ska gå utb själv!!
Passet i måndags fick fungera som väckarklocka för muskler och lungor, för i tisdags och onsdags var det dags för Bodypump igen i Ljungsbro. Har inga mer planerade pass i Sportis innan jag åker.
I tisdags försökte jag ta det lugnt. Men med superduktiga kunder är det inte lätt att inte lägga på och ryckas med av peppning och musiken. Full klass, superkul!! SÅ glad att ha några pass till innan jag åker. Kommer sakna kunderna massor! Har planer för Oslo, gällande träning, men återkommer om det.
Vaknade igår med en skitöm kropp som typ skrek när jag vände mig om i sängen. Hostan hade kommit tillbaka en del och när jag på dagen gick på stan med bästaste Johanna och cyklade hem till henne, kändes det att jag nog skulle väntat lite till med pass, egentligen... Tyvärr gick det inte att hitta ersättare till onsdagens pass, och jag ville inte att det fulla passet skulle ställas in. Körde istället, men med lättare vikter.
Gick skitbra!!!!!!! Var pigg i kroppen (även efteråt), kunderna var grymma och det var en skön känsla i salen passet igenom! Lycka i hjärtat! Kanske skulle lägga på lite mindre lite oftare och inte utmana på varje låt, varje pass, varje vecka. Men det är svårt, blir gärna allt eller inget. Finns det nåt bättre än att ösa på, allt vad man orkar och drivas med i flowet som blir ett bra pass? Och känna att kroppen är med, orkar och vill! Och efteråt blir skönt trött och nöjd!
Siktar på Bodycombat imorgon. Var rädd att bli sjuk igen efter gårdagen, men det höll och efter dagens vila är det bara å fortsätta njuta av passen igen! Tror det blir ut och rulla med Scott snart igen också. Både pärlan och jag längtar ut på vägarna igen! Älskade, underbara Scott!
Ska dock aldrig mer blir sjuk, aldrig mer inte träna på fyra veckor iallafall! Det där med sjuk kan man inte bara påverka själv ju. Även om träningen håller en friskare i längden. Men det är tungt att komma igång, samtidigt som det är så skönt att vara igång igen! Älskar´t!!
Ha en bra fortsättning eller avslutning på världens bästa vecka 33 nu!
Det ska jag ha!
torsdag 21 juli 2011
Semesterlycka!
Sista passet Bodypump till ända och bara en timma kvar tills det är dags för SEMESTER!!!!!
Gillar´t!!!!
Gillar´t!!!!
onsdag 20 juli 2011
Semestervila och ny energi
Så härligt, just nu har jag bara ett arberspass plus en timma kvar till semester! Ska bli grymt skönt för både kropp och själ!
I fredags hade jag möjligheten att för en gångs skull vara deltagare på Bodypump själv, vilket var så himla kul! Vi var totalt fyra instruktörer som deltog, förutom kunderna, och det blev en härlig och peppande stämning passet igenom! Utmanade och lade på mera på ben, bröst, rygg, triceps, biceps och axlar och ta mig 17, jag fixade det! Mikis och jag stod bredvid varandra och peppade när det kändes tungt, alltid lika skönt att få en extra knuff i rätt riktning när det känns tungt.
I lördags blev det löpning, med ganska tunga ben. Vad trodde jag egentligen :o) hade visst störe förväntningar på mig än vad jag trodde själv. Men Therese som jag löpte med, peppade minst lika bra som Mikis gjorde dagen innan. Och vi lyckades ändå ta oss igenom femman i Vidingsjöskogen.
Hade sedan pass i Ljungsbro i tisdags och onsdags. Blev så glad efter tisdagspasset, lyckades köra 5 kg på varje sida hela bicepslåten igenom och är så nöjd med det! Hade stenhårda underarmar efteråt, men det var det lätt värt för att lyckas köra hela låten! Det var full klass och taggade kunder, så kul!
Jag är så glad och tacksam för våra duktiga kunder i Ljungsbro! Ser jag tillbaka på när jag började instruera för ett år sedan så har de flesta för det första, fått rutin på att komma på minst ett pass BP i veckan, gärna fler. De har fått en riktigt bra teknik och blivit så starka! Medley måste köpa in fler vikter, för kunderna utvecklas så snabbt och vikterna tar slut snabbt när det är full klass. Det är lycka ända in i själen att stå där framme och se dessa duktiga människor kämpa på och utmana sig själva!
Men nu säger min kropp iallafall att det ska bli skönt med semester! Även om jag på förhand får lite separationsångest från instruerandet och passen så är det alltid bra att ge kroppen en chans till vila. Så mycket vila det nu kan bli när vi i tjejgänget drar till Visby en vecka på söndag :o)
Hoppas på att återvända med massa ny energi och ny träningsglädje om två veckor igen, för nu jäklar ska jag vila min kropp och längta tillbaka till träningen igen!
Ha sköna veckor under tiden!!
I fredags hade jag möjligheten att för en gångs skull vara deltagare på Bodypump själv, vilket var så himla kul! Vi var totalt fyra instruktörer som deltog, förutom kunderna, och det blev en härlig och peppande stämning passet igenom! Utmanade och lade på mera på ben, bröst, rygg, triceps, biceps och axlar och ta mig 17, jag fixade det! Mikis och jag stod bredvid varandra och peppade när det kändes tungt, alltid lika skönt att få en extra knuff i rätt riktning när det känns tungt.
I lördags blev det löpning, med ganska tunga ben. Vad trodde jag egentligen :o) hade visst störe förväntningar på mig än vad jag trodde själv. Men Therese som jag löpte med, peppade minst lika bra som Mikis gjorde dagen innan. Och vi lyckades ändå ta oss igenom femman i Vidingsjöskogen.
Hade sedan pass i Ljungsbro i tisdags och onsdags. Blev så glad efter tisdagspasset, lyckades köra 5 kg på varje sida hela bicepslåten igenom och är så nöjd med det! Hade stenhårda underarmar efteråt, men det var det lätt värt för att lyckas köra hela låten! Det var full klass och taggade kunder, så kul!
Jag är så glad och tacksam för våra duktiga kunder i Ljungsbro! Ser jag tillbaka på när jag började instruera för ett år sedan så har de flesta för det första, fått rutin på att komma på minst ett pass BP i veckan, gärna fler. De har fått en riktigt bra teknik och blivit så starka! Medley måste köpa in fler vikter, för kunderna utvecklas så snabbt och vikterna tar slut snabbt när det är full klass. Det är lycka ända in i själen att stå där framme och se dessa duktiga människor kämpa på och utmana sig själva!
Men nu säger min kropp iallafall att det ska bli skönt med semester! Även om jag på förhand får lite separationsångest från instruerandet och passen så är det alltid bra att ge kroppen en chans till vila. Så mycket vila det nu kan bli när vi i tjejgänget drar till Visby en vecka på söndag :o)
Hoppas på att återvända med massa ny energi och ny träningsglädje om två veckor igen, för nu jäklar ska jag vila min kropp och längta tillbaka till träningen igen!
Ha sköna veckor under tiden!!
måndag 4 juli 2011
Love the challenge!!
Shit, vad sommaren rusar iväg! Idag är det två månader kvar tills jag drar till Oslo. Lämnar Sverige för sex månader i september. Kommer hem tre veckor sammanlagt under hösten innan Sydamerikaäventyret tar sin början i slutet av november :o)
Har redan separationsångest... från mina underbara, älskade vänner, från träningen och min fina Scott, från kunderna och att hålla i passen, självklart från familjen, min lägenhet och jobbet... Men det är ju bara för att det ÄR läskigt att ge sig av från allt det invanda. Från min bekvämlighetszon, där livet är så gött, lagom utmanande och lagom kravlöst. Men, man utvecklas bara genom att utmana sig, och det ser jag fram emot! Nya rutiner som sjuksköterska i Oslo, hitta nya träningsställen där, ut och löpa och kanske cykla i den norska naturen trots att Scott får stanna hemma. Träffa nya vänner att dela äventyret med! Och givetvis hålla kontakten med de som finns, och förhoppningsvis alltid kommer att finnas kvar! (Älskar er!!)
Sydamerika bjuder på pirr av annat slag och den nervositeten kommer nog inte förrän i slutet av november, strax innan vi drar.
Bekvämlighetszonen ja... man hamnar där ganska lätt även i träningen. Försöker uppmuntra kunderna att utmana sig själva, att våga lägga på lite extra, att ta i lite extra. Men som jag upplever det är det inte så många som vågar egentligen. Vad gör det om man inte klarar alla repetitioner låten igenom? Var och en är där för sin egen skull och jag önskar att alla kände sig så bekväma att man lätare lämnar bekvämlighetszonen och ger sig ut på lite äventyr om det så bara gäller att lägga på ett kg extra på varje sida på peppande bicepslåten, eller våga lägga på tiorna på benlåten. Det är så härligt när man känner att man klarar det! Man växer med utmaningen!
Och om det så bara gäller Bodypump eller en hel höst fylld av äventyr, så är det det bästa som finns att känna att man fixar sååå mycket mer än man tror!
Ha en skön vecka 27! Gör en kul utmaning och bli starkare av resultatet!
Har redan separationsångest... från mina underbara, älskade vänner, från träningen och min fina Scott, från kunderna och att hålla i passen, självklart från familjen, min lägenhet och jobbet... Men det är ju bara för att det ÄR läskigt att ge sig av från allt det invanda. Från min bekvämlighetszon, där livet är så gött, lagom utmanande och lagom kravlöst. Men, man utvecklas bara genom att utmana sig, och det ser jag fram emot! Nya rutiner som sjuksköterska i Oslo, hitta nya träningsställen där, ut och löpa och kanske cykla i den norska naturen trots att Scott får stanna hemma. Träffa nya vänner att dela äventyret med! Och givetvis hålla kontakten med de som finns, och förhoppningsvis alltid kommer att finnas kvar! (Älskar er!!)
Sydamerika bjuder på pirr av annat slag och den nervositeten kommer nog inte förrän i slutet av november, strax innan vi drar.
Bekvämlighetszonen ja... man hamnar där ganska lätt även i träningen. Försöker uppmuntra kunderna att utmana sig själva, att våga lägga på lite extra, att ta i lite extra. Men som jag upplever det är det inte så många som vågar egentligen. Vad gör det om man inte klarar alla repetitioner låten igenom? Var och en är där för sin egen skull och jag önskar att alla kände sig så bekväma att man lätare lämnar bekvämlighetszonen och ger sig ut på lite äventyr om det så bara gäller att lägga på ett kg extra på varje sida på peppande bicepslåten, eller våga lägga på tiorna på benlåten. Det är så härligt när man känner att man klarar det! Man växer med utmaningen!
Och om det så bara gäller Bodypump eller en hel höst fylld av äventyr, så är det det bästa som finns att känna att man fixar sååå mycket mer än man tror!
Ha en skön vecka 27! Gör en kul utmaning och bli starkare av resultatet!
torsdag 30 juni 2011
Sommarträning med Garmin Forerunner 110
Semestern närmar sig med stormsteg och kroppen börjar gå ner i ett chill-mode. Fast bara till viss del, träningsnerven lyckas dra ut mig både i skogen för löpträning, på landsvägen för cykling och självklart i träningssalen för min härliga Bodypump!
Under Vätternrundanhelgen lyckades jag ju ta mig till Motala och efter visst strul där en väldigt gullig person ställde upp, fick jag köpa min efterlängtade Garmin Forerunner 110!! Har egentligen sedan jag sprang Lidingöloppet i höstas, velat ha en GPS-klocka. Men nu var det dags att göra slag i saken. Team Sportias tält bjöd på bra pris på klockan och då var det bara att slå till :o)
Problemet först var ju bara typ det som är viktigast... vilken färg?? Det måste ju vara snyggt, näääästan så det är viktigast. Eller, jag kan ärligt erkänna att det är viktigast efter funktionen med GPS iallafall. Det fanns en ljusgrå med rosa streck runt hela armbandet. Sååååå fin, och egentligen den jag ville ha. Men... det går ju bara inte. Scott är ju så fint röd och det är ju svart, vitt och rött som gäller när jag är ute och cyklar. Då bara går det ju inte att ha rosa till bara sådär. Så, det fick bli en fin svart med rött streck istället. Vääääldigt tjusigt :o)
Testade klockan i söndags när jag var ute och tog en skön cykeltur runt Vreta Kloster, Ledberg och Kaga. En ganska kort men sååå himla skön tur! Det var livsnjuta på hög nivå med solen som sken där framåt kvällen, grönt och blommor överallt, djurs om betade i hagarna, underbara dofter och lite smygspanande på fina hus längs vägen. Älskar såna träningsrundor, som balsam för själen! Den enda som stressade mig lite var när klockan pep för varje kilometer, de ramlade på ganska snabbt. Men det kan säkert vara en fuktion som går att ändra.
I måndags fick Garmin följa med ut i Rydskogen för 7,5 km löpning, tillsammans med en annan Garmin. Benen kändes ganska lätta efter den lätta cyklingen dagen innan och det var skönt att löpa bort det tunga som kan komma efter Bodypumpen. Rensa ur benen och göra dem redo för veckan som kom. Här var det ganska gött att höra kilometerljudet, det gick ju av förklarliga skäl lite långsammare och ju pep inte 31 gånger som i söndags.
Känner mig nöjd med klockan. Har lyckats föra över träningen till datorn och jag som ju bara lyckas vara hacker ibland, tyckte att det var lätt att förstå hur man skulle göra. Instruktionsboken, som för övrigt fanns på tretton olika språk, var ganska kort och tråkig. Man får improvisera lite. Men för att komma igång med användningen av klockan så var den bra.
Effektiv batteritid är 8 timmar, vilket fungerar bra för allt utom på Vätternrundan (omman inte tillhör Sub 8 såklart, vilket jag inte planerar att göra nästa år). Informationen som kommer upp på internet är kul läsning, och jag förstår verkligen hur man kan bli en GPS-nörd!! Maxpuls, snitt, höjdskillnader, hastighet, kartor å allt. Lycka för en tjej, som ändå inte är supertekniknörd! Å den ÄR snygg!
Garmin ska få följa med på härlig träning nu på lördag igen, om allt går som planerat. Vi är några tjejer som ska cykla till och från Söderköping för att smaska glass på Smultronstället, hem och löpa och avsluta med simning. En slags triathlon, i lite halvomvänd ordning. Ska bli grymt kul! Avslutar självklart med grillning och rosé på kvällen.
Bara å hoppas på att vädrets makter är med oss!
Måste avslutningsvis tillägga att jag gillar nya Bodypump´78. Tyckte i början att den var rätt lätt, förutom grymma utfallslåten. Men jäklar, den är superhärlig och sjukt effektiv om man bara lägger på lite vikt! Dagen träningsvärk i mina hamstrings är något jag inte känt på lääänge, så nöjd!
Ha en bra weekend nu, det ska jag! Efter nattens jobb är jag ledig till måndag! Sååå najs!
Under Vätternrundanhelgen lyckades jag ju ta mig till Motala och efter visst strul där en väldigt gullig person ställde upp, fick jag köpa min efterlängtade Garmin Forerunner 110!! Har egentligen sedan jag sprang Lidingöloppet i höstas, velat ha en GPS-klocka. Men nu var det dags att göra slag i saken. Team Sportias tält bjöd på bra pris på klockan och då var det bara att slå till :o)
Problemet först var ju bara typ det som är viktigast... vilken färg?? Det måste ju vara snyggt, näääästan så det är viktigast. Eller, jag kan ärligt erkänna att det är viktigast efter funktionen med GPS iallafall. Det fanns en ljusgrå med rosa streck runt hela armbandet. Sååååå fin, och egentligen den jag ville ha. Men... det går ju bara inte. Scott är ju så fint röd och det är ju svart, vitt och rött som gäller när jag är ute och cyklar. Då bara går det ju inte att ha rosa till bara sådär. Så, det fick bli en fin svart med rött streck istället. Vääääldigt tjusigt :o)
Testade klockan i söndags när jag var ute och tog en skön cykeltur runt Vreta Kloster, Ledberg och Kaga. En ganska kort men sååå himla skön tur! Det var livsnjuta på hög nivå med solen som sken där framåt kvällen, grönt och blommor överallt, djurs om betade i hagarna, underbara dofter och lite smygspanande på fina hus längs vägen. Älskar såna träningsrundor, som balsam för själen! Den enda som stressade mig lite var när klockan pep för varje kilometer, de ramlade på ganska snabbt. Men det kan säkert vara en fuktion som går att ändra.
I måndags fick Garmin följa med ut i Rydskogen för 7,5 km löpning, tillsammans med en annan Garmin. Benen kändes ganska lätta efter den lätta cyklingen dagen innan och det var skönt att löpa bort det tunga som kan komma efter Bodypumpen. Rensa ur benen och göra dem redo för veckan som kom. Här var det ganska gött att höra kilometerljudet, det gick ju av förklarliga skäl lite långsammare och ju pep inte 31 gånger som i söndags.
Känner mig nöjd med klockan. Har lyckats föra över träningen till datorn och jag som ju bara lyckas vara hacker ibland, tyckte att det var lätt att förstå hur man skulle göra. Instruktionsboken, som för övrigt fanns på tretton olika språk, var ganska kort och tråkig. Man får improvisera lite. Men för att komma igång med användningen av klockan så var den bra.
Effektiv batteritid är 8 timmar, vilket fungerar bra för allt utom på Vätternrundan (omman inte tillhör Sub 8 såklart, vilket jag inte planerar att göra nästa år). Informationen som kommer upp på internet är kul läsning, och jag förstår verkligen hur man kan bli en GPS-nörd!! Maxpuls, snitt, höjdskillnader, hastighet, kartor å allt. Lycka för en tjej, som ändå inte är supertekniknörd! Å den ÄR snygg!
Garmin ska få följa med på härlig träning nu på lördag igen, om allt går som planerat. Vi är några tjejer som ska cykla till och från Söderköping för att smaska glass på Smultronstället, hem och löpa och avsluta med simning. En slags triathlon, i lite halvomvänd ordning. Ska bli grymt kul! Avslutar självklart med grillning och rosé på kvällen.
Bara å hoppas på att vädrets makter är med oss!
Måste avslutningsvis tillägga att jag gillar nya Bodypump´78. Tyckte i början att den var rätt lätt, förutom grymma utfallslåten. Men jäklar, den är superhärlig och sjukt effektiv om man bara lägger på lite vikt! Dagen träningsvärk i mina hamstrings är något jag inte känt på lääänge, så nöjd!
Ha en bra weekend nu, det ska jag! Efter nattens jobb är jag ledig till måndag! Sååå najs!
torsdag 16 juni 2011
Halv-Vättern 2011
Älskar stämningen när det är roliga lopp i farten!
Kom till Motala för att hämta nummerlappen på lördagen. Staden bara myllrade av förväntansfulla cyklister som (de flesta iallafall) laddat länge för loppet och för prestationen att ta sig de femtom milen som Halv-Vättern innebär. Underbar stämning, med en massa folk som har något kul gemensamt!! Började bli ganska pirrigt i magen och det kändes så kul att gå och hämta ut nummerlappen! "Imorgon är det dags!!"
Tog hand om älskade pärlan Scott på kvällen, sjukt trött efter dagpasset på jobbet. Putsade och fejade och smorde och fixade älsklingen så fin, så fin! Blir som någon slags terapi, man ställer in sig på att köra loppet, att prestera, kämpa och bita ihop. Och samtidigt ha kul och njuta... En skön uppladdning helt enkelt.
På söndagen var det dags... Gulliga mamma och pappa ställde upp och körde in mig till starten så vi var där strax efter kl sju. Sååååå sömnig! Men väl där, bland alla andra cyklister av varierande slag, vaknade kroppen till och bara kändes så redo att köra!
Det är så kul, det är verkligen folk av alla de slag som är med på loppet! Allt från den unga, superduperspejsade, vältränade, övertaggade tävlingscyklisten som inte gööör annat än att typ cykelträna, till typ Arne, 70 år som cyklar lite då och då på sin hybridcykel och mest ser loppet som en rolig grej.
Uppvärmning
Vi startade och drog ut ur Motala eskorterade av motorcyklar som släppte oss när vi kommit upp på rv 50 och vi äntligen fick cykla i vår egna takt. Sjukt skön känsla, äntligen var vi på väg!
Hittade några olika grupper att hänga på i början, men kände efter hand att de cyklade lite väl sakta. Visst, alternativet var att cykla själv i mot- och sidvinden och spara energi och gå ut lugnt. Samtidigt kände jag att jag absolut var tvungen att hålla minst 25 km/tim och snittet sjönk allteftersom, när jag följde dem. Så jag drog iväg, fick alla andra på häng istället och inte en enda som ville upp och dra.
I Borghamn splittrades gruppen då många skulle stanna i depån. Jag fortsatte på egen hand att ta min uppfär den sk. mördarbacken på Ombergs norra ände, på lätta växlar. Backen ÄR ganska tuff, men en rolig utmaning efter en ganska platt och halvtrist landsväg. På Omberg var det lugnt med cykeltrafik, och jag kunde mest trampa på och njuta och vila benen i utförsbackarna då och då.
Innan Ödeshög sen, började de destruktiva tankarna mala. Redan!!! Rumpan började göra ont, ländryggen likaså tillsammans med axlarna... jag hittade ingen grupp att ta häng på till en början och det var sugande sned motvind. "Shit, tänk om jag inte klarar hela loppe, det suuuuger i kroppen! Det gör så ont!! Tänk om jag inte klarar det för att det gör så ont! Kanske måste bryta..." Det blir ju lixom inte lättare att fortsätta med alla negativa tankar... när jag nästan bröt ihop i tårar kom en cyklist ifatt mig och jag kände att jag kunde ta häng på honom. TACK någon!!!! Men tempot var lite för högt och jag fick ändå släppa honom... Höll åter på att bryta ihop, när en stor grupp snabba cyklister kom ifatt, hojtandes "Häng på oss, du orkar!!" TACK någon en gång till!!!!! Jag hängde på dem i gruppen och vi körde belgisk kedja från Ödeshög ner till Tällekullen, och snittade minst 30km/tim. Sjukt underbart!! Gruppkörningen underlättar ju så, och trots att jag var uppe och drog ett flertal gånger och fick trampa på hårt, var det bara en sån njutning! Smärtorna var glömda, koncentrationen och fokus låg istället på att hålla en bra position i kedjan och hålla ett lagom avstånd på max en halvmeter fram till nästa cyklist. Allt för att utnyttja farten och draget.
I Tällekullen blev det påfyllning av bananer, saltgurka, vatten och energidryck. En snabb stretch innan det var dags att ge sig ut i skogarna söder om Ödeshög. Ganska omväxlande cykling med små uppförs- och utförsbackar överfallt och en massa fin natur att njuta ocg distrahetas av. Cyklingen gick ganska bra och när St Åby närmade sig kom en passande grupp ifatt, vilka jag tog häng på och åter fick njuta av dess fördelar.
Mellan St Åby och Heda var vi fortfarande ett gäng. Plötsligt ser jag cylisten snett framför mig, på vänster sida av vägen, göra en kullerbytta över styret och landar på huvudet och ansiktet rakt ner i asfalten! Fan, nacken var min första tanke!! Tvärstopp på Scott, cyklade tillbaks till den avsvimmade mannen, la honom i framstupa sidoläge och bad hans kompisar att ringa ambulans. Han andades iallafall, puh! Lättade på kläderna och efter nån minut vaknade han till, med sitt sönderskrapade ansikte och sina blodiga knän, lite lätt förvirrad och ständigt frågande vad det var som hänt. Efter en stund kom ambulansen och hämtade mannen och de fick en kort redogörelse av vad som hänt innan de åter for iväg, men mannen i tryggt förvar. Kändes så kul att kunna hjälpa till! Är SÅ glad att jag jobbar på en neurokirurgavdelning och att jag vill bli ambulanssjuksköterska! Kändes som att jag hade en del koll på läget när olyckan inträffade och jag vill bara lära mig mer!!
Tänkte efter det här, nu ska jag bara njuta, hinner ändå inte under sex timmar. Tog det halvlugnt till depå Rök. Svårt att ta det lugnt, man vill bara trampa på på max ändå. I Rök blev det åter påfyllning av energi och lite snack med mamma, pappa och Clara som peppade. Stoppade i mig en Voltaren oxå, hade sjukt ont i ländryggen...
På väg in i depå Rök
Mot Skänninge nästa! Hade de 2,3 milen mellan depåerna sjuk medvind och fick häng på ett litet gäng som cyklade på väldigt bra. Nu får man vara egoist tänkte jag och la mig bakom tjejen i gruppen medan killarna turades om att dra framför oss. Tanken p åen tid under sex timmar föddes återigen och efter att ha hoppat över Skänningedepån och gjort mig mentat redo för motvinden som jag visste skulle komma, var det bara att tugga taggtråd! Benen var forfarande ganska pigga, men ryggen värkde, axlarna och rumpan likaså. Men trots ganska hård motvind gick det framåt och min enda tanke var, efter den sista uträkningen, att jag måste iallafall hålla minst 20 km/tim. Jag slet, försökte peppa mig, försökte distrahera mig och se omgivningen, se målområdet med alla människor, se hur cykeldatorn kom närmare hundrafemtio kilometer hela tiden.
Och äntligen var Motala där!! Och Vättern som glittrade i solen! Och alla människor som hejade på nära och kära! Och min lilla välkomstkommitté som tog emot med stora kramar!
Nådde mål den här gångeb oxå, tack Envishet för det!! Tack underbara, fina Scott för det! Och tack alla medcyklister för häng, peppning, skratt och leenden runt banan! Och tack kroppen för att du kämpar på så trots att jag förberett dig dåligt på loppet!
Kom in på 5,49 vilket känns bra! Och nästa år skaaaa jag under fem timmar, jäklar vad jag ska kämpa för att nå mitt mål!!
Kom till Motala för att hämta nummerlappen på lördagen. Staden bara myllrade av förväntansfulla cyklister som (de flesta iallafall) laddat länge för loppet och för prestationen att ta sig de femtom milen som Halv-Vättern innebär. Underbar stämning, med en massa folk som har något kul gemensamt!! Började bli ganska pirrigt i magen och det kändes så kul att gå och hämta ut nummerlappen! "Imorgon är det dags!!"
Tog hand om älskade pärlan Scott på kvällen, sjukt trött efter dagpasset på jobbet. Putsade och fejade och smorde och fixade älsklingen så fin, så fin! Blir som någon slags terapi, man ställer in sig på att köra loppet, att prestera, kämpa och bita ihop. Och samtidigt ha kul och njuta... En skön uppladdning helt enkelt.
På söndagen var det dags... Gulliga mamma och pappa ställde upp och körde in mig till starten så vi var där strax efter kl sju. Sååååå sömnig! Men väl där, bland alla andra cyklister av varierande slag, vaknade kroppen till och bara kändes så redo att köra!
Det är så kul, det är verkligen folk av alla de slag som är med på loppet! Allt från den unga, superduperspejsade, vältränade, övertaggade tävlingscyklisten som inte gööör annat än att typ cykelträna, till typ Arne, 70 år som cyklar lite då och då på sin hybridcykel och mest ser loppet som en rolig grej.
Uppvärmning
Vi startade och drog ut ur Motala eskorterade av motorcyklar som släppte oss när vi kommit upp på rv 50 och vi äntligen fick cykla i vår egna takt. Sjukt skön känsla, äntligen var vi på väg!
Hittade några olika grupper att hänga på i början, men kände efter hand att de cyklade lite väl sakta. Visst, alternativet var att cykla själv i mot- och sidvinden och spara energi och gå ut lugnt. Samtidigt kände jag att jag absolut var tvungen att hålla minst 25 km/tim och snittet sjönk allteftersom, när jag följde dem. Så jag drog iväg, fick alla andra på häng istället och inte en enda som ville upp och dra.
I Borghamn splittrades gruppen då många skulle stanna i depån. Jag fortsatte på egen hand att ta min uppfär den sk. mördarbacken på Ombergs norra ände, på lätta växlar. Backen ÄR ganska tuff, men en rolig utmaning efter en ganska platt och halvtrist landsväg. På Omberg var det lugnt med cykeltrafik, och jag kunde mest trampa på och njuta och vila benen i utförsbackarna då och då.
Innan Ödeshög sen, började de destruktiva tankarna mala. Redan!!! Rumpan började göra ont, ländryggen likaså tillsammans med axlarna... jag hittade ingen grupp att ta häng på till en början och det var sugande sned motvind. "Shit, tänk om jag inte klarar hela loppe, det suuuuger i kroppen! Det gör så ont!! Tänk om jag inte klarar det för att det gör så ont! Kanske måste bryta..." Det blir ju lixom inte lättare att fortsätta med alla negativa tankar... när jag nästan bröt ihop i tårar kom en cyklist ifatt mig och jag kände att jag kunde ta häng på honom. TACK någon!!!! Men tempot var lite för högt och jag fick ändå släppa honom... Höll åter på att bryta ihop, när en stor grupp snabba cyklister kom ifatt, hojtandes "Häng på oss, du orkar!!" TACK någon en gång till!!!!! Jag hängde på dem i gruppen och vi körde belgisk kedja från Ödeshög ner till Tällekullen, och snittade minst 30km/tim. Sjukt underbart!! Gruppkörningen underlättar ju så, och trots att jag var uppe och drog ett flertal gånger och fick trampa på hårt, var det bara en sån njutning! Smärtorna var glömda, koncentrationen och fokus låg istället på att hålla en bra position i kedjan och hålla ett lagom avstånd på max en halvmeter fram till nästa cyklist. Allt för att utnyttja farten och draget.
I Tällekullen blev det påfyllning av bananer, saltgurka, vatten och energidryck. En snabb stretch innan det var dags att ge sig ut i skogarna söder om Ödeshög. Ganska omväxlande cykling med små uppförs- och utförsbackar överfallt och en massa fin natur att njuta ocg distrahetas av. Cyklingen gick ganska bra och när St Åby närmade sig kom en passande grupp ifatt, vilka jag tog häng på och åter fick njuta av dess fördelar.
Mellan St Åby och Heda var vi fortfarande ett gäng. Plötsligt ser jag cylisten snett framför mig, på vänster sida av vägen, göra en kullerbytta över styret och landar på huvudet och ansiktet rakt ner i asfalten! Fan, nacken var min första tanke!! Tvärstopp på Scott, cyklade tillbaks till den avsvimmade mannen, la honom i framstupa sidoläge och bad hans kompisar att ringa ambulans. Han andades iallafall, puh! Lättade på kläderna och efter nån minut vaknade han till, med sitt sönderskrapade ansikte och sina blodiga knän, lite lätt förvirrad och ständigt frågande vad det var som hänt. Efter en stund kom ambulansen och hämtade mannen och de fick en kort redogörelse av vad som hänt innan de åter for iväg, men mannen i tryggt förvar. Kändes så kul att kunna hjälpa till! Är SÅ glad att jag jobbar på en neurokirurgavdelning och att jag vill bli ambulanssjuksköterska! Kändes som att jag hade en del koll på läget när olyckan inträffade och jag vill bara lära mig mer!!
Tänkte efter det här, nu ska jag bara njuta, hinner ändå inte under sex timmar. Tog det halvlugnt till depå Rök. Svårt att ta det lugnt, man vill bara trampa på på max ändå. I Rök blev det åter påfyllning av energi och lite snack med mamma, pappa och Clara som peppade. Stoppade i mig en Voltaren oxå, hade sjukt ont i ländryggen...
På väg in i depå Rök
Mot Skänninge nästa! Hade de 2,3 milen mellan depåerna sjuk medvind och fick häng på ett litet gäng som cyklade på väldigt bra. Nu får man vara egoist tänkte jag och la mig bakom tjejen i gruppen medan killarna turades om att dra framför oss. Tanken p åen tid under sex timmar föddes återigen och efter att ha hoppat över Skänningedepån och gjort mig mentat redo för motvinden som jag visste skulle komma, var det bara att tugga taggtråd! Benen var forfarande ganska pigga, men ryggen värkde, axlarna och rumpan likaså. Men trots ganska hård motvind gick det framåt och min enda tanke var, efter den sista uträkningen, att jag måste iallafall hålla minst 20 km/tim. Jag slet, försökte peppa mig, försökte distrahera mig och se omgivningen, se målområdet med alla människor, se hur cykeldatorn kom närmare hundrafemtio kilometer hela tiden.
Och äntligen var Motala där!! Och Vättern som glittrade i solen! Och alla människor som hejade på nära och kära! Och min lilla välkomstkommitté som tog emot med stora kramar!
Nådde mål den här gångeb oxå, tack Envishet för det!! Tack underbara, fina Scott för det! Och tack alla medcyklister för häng, peppning, skratt och leenden runt banan! Och tack kroppen för att du kämpar på så trots att jag förberett dig dåligt på loppet!
Kom in på 5,49 vilket känns bra! Och nästa år skaaaa jag under fem timmar, jäklar vad jag ska kämpa för att nå mitt mål!!
tisdag 7 juni 2011
Halv-Vättern, snart dags!
Med bara några dagar kvar börjart det pirra lite i magen när jag tänker på kommande lopp; Halv-Vättern!!!! Ska bli så kul! Å jobbigt! Och ont i ländryggen! Och rumpan! Och axlarna!! Men sååååå grymt kul och härligt att åter få cykla de femton vackra milen!
Jag VILL verkligen komma under sex timmar i år också, så man får den tjusiga plaketten istället för medalj efter målgången. Det får bli mitt mål i år och jag hoppas det ska vara genomförbart trots bristfällig cykelträning under vintern och våren... Det primära målet för loppet i år var ju egentligen under fem timmar, vilket är killarnas gräns för plakett. (Tjejernas gräns är under sex timmar.) Nu är det ju inte plaketten i sig som är det viktigaste, utan längtan efter att nå ett uppsatt mål!! Men efter förra årets resultat på 5.15, med mycket bra förberedelser under vintern och våren i form av många timmar på cykelsadeln, är under fem timmar bara att glömma i år. Och det köper jag.
Var på kvartalsutbildning i Bodypump ´78 i lördags oxå!! Lite äventyr i Norrköping helt enkelt! Det var Jimmy som hade utbildningen. Damm, vad duktig han är på att komma ihåg namn! Hela passet igenom peppade han oss alla vid namn! Jag är imponerad! Försöker verkligen själv att lära mig namnen på kunderna, men det är fasen inte lätt! Och då träffar jag ändå de flesta minst en gång i veckan...
Nya programmet då? Joodå, tror det blir bra! Uppvärmingen Saturday känns fräsch och somrig, benlåten är skön och lagom tuff. Bröstlåten älskar jag!! Världens mest kända gitarrintro, yeah, me like!!! Påminner mig om "mina bravader" i Guitarr Hero tillsammans med brorsan när han bodde i Motala :o)
Mest utmärkande i hela programmet var ändå utfallslåten.... utfallslåten!!!! Jag tror jag döööööööööör!!! Jag som brukar vara lite försiktig med vikter i den för jag är lite rädd om knäna... nu jäklar ska det på med stång och vikter minsann och det är ingen paus alls under den sex minuter långa låten!!! Shit, vad gött det kommer kännas i rumpan dagarna efter passet, de första veckorna!!! Vad kan bli bättre under Beach 2011 egentligen är en ruskigt fast rumpa?? Härligt, jag är på utmaningen! Nu jäklar ööööööser vi!!
Blir en lagom träningsvecka här och nu. Vila måndag å tisdag, imorgon blir det troligen cykel ut till Ljungsbro för Bodypump och cykel hem igen såklart. Lätt BP på fredag förmiddag och underbara, vackra och härliga Halv-Vättern på söndag! KAN bli någon Bodycombatträning tillsammans med grymma combatbrudarna Johanna och/eller Sanna oxå, men vi får se.
Hoppas på att den tryckande värmen lägger sig något mot helgen och att blåsten helt lyser med sin frånvaro då med. Annars är det bara å göra det bästa av saken, bita ihop, bryta ihop och förhoppningsvis komma igen. Det finns trots allt folk som FÅR BETALT för att ta hand om trötta cyklister som brutit ihop. Nu hoppas jag att jag ska slippa vara en av dessa cyklister, men jag ska göra mitt bästa iallafall för att nå mitt mål!
Ha en skön vecka!
Jag VILL verkligen komma under sex timmar i år också, så man får den tjusiga plaketten istället för medalj efter målgången. Det får bli mitt mål i år och jag hoppas det ska vara genomförbart trots bristfällig cykelträning under vintern och våren... Det primära målet för loppet i år var ju egentligen under fem timmar, vilket är killarnas gräns för plakett. (Tjejernas gräns är under sex timmar.) Nu är det ju inte plaketten i sig som är det viktigaste, utan längtan efter att nå ett uppsatt mål!! Men efter förra årets resultat på 5.15, med mycket bra förberedelser under vintern och våren i form av många timmar på cykelsadeln, är under fem timmar bara att glömma i år. Och det köper jag.
Var på kvartalsutbildning i Bodypump ´78 i lördags oxå!! Lite äventyr i Norrköping helt enkelt! Det var Jimmy som hade utbildningen. Damm, vad duktig han är på att komma ihåg namn! Hela passet igenom peppade han oss alla vid namn! Jag är imponerad! Försöker verkligen själv att lära mig namnen på kunderna, men det är fasen inte lätt! Och då träffar jag ändå de flesta minst en gång i veckan...
Nya programmet då? Joodå, tror det blir bra! Uppvärmingen Saturday känns fräsch och somrig, benlåten är skön och lagom tuff. Bröstlåten älskar jag!! Världens mest kända gitarrintro, yeah, me like!!! Påminner mig om "mina bravader" i Guitarr Hero tillsammans med brorsan när han bodde i Motala :o)
Mest utmärkande i hela programmet var ändå utfallslåten.... utfallslåten!!!! Jag tror jag döööööööööör!!! Jag som brukar vara lite försiktig med vikter i den för jag är lite rädd om knäna... nu jäklar ska det på med stång och vikter minsann och det är ingen paus alls under den sex minuter långa låten!!! Shit, vad gött det kommer kännas i rumpan dagarna efter passet, de första veckorna!!! Vad kan bli bättre under Beach 2011 egentligen är en ruskigt fast rumpa?? Härligt, jag är på utmaningen! Nu jäklar ööööööser vi!!
Blir en lagom träningsvecka här och nu. Vila måndag å tisdag, imorgon blir det troligen cykel ut till Ljungsbro för Bodypump och cykel hem igen såklart. Lätt BP på fredag förmiddag och underbara, vackra och härliga Halv-Vättern på söndag! KAN bli någon Bodycombatträning tillsammans med grymma combatbrudarna Johanna och/eller Sanna oxå, men vi får se.
Hoppas på att den tryckande värmen lägger sig något mot helgen och att blåsten helt lyser med sin frånvaro då med. Annars är det bara å göra det bästa av saken, bita ihop, bryta ihop och förhoppningsvis komma igen. Det finns trots allt folk som FÅR BETALT för att ta hand om trötta cyklister som brutit ihop. Nu hoppas jag att jag ska slippa vara en av dessa cyklister, men jag ska göra mitt bästa iallafall för att nå mitt mål!
Ha en skön vecka!
måndag 30 maj 2011
Dags att tagga till igen
Då var det dags igen! Nu vecka efter den förra som mest bestod av vila.
Mest iallafall... sa till någon idag att jag tränade bara en gång förra veckan, bra va!! Kom senare på dagen på att jag ljugit... fast inte med flit :o) men det blev ett styrkepass på gymet vilket jag verkligen tycker är dötrist men en aning nödvändigt, en Bodypump-pass som jag ju älskar och verkligen hade saknat och en Bodycombat på fredagen som trevlig intro till helgen!
Hade ju semester också, förra veckan. Det och att jag skulle ligga lågt med träningen pga min mindre överträning gjorde mig väldigt lat. Så mycket som jag sovit dagtid den gågna veckan har jag nog aldrig sovit förut. Okej... kanske inte var så farligt mycket sova. Men jag har känt mig konstant trött i huvudet och kroppen. Så vilan som faktiskt blev av kändes ganska välbehövlig.
Men nu är det allvar igen. Nu vecka, åter till jobbet och en massa härliga pass! Känner mig sååå taggad inför Lidingöloppet i september och vill ut och löpa, löpa, löpa! Så, det är åter dags för veckoplanering:
Måndags: Löpning 5 km i Vidingsjö, 25 min och 174 i snittpuls... (veet, den är alltid lite för hög...)
Tisdag: Bodypump i Ljungsbro
Onsdag: Bodypump i Ljungsbro
Torsdag: Bodypump i Sportis
Fredag: Borde cykla... men vila är inte dumt heller... Håller det öppet.
Lördag: Kvartalsutbildning i Bodypump i Norrköping, gryyyyyymt kul!!
Söndag: Borde cykla, men måste absolut vila om jag inte gjorde det i fredags.
Om knappt två veckor är det dags för Halv-Vättern, vilket ska bli sååå kul! Det är så himla vackert ute nu! Sjukt gröna skogar och åkrar, massa fina liljekonvaljer och andra blommor, ganska blå himmel och en sol som visserligen kunder värma lite mer. Men man får vara tacksam för att den visar sig alls :o)
Det ska bli enormt kul, och jobbigt i längrygg, att åter få cykla de fina 15 milen runt omkring där jag är uppvuxen. Längtar redan till nästa år då jag förhoppningsvis är mera cykeltränad än i år.
Ha en fin vecka nu och njut av solen!!
Mest iallafall... sa till någon idag att jag tränade bara en gång förra veckan, bra va!! Kom senare på dagen på att jag ljugit... fast inte med flit :o) men det blev ett styrkepass på gymet vilket jag verkligen tycker är dötrist men en aning nödvändigt, en Bodypump-pass som jag ju älskar och verkligen hade saknat och en Bodycombat på fredagen som trevlig intro till helgen!
Hade ju semester också, förra veckan. Det och att jag skulle ligga lågt med träningen pga min mindre överträning gjorde mig väldigt lat. Så mycket som jag sovit dagtid den gågna veckan har jag nog aldrig sovit förut. Okej... kanske inte var så farligt mycket sova. Men jag har känt mig konstant trött i huvudet och kroppen. Så vilan som faktiskt blev av kändes ganska välbehövlig.
Men nu är det allvar igen. Nu vecka, åter till jobbet och en massa härliga pass! Känner mig sååå taggad inför Lidingöloppet i september och vill ut och löpa, löpa, löpa! Så, det är åter dags för veckoplanering:
Måndags: Löpning 5 km i Vidingsjö, 25 min och 174 i snittpuls... (veet, den är alltid lite för hög...)
Tisdag: Bodypump i Ljungsbro
Onsdag: Bodypump i Ljungsbro
Torsdag: Bodypump i Sportis
Fredag: Borde cykla... men vila är inte dumt heller... Håller det öppet.
Lördag: Kvartalsutbildning i Bodypump i Norrköping, gryyyyyymt kul!!
Söndag: Borde cykla, men måste absolut vila om jag inte gjorde det i fredags.
Om knappt två veckor är det dags för Halv-Vättern, vilket ska bli sååå kul! Det är så himla vackert ute nu! Sjukt gröna skogar och åkrar, massa fina liljekonvaljer och andra blommor, ganska blå himmel och en sol som visserligen kunder värma lite mer. Men man får vara tacksam för att den visar sig alls :o)
Det ska bli enormt kul, och jobbigt i längrygg, att åter få cykla de fina 15 milen runt omkring där jag är uppvuxen. Längtar redan till nästa år då jag förhoppningsvis är mera cykeltränad än i år.
Ha en fin vecka nu och njut av solen!!
måndag 23 maj 2011
Lag Syd på Göteborgsvarvet
Tack min superkropp, för att du tog mig igenom Göteborgsvarvet och fick mig att tycka att det var kul i stort sett hela tiden. Att du trots mer eller mindre sega uppförsbackar tuffade på i ett ganska jämnt tempo utan några större problem.
Tack för att du återhämtat mig ganska snabbt och bra, trots smärtan i ena höften och andra knät som kom en stund efter målgång. Tack för att det börjar gå över nu.
Känner mig SÅ nöjd och glad efter helgens Göteborgsvarv! Det realistiska målet på att komma i mål under 2.15 uppnåddes och jag löpte in på 2.10 vilket jag är nöjd med!
Det var ett bra lopp, superväder vid starten när molnen försvann och himlen blev klarblå vid halv fyra på eftermiddagen. Karin hade precis i sista minuten hunnit få sin fina Lag Syd-tröja av Annika och vi hade som tuuur var hunnit ta några foton innan det var dags för startskottet att smälla.
Vi var grymt taggade och det kändes så skönt att äntligen få ge sig iväg och få uppleva Varvet på riktigt! Karin och jag löpte tillsammans genom Slottsskogen och började få in lite flyt i benen i både uppförs- och nedförsbackar och kroppen vaknade till successivt ganska snabbt. Vi var igång!!!
Framåt tre km blev jag "själv" då Karin tog en snabbpaus för att bli av med sin håll och jag fortsatte tuffa på mot den första bron. Shit, uppför, uppför, uppför... Men det var inte så farligt. Visst, det gick uppför, men det svängde lite på vägen dit, man sprang ju omring hus å sånt på vägen fram och det märkdes aldrig hur långt det var kvar. Gillar små delmål :o) Uppe på bron var det en jättehärlig utsikt och vinden fläktade på bra i solgasset och jag njöt av bra löpning och ett lätt steg medan min hjärna sjöng på Lady Gagas "Judas" om och om igen... I´m just another fool, oh baby he´s so cruel but I´m still in love with Judas baby... Lite livsnjuta på Varvet :o)
Löpningen flöt på bra till strax efter 11 km när det började bli lite tungt. Tror det var där det nästan var lite långtråkigt... okej, löpning längs med vattnet är vackert och allt sånt, men utan en massa publik som hejar, utan musiken och sånt som stimulerar lite börjar man tänka och mest känna efter. Och då blir det segt. Men det roliga var att en annan röst började mala i mitt huvud då, när det började bli segt å tillfälligt tungt. Det var min röst, som peppade kunderna att ta i lite extra på passen när det börjar bli jobbigt "Vi ÄR starka idag!!!" Det funkade! Sjukt vad mantran kan göra, men det funkade.
Fortsatte tuffa på och kroppen blev lite piggare igen efter en väldigt kort gåpaus med vattenpåfyllning. Då jag hade glömt min pulsklocka hemma försökte jag lyssna på kroppen så mycket som gick, vilket egentligen var ganska bra. Det är lätt att hänga upp sig på klockan och pulsen och glömma bort att lyssna på sig själv och hur det egentligen KÄNNS i kroppen när man springer med klockan. Jag tror jag egentligen hade känt mig mera stressad av klockan och är glad att jag tvingades göra annorlunda.
Närmade mig nästa bro som var lite segare att ta mig uppför men med några powerwalkpauser till uppför så var även den avklarad och Avenyyyyn närmade sig. Det mulnade på, blåsten gav sig till känna och kroppen började bli lite trött. Men med alternativet att det mest känns jobbigt att faktiskt börja gå, med typ blodtrycksfall, surrande ben och att det ju tar längre tid till mål, så var det mest att fortsätta löpa på och tänka här och nu och lite framåt. Vattensvamparna som delades ut vid Götaplatsen var GULD värda och hjärnan kändes genast lite klarare. MOT MÅLET! Visserligen några kilometer kvar, men det är nära nu!
Det jobbigaste på hela banan var från Avenyn och till Botaniska eller om det var Slottskogen där. Där man närmade sig själva parken igen och det mest tuffade på segt uppför. Det var slitigt och tufft, och det är väl så det ska kännas på en halvmara ändå :o) Försökta tagga till både med Lady Gaga, min kommande vinterresa, mitt styrkemantra och andra positiva tankar och försökte tänka bryta ihop och komma igen, men kände inte att jag hade tid och lust till det :o) så det var bara å fortsätta. Blev otroligt pepp när Annika och Peter plötsligt står efter det jobbigaste uppförsbacken och hejar på och tar kort och det gick genast lite lättare igen.
In på Slottsskogavsllen och in på löparbanan, det var så nära nu! Kom och tänka på bicepslåten i Bodypumpen när jag i slutet peppar kunderna med upploppet och målgången på ett marathon och jag fick genast ny energi och kunde länga steget lite och in i mål!
Vilken känsla! Kroppen rös, tårarna var nära och jag var så glad över att ha fixat det! Och under min måltid också, slutade på 2.10! Såååååå glad och lycklig! Och så förvånad över att det kändes så bra, under loppet och efteråt!
Fick min fina medalj och sedan vatten, choklad och banan medan jag väntade in resten av bästaste Lag Syd! Både Karin och Ullis dök upp efter hand och vi firade Lag Syds återförening med kramar och high five! Sjukt nöjda och duktiga tjejer, grymt bra jobbat!!
Bästaste Lag Syd
Firade på kvällen, tillsammans med duktiga Lag Elgens RC på en restaurang på Avenyn och hade sedan som mål att göra stan osäker natten lång. Dock satte smärtsamma knän, höfter och trötta kroppar stopp för detta och Lounge fick nöja sig med ett, ganska lugnt, besök av 3/4 av Lag Syd.
BRA JOBBAT tjejer! Vi var grymt duktiga och jag är så glad att få dela Varvet-upplevelsen tillsammans med er! Nu är det dags att sätta upp nya mål för Lag Syd, förutom att det blir Gotland vecka 30 som nästa projekt i temat Träning och Fest :o)
Nu ska jag bara njuta av min semestervecka och göra så lite som möjligt. Får se hur det blir med mina BP-pass och ska idag känna efter hur mitt knä känns, vilket varit lite struligt efter Varvet. Dock mycket bättre idag mot igår.
Ha en supervecka nu och njut!!
Tack för att du återhämtat mig ganska snabbt och bra, trots smärtan i ena höften och andra knät som kom en stund efter målgång. Tack för att det börjar gå över nu.
Känner mig SÅ nöjd och glad efter helgens Göteborgsvarv! Det realistiska målet på att komma i mål under 2.15 uppnåddes och jag löpte in på 2.10 vilket jag är nöjd med!
Det var ett bra lopp, superväder vid starten när molnen försvann och himlen blev klarblå vid halv fyra på eftermiddagen. Karin hade precis i sista minuten hunnit få sin fina Lag Syd-tröja av Annika och vi hade som tuuur var hunnit ta några foton innan det var dags för startskottet att smälla.
Vi var grymt taggade och det kändes så skönt att äntligen få ge sig iväg och få uppleva Varvet på riktigt! Karin och jag löpte tillsammans genom Slottsskogen och började få in lite flyt i benen i både uppförs- och nedförsbackar och kroppen vaknade till successivt ganska snabbt. Vi var igång!!!
Framåt tre km blev jag "själv" då Karin tog en snabbpaus för att bli av med sin håll och jag fortsatte tuffa på mot den första bron. Shit, uppför, uppför, uppför... Men det var inte så farligt. Visst, det gick uppför, men det svängde lite på vägen dit, man sprang ju omring hus å sånt på vägen fram och det märkdes aldrig hur långt det var kvar. Gillar små delmål :o) Uppe på bron var det en jättehärlig utsikt och vinden fläktade på bra i solgasset och jag njöt av bra löpning och ett lätt steg medan min hjärna sjöng på Lady Gagas "Judas" om och om igen... I´m just another fool, oh baby he´s so cruel but I´m still in love with Judas baby... Lite livsnjuta på Varvet :o)
Löpningen flöt på bra till strax efter 11 km när det började bli lite tungt. Tror det var där det nästan var lite långtråkigt... okej, löpning längs med vattnet är vackert och allt sånt, men utan en massa publik som hejar, utan musiken och sånt som stimulerar lite börjar man tänka och mest känna efter. Och då blir det segt. Men det roliga var att en annan röst började mala i mitt huvud då, när det började bli segt å tillfälligt tungt. Det var min röst, som peppade kunderna att ta i lite extra på passen när det börjar bli jobbigt "Vi ÄR starka idag!!!" Det funkade! Sjukt vad mantran kan göra, men det funkade.
Fortsatte tuffa på och kroppen blev lite piggare igen efter en väldigt kort gåpaus med vattenpåfyllning. Då jag hade glömt min pulsklocka hemma försökte jag lyssna på kroppen så mycket som gick, vilket egentligen var ganska bra. Det är lätt att hänga upp sig på klockan och pulsen och glömma bort att lyssna på sig själv och hur det egentligen KÄNNS i kroppen när man springer med klockan. Jag tror jag egentligen hade känt mig mera stressad av klockan och är glad att jag tvingades göra annorlunda.
Närmade mig nästa bro som var lite segare att ta mig uppför men med några powerwalkpauser till uppför så var även den avklarad och Avenyyyyn närmade sig. Det mulnade på, blåsten gav sig till känna och kroppen började bli lite trött. Men med alternativet att det mest känns jobbigt att faktiskt börja gå, med typ blodtrycksfall, surrande ben och att det ju tar längre tid till mål, så var det mest att fortsätta löpa på och tänka här och nu och lite framåt. Vattensvamparna som delades ut vid Götaplatsen var GULD värda och hjärnan kändes genast lite klarare. MOT MÅLET! Visserligen några kilometer kvar, men det är nära nu!
Det jobbigaste på hela banan var från Avenyn och till Botaniska eller om det var Slottskogen där. Där man närmade sig själva parken igen och det mest tuffade på segt uppför. Det var slitigt och tufft, och det är väl så det ska kännas på en halvmara ändå :o) Försökta tagga till både med Lady Gaga, min kommande vinterresa, mitt styrkemantra och andra positiva tankar och försökte tänka bryta ihop och komma igen, men kände inte att jag hade tid och lust till det :o) så det var bara å fortsätta. Blev otroligt pepp när Annika och Peter plötsligt står efter det jobbigaste uppförsbacken och hejar på och tar kort och det gick genast lite lättare igen.
In på Slottsskogavsllen och in på löparbanan, det var så nära nu! Kom och tänka på bicepslåten i Bodypumpen när jag i slutet peppar kunderna med upploppet och målgången på ett marathon och jag fick genast ny energi och kunde länga steget lite och in i mål!
Vilken känsla! Kroppen rös, tårarna var nära och jag var så glad över att ha fixat det! Och under min måltid också, slutade på 2.10! Såååååå glad och lycklig! Och så förvånad över att det kändes så bra, under loppet och efteråt!
Fick min fina medalj och sedan vatten, choklad och banan medan jag väntade in resten av bästaste Lag Syd! Både Karin och Ullis dök upp efter hand och vi firade Lag Syds återförening med kramar och high five! Sjukt nöjda och duktiga tjejer, grymt bra jobbat!!
Bästaste Lag Syd
Firade på kvällen, tillsammans med duktiga Lag Elgens RC på en restaurang på Avenyn och hade sedan som mål att göra stan osäker natten lång. Dock satte smärtsamma knän, höfter och trötta kroppar stopp för detta och Lounge fick nöja sig med ett, ganska lugnt, besök av 3/4 av Lag Syd.
BRA JOBBAT tjejer! Vi var grymt duktiga och jag är så glad att få dela Varvet-upplevelsen tillsammans med er! Nu är det dags att sätta upp nya mål för Lag Syd, förutom att det blir Gotland vecka 30 som nästa projekt i temat Träning och Fest :o)
Nu ska jag bara njuta av min semestervecka och göra så lite som möjligt. Får se hur det blir med mina BP-pass och ska idag känna efter hur mitt knä känns, vilket varit lite struligt efter Varvet. Dock mycket bättre idag mot igår.
Ha en supervecka nu och njut!!
onsdag 18 maj 2011
Ett wake-up-call för fröken
Älskar verkligen träningen!! ATT jag gör!! Men efter kvällens föreläsning börjar jag inse att även det man älskar, kan göra mera skada än nytta till slut. Överträning...
Var på föreläsning med Claes Björling ikväll, triathlet som efter en andraplats på Hawaii Ironman och guld i Kalmars SM i triathlon fortsatte träna ännu hårdare och till slut nådde en hög grad av överträning. En överträning som resulterade i två års vila, hitta sätt att återhämta både kropp och själ och framför allt hitta andra sätt att tillfredställa det som träningen i vanliga fall tillfredsställer, medan han kom tillbax igen. Tillbax till en elitform som triathlet, och åter ett SM-guld som denna gång betydde väldigt mycket för honom fast på ett annat sätt än det första och andra medaljer.
Det tragiska var att jag kände igen mig i många av de symtom som han visade i sin power-pointpres.
*Kroppen svarar inte riktigt på träningen, svårt att komma vidare. Själv känner jag efter de sista veckorna att det går bra att hålla mina pass, att det funkar att gå på underbara Bodycombat och cykla. Men sen orkar jag inte mer. Det där flowet och den där endorfinkicken som jag verkligen kände av för typ sex veckor sen vill inte riktigt infinna sig efter passen. Och det är verkligen något jag tänkt på och som jag egentligen sett som en varningsklocka för att jag (egentligen) tränat på fär mycket, utan ordentlig vila emellan.
* Infektioner som inte lägger sig. Den där jäkla halsmandeln!! Vecka efter vecka sitter den där, på höger sida av svalget, och bara är mer eller mindre stor. Svullen, något svullen lymfkörtel på samma sida och ett uns sämre ork under passen. Blir ju aldrig helt bra!!!
* Nedstämdhet. Okej, känner inte direkt att jag känner mig deprimerad. Och jag blir verkligen glad av träningen! Samtidigt har jag verkligen känt sista veckorna att livet mest handlat om en massa natt- och kvällsjobb samt en massa träning. Inte hunnit med att träffa mina underbara tjejkompisar, Lag Syd i synnerlighet :o) Hinner inte med att åka hem till mamma och pappa och vara där och TA DET LUGNT och inte göra något speciellt. Kanske åka till Omberg med Diva, vovven, och gå promenad och bara njuta av våren, det gröna och alla dofter! Veckorna har bara trillat på, och jag har inte vantrivts under tiden. Däremot kan jag känna nu efter ett tag, att det snurrat på en aning för fort och en aning för mycket.
*Sämre stresstålighet. Jaa, jag har alltför ofta de typ två sista veckorna känt att JAG ORKAR INTE!! Inte att jag inte klarat att sköta det jag ska, på jobb och fritid. Men när det har gått mig emot har jag mest bara känt en stor tung sten hamna på min axel och jag bara orkar inte. Orkar inte! Men, det är samtidigt inte så att jag ständigt gått omkring med en sten på axlara och inte orkar något. Men när det blivit för mycket, har jag lätt för nån kvart eller två, kunnat känna att jag bara skulle vilja pausa och få andas lite. Bara en mikropaus eller två. En kort återhämtning...
Berättade för min kära mamma om föreläsningen ikväll, om hur bra jag tyckte att den var. Hon utbrast, nästan med gråten i halsen, TACK för att du gick på DEN föreläsningen! Tack för att du kanske inser att det varit lite för mycket för dig på sistone! TACK för att du kanske får dig en tankeställare och inte bara kör på.
Mammor och pappor är bäst! De känner trots allt sina barn och går icke all lura, trots att man kanske tror det. Eller trots att man iallafall tydligen kan lura sig själv.
Föreläsningen gav mig en tankeställare. Och även om jag inte på långa vägar kan jämföras med en elitidrottsman eller -kvinna, så sitter även jag, och vi,som amatörer som bara älskar att träna, träna och träna också inne med risken att bli övertränade. Och att fundera över vad man vill med träningen, sätta upp mål både för träningen OCH vilan, är inte så dumt. Det är så lätt att säga att jag ska vila lite från träningen några dagar. Visst, men jobba då natt, sov dåligt, ha kanske lite stressigt på jobbet och ingen återhämtning ens för den mentala stressen som ju påverkar kroppen lite mycket som den fysiska... då blir det för mycket helt enkelt.
Nästa vecka har jag semester. På lördag Varvet, sen semester. Och då ska jag hem till min kära mamma och pappa, åka till Omberg och gå långa, sköna promemnader med Diva, picknicka, lägga den nya båten i Hästholmen och bara ta det lugnt. Ha mina två pass BP, men annars bara livsnjuta.
TACK Claes Björling för ditt wake-up-call!! Det var inte en dag för tidigt!!
Ta hand om er nu och träna lagom.
För det ska jag göra!
Kram!
Vill du kolla vad Claes är för en filur, gå in på http://www.clasbjorling.com/
Enjoy!
Var på föreläsning med Claes Björling ikväll, triathlet som efter en andraplats på Hawaii Ironman och guld i Kalmars SM i triathlon fortsatte träna ännu hårdare och till slut nådde en hög grad av överträning. En överträning som resulterade i två års vila, hitta sätt att återhämta både kropp och själ och framför allt hitta andra sätt att tillfredställa det som träningen i vanliga fall tillfredsställer, medan han kom tillbax igen. Tillbax till en elitform som triathlet, och åter ett SM-guld som denna gång betydde väldigt mycket för honom fast på ett annat sätt än det första och andra medaljer.
Det tragiska var att jag kände igen mig i många av de symtom som han visade i sin power-pointpres.
*Kroppen svarar inte riktigt på träningen, svårt att komma vidare. Själv känner jag efter de sista veckorna att det går bra att hålla mina pass, att det funkar att gå på underbara Bodycombat och cykla. Men sen orkar jag inte mer. Det där flowet och den där endorfinkicken som jag verkligen kände av för typ sex veckor sen vill inte riktigt infinna sig efter passen. Och det är verkligen något jag tänkt på och som jag egentligen sett som en varningsklocka för att jag (egentligen) tränat på fär mycket, utan ordentlig vila emellan.
* Infektioner som inte lägger sig. Den där jäkla halsmandeln!! Vecka efter vecka sitter den där, på höger sida av svalget, och bara är mer eller mindre stor. Svullen, något svullen lymfkörtel på samma sida och ett uns sämre ork under passen. Blir ju aldrig helt bra!!!
* Nedstämdhet. Okej, känner inte direkt att jag känner mig deprimerad. Och jag blir verkligen glad av träningen! Samtidigt har jag verkligen känt sista veckorna att livet mest handlat om en massa natt- och kvällsjobb samt en massa träning. Inte hunnit med att träffa mina underbara tjejkompisar, Lag Syd i synnerlighet :o) Hinner inte med att åka hem till mamma och pappa och vara där och TA DET LUGNT och inte göra något speciellt. Kanske åka till Omberg med Diva, vovven, och gå promenad och bara njuta av våren, det gröna och alla dofter! Veckorna har bara trillat på, och jag har inte vantrivts under tiden. Däremot kan jag känna nu efter ett tag, att det snurrat på en aning för fort och en aning för mycket.
*Sämre stresstålighet. Jaa, jag har alltför ofta de typ två sista veckorna känt att JAG ORKAR INTE!! Inte att jag inte klarat att sköta det jag ska, på jobb och fritid. Men när det har gått mig emot har jag mest bara känt en stor tung sten hamna på min axel och jag bara orkar inte. Orkar inte! Men, det är samtidigt inte så att jag ständigt gått omkring med en sten på axlara och inte orkar något. Men när det blivit för mycket, har jag lätt för nån kvart eller två, kunnat känna att jag bara skulle vilja pausa och få andas lite. Bara en mikropaus eller två. En kort återhämtning...
Berättade för min kära mamma om föreläsningen ikväll, om hur bra jag tyckte att den var. Hon utbrast, nästan med gråten i halsen, TACK för att du gick på DEN föreläsningen! Tack för att du kanske inser att det varit lite för mycket för dig på sistone! TACK för att du kanske får dig en tankeställare och inte bara kör på.
Mammor och pappor är bäst! De känner trots allt sina barn och går icke all lura, trots att man kanske tror det. Eller trots att man iallafall tydligen kan lura sig själv.
Föreläsningen gav mig en tankeställare. Och även om jag inte på långa vägar kan jämföras med en elitidrottsman eller -kvinna, så sitter även jag, och vi,som amatörer som bara älskar att träna, träna och träna också inne med risken att bli övertränade. Och att fundera över vad man vill med träningen, sätta upp mål både för träningen OCH vilan, är inte så dumt. Det är så lätt att säga att jag ska vila lite från träningen några dagar. Visst, men jobba då natt, sov dåligt, ha kanske lite stressigt på jobbet och ingen återhämtning ens för den mentala stressen som ju påverkar kroppen lite mycket som den fysiska... då blir det för mycket helt enkelt.
Nästa vecka har jag semester. På lördag Varvet, sen semester. Och då ska jag hem till min kära mamma och pappa, åka till Omberg och gå långa, sköna promemnader med Diva, picknicka, lägga den nya båten i Hästholmen och bara ta det lugnt. Ha mina två pass BP, men annars bara livsnjuta.
TACK Claes Björling för ditt wake-up-call!! Det var inte en dag för tidigt!!
Ta hand om er nu och träna lagom.
För det ska jag göra!
Kram!
Vill du kolla vad Claes är för en filur, gå in på http://www.clasbjorling.com/
Enjoy!
tisdag 17 maj 2011
Sjukt taggad inför Varvet!!
Åh, känner mig sjukt taggad nu! Bara några dagar kvar till Göteborgsvarvet 2011!
Kunde inte låta bli igår, var bara tvungen att ge mig ner till Sportis och vara med på Bodycombat! Shit, tror endorfinerna börjar hitta tillbaka här igen, för det var sååååå kul! Och såååå tufft, me like!!
Å idag blev det två bodypump, eftersom söta Suss hjälpt mig med mitt imorgon. Så kan jag bara ladda batterierna och kroppen resten av dagarna fram tills det är dags!
Nu blir det kolhydratladda BIG TIME inför lördag!! Vitargo var typ slut på Intersport, men några påsar lyckades jag få dem att skramla fram. Så nu blir det en varje dag fram till lördag, tillsammans med en massa vatten å vila.
Känner mig grymt redo, vet att det kommer bli tufft, men det gillar jag! Att slå ur underläge! Bryta ihop och komma igen, det är bara att köra! Vad är det värsta som kan hända? Äsch, köra på, lyssna lite på kroppen och bara njuta!
Smärtan försvinner, resultatet består!
Kunde inte låta bli igår, var bara tvungen att ge mig ner till Sportis och vara med på Bodycombat! Shit, tror endorfinerna börjar hitta tillbaka här igen, för det var sååååå kul! Och såååå tufft, me like!!
Å idag blev det två bodypump, eftersom söta Suss hjälpt mig med mitt imorgon. Så kan jag bara ladda batterierna och kroppen resten av dagarna fram tills det är dags!
Nu blir det kolhydratladda BIG TIME inför lördag!! Vitargo var typ slut på Intersport, men några påsar lyckades jag få dem att skramla fram. Så nu blir det en varje dag fram till lördag, tillsammans med en massa vatten å vila.
Känner mig grymt redo, vet att det kommer bli tufft, men det gillar jag! Att slå ur underläge! Bryta ihop och komma igen, det är bara att köra! Vad är det värsta som kan hända? Äsch, köra på, lyssna lite på kroppen och bara njuta!
Smärtan försvinner, resultatet består!
söndag 15 maj 2011
Hästmys och cykellängtan
Sköna söndag, gillar´t!!
Varit i Rappestad och tittat på duktiga syrran och hennes Zebori som debuterade medelsvår dressyr idag!! En underbar dag att lämna stan i några timmar på! Skinande solsken, lite sköna moln emellanåt och bara njuta av allt det gröna och doftande!!
Saknar hästarna ganska mycket egentligen tror jag... nästan 20 år tillsammans med dem lämnar sina spår. Usch, där lät jag nästan gammal, haha! Var såååå kul att vara där iallafall!! Hästdoft, spänd förväntan i luften, god kladdkaka och hästmys! Kan en söndag bli bättre? Ja, kanske av att Zebori skötte sig ganska bra i medelsvåra klassen och egentligen mest behöver bli starkare. Och det är ju bara å jobba vidare på för ekipaget :o) de var sååååå fina!!
Hästmys med Zebori!
På väg hem från tävlingen blev jag sjukt cykelsugen!! Det är ju så otroligt fint ute nu, grönt överallt, underbara dofter, landsvägarna är torra och lockande! Men idag fick det bli vila för stackars kroppen. Igår blev det cykel till Ljungsbro, ha bodypump och sen cykel hem igen. Trodde jag skulle vara typ dödstrött efteråt, men jag hade lätt kunnat cykla några mil till egentligen. Var så härligt!
Summerar veckan med tre bodypump, vilket känns väldigt lagom. En underbar bodycombat, och tre-fyra cykelturer beroende på hur man räknar. Cykelturerna har inte blivit speciellt långa ännu, max 4 mil. Men imorgon planerar jag att dra ut på en långtur på ett par timmar för att tömma lite kolhydratdepåer och sen fylla på med nya kolhydrater inför vårens stora mål, GÖTEBORGSVARVET!!!! Hoppas på att min taktik håller, att våga vägra löpa innan dess. Är som sagt sjukt säker på att få otroligt kalla fötter om jag ger mig ut och inser att jag är för dåligt tränad för uppgiften. Kommer göra som vi gör på Medley, bita ihop, och kanske bryta ihop, och sen komma igen! Ska bli grymt kul!!!
Sex dagar kvar. Vad gör vi? Nu jäklar kör vi!!
Världens bästa vecka 20!
Varit i Rappestad och tittat på duktiga syrran och hennes Zebori som debuterade medelsvår dressyr idag!! En underbar dag att lämna stan i några timmar på! Skinande solsken, lite sköna moln emellanåt och bara njuta av allt det gröna och doftande!!
Saknar hästarna ganska mycket egentligen tror jag... nästan 20 år tillsammans med dem lämnar sina spår. Usch, där lät jag nästan gammal, haha! Var såååå kul att vara där iallafall!! Hästdoft, spänd förväntan i luften, god kladdkaka och hästmys! Kan en söndag bli bättre? Ja, kanske av att Zebori skötte sig ganska bra i medelsvåra klassen och egentligen mest behöver bli starkare. Och det är ju bara å jobba vidare på för ekipaget :o) de var sååååå fina!!
Hästmys med Zebori!
På väg hem från tävlingen blev jag sjukt cykelsugen!! Det är ju så otroligt fint ute nu, grönt överallt, underbara dofter, landsvägarna är torra och lockande! Men idag fick det bli vila för stackars kroppen. Igår blev det cykel till Ljungsbro, ha bodypump och sen cykel hem igen. Trodde jag skulle vara typ dödstrött efteråt, men jag hade lätt kunnat cykla några mil till egentligen. Var så härligt!
Summerar veckan med tre bodypump, vilket känns väldigt lagom. En underbar bodycombat, och tre-fyra cykelturer beroende på hur man räknar. Cykelturerna har inte blivit speciellt långa ännu, max 4 mil. Men imorgon planerar jag att dra ut på en långtur på ett par timmar för att tömma lite kolhydratdepåer och sen fylla på med nya kolhydrater inför vårens stora mål, GÖTEBORGSVARVET!!!! Hoppas på att min taktik håller, att våga vägra löpa innan dess. Är som sagt sjukt säker på att få otroligt kalla fötter om jag ger mig ut och inser att jag är för dåligt tränad för uppgiften. Kommer göra som vi gör på Medley, bita ihop, och kanske bryta ihop, och sen komma igen! Ska bli grymt kul!!!
Sex dagar kvar. Vad gör vi? Nu jäklar kör vi!!
Världens bästa vecka 20!
onsdag 11 maj 2011
Gav upp, men kommer igen, BIG time!!
Okej, då blir det officiellt... suck... säljer härmed min startplats till Vätternrundan, starttid kl 22.15. Någon som är intresserad?
Vill cykla den så mycket, men det kommer inte vara värt det ändå. Kommer bara bli bevsiken på min tid i mål, jag vill känna att jag kämpat för min tid. Kört cykelpass hela vintern följt av landsvägscykling hela våren innan loppet. Inte som nu... Nä, det får vara. Imorgon hamnar annonsen på deras hemsida. Och nästa år, DÅ är det dags!!
Haft en ganska skön vecka på träningsfronten annars. Förra onsdagen blev jag ledig från mitt pass, välbehövligt och skönt. Kroppen behövde lite återhämtning och halsen bli bättre. Fredagen bjöd på världens bästa Bocycombat i Ljungsbro!! Var SÅ kul!! Det är rätt skönt att ta sig ut dit och köra, lite i lugn och ro. Skönt att lämna stan lite emellanåt. Känner att jag för stunden är lite trött på att mest vara här inne bland betong och asfalt.
Längtar så efter lite uteliv. Åka till Varamon och hyra kajak, ge sig ut och paddla på underbart, spegelblankt vatten med solen glittrande. Bara glida fram över vattnet och känna överkroppen arbeta för varje paddeltag. Åh, jag bara älskar det!
Eller sticka ut nånstans och klättra. Lära mig klättra på riktigt, har ju trots allt bara provat på det några gånger. Men jag älskar´t!!
Åh, förresten! Apropå klättring! Har just läst äventyraren Fredrik Strängs bok K2 På liv och död, som handlar om hans försök tillsammans med ett internationellt team att bestiga K2. Kan verkligen rekommendera den om man gillar äventyr!!
Idag lite skönt trött i kroppen efter gårdagens två BP och dagens enda. Imorgon blir det vila eller en lättare cykeltur på min stackars ömma rumpa. Var ute i söndags och måndags och cyklade, ajajaj... måste hitta en bättre sadel :o) funkar inte såhär.
Dags för svalare väder annars, vilket kan vara skönt. Svalka hjärnan, samla ny energi och ladda inför nästa solperiod.
Ha en bra rest av veckan! Ciao!
Vill cykla den så mycket, men det kommer inte vara värt det ändå. Kommer bara bli bevsiken på min tid i mål, jag vill känna att jag kämpat för min tid. Kört cykelpass hela vintern följt av landsvägscykling hela våren innan loppet. Inte som nu... Nä, det får vara. Imorgon hamnar annonsen på deras hemsida. Och nästa år, DÅ är det dags!!
Haft en ganska skön vecka på träningsfronten annars. Förra onsdagen blev jag ledig från mitt pass, välbehövligt och skönt. Kroppen behövde lite återhämtning och halsen bli bättre. Fredagen bjöd på världens bästa Bocycombat i Ljungsbro!! Var SÅ kul!! Det är rätt skönt att ta sig ut dit och köra, lite i lugn och ro. Skönt att lämna stan lite emellanåt. Känner att jag för stunden är lite trött på att mest vara här inne bland betong och asfalt.
Längtar så efter lite uteliv. Åka till Varamon och hyra kajak, ge sig ut och paddla på underbart, spegelblankt vatten med solen glittrande. Bara glida fram över vattnet och känna överkroppen arbeta för varje paddeltag. Åh, jag bara älskar det!
Eller sticka ut nånstans och klättra. Lära mig klättra på riktigt, har ju trots allt bara provat på det några gånger. Men jag älskar´t!!
Åh, förresten! Apropå klättring! Har just läst äventyraren Fredrik Strängs bok K2 På liv och död, som handlar om hans försök tillsammans med ett internationellt team att bestiga K2. Kan verkligen rekommendera den om man gillar äventyr!!
Idag lite skönt trött i kroppen efter gårdagens två BP och dagens enda. Imorgon blir det vila eller en lättare cykeltur på min stackars ömma rumpa. Var ute i söndags och måndags och cyklade, ajajaj... måste hitta en bättre sadel :o) funkar inte såhär.
Dags för svalare väder annars, vilket kan vara skönt. Svalka hjärnan, samla ny energi och ladda inför nästa solperiod.
Ha en bra rest av veckan! Ciao!
onsdag 4 maj 2011
Ge upp eller kämpa på? Förnuft eller känsla?
Åh, jag vet varken ut eller in... Ska jag vara med på Vättrenrundan eller inte? Ska jag ge upp och acceptera att det inte är i år det är dags att slå min tid på förra årets Halv-Vättern? Och att få en skaplig tid på hela Vätternrundan?
När jag anmälde mig i höstas hade jag såna drömmar för mig själv. Att jag regelbunder skulle gå på cykelpass under vintern, samt kombinera det med löpning och mina pass i Bodypump. Problemet var plötsligt att jag upptäckte att jag tydligen ska jobba oxå, vilket tar både tid och energi. PLUS att jag absolut varit dålig på att prioritera OCH tagit på mig många extrapass BP. Hade verkligen som mål att vara en av de femtio första tjejerna i mål på Halvan inklusive en tid under fem timmar. Ska jag nu behöva vänta ett år till för att kunna nå mina mål? Åh...
Två och en halv vecka kvar till Göteborgsvarvet är det nu iallafall. Och min halsmandel är fortfarande stor. Idag blev det iallafall vila både från träning och andra eskapader. Imorgon blir det vila likaså med förhoppningen om att det ska ha gjort lite nytta iallafall. För på fredag siktar jag på Bodycombat i Ljungsbro igen, fullt ös medvetslös!
Siktar mest på att bara ta mig runt Göteborgsvarvet iallafall, utan att få värmeslag på kuppen. Och nästa år har jag som mål att slå min tid iallafall :o) blir nog inget svårt haha!
Jaja, jag får se hur jag gör med cyklingen. En kollega hejade på och var säker på att jag skulle hinna få mina mil i benen om jag började nu. Tack för att du tror på mig. Men visst, det kanske är puckat att inte försökt. Kanske ska ta mig runt den där sjön ändå och bara känna på banan. Och förbereda mig på loppet inför nästa år.
Den som lever får se. Bara lite tankar från en nattarbetande sjuksköterska med svullen halsmandel :o)
Ska bli skönt att komma hem och sova och förhoppningsvis med lite positivare tankar om mina lopp...
När jag anmälde mig i höstas hade jag såna drömmar för mig själv. Att jag regelbunder skulle gå på cykelpass under vintern, samt kombinera det med löpning och mina pass i Bodypump. Problemet var plötsligt att jag upptäckte att jag tydligen ska jobba oxå, vilket tar både tid och energi. PLUS att jag absolut varit dålig på att prioritera OCH tagit på mig många extrapass BP. Hade verkligen som mål att vara en av de femtio första tjejerna i mål på Halvan inklusive en tid under fem timmar. Ska jag nu behöva vänta ett år till för att kunna nå mina mål? Åh...
Två och en halv vecka kvar till Göteborgsvarvet är det nu iallafall. Och min halsmandel är fortfarande stor. Idag blev det iallafall vila både från träning och andra eskapader. Imorgon blir det vila likaså med förhoppningen om att det ska ha gjort lite nytta iallafall. För på fredag siktar jag på Bodycombat i Ljungsbro igen, fullt ös medvetslös!
Siktar mest på att bara ta mig runt Göteborgsvarvet iallafall, utan att få värmeslag på kuppen. Och nästa år har jag som mål att slå min tid iallafall :o) blir nog inget svårt haha!
Jaja, jag får se hur jag gör med cyklingen. En kollega hejade på och var säker på att jag skulle hinna få mina mil i benen om jag började nu. Tack för att du tror på mig. Men visst, det kanske är puckat att inte försökt. Kanske ska ta mig runt den där sjön ändå och bara känna på banan. Och förbereda mig på loppet inför nästa år.
Den som lever får se. Bara lite tankar från en nattarbetande sjuksköterska med svullen halsmandel :o)
Ska bli skönt att komma hem och sova och förhoppningsvis med lite positivare tankar om mina lopp...
söndag 1 maj 2011
Första maj välkommen! Inspiration...
Igår var det Valborgsmässoafton, vilken spenderades på ett härligt ställe i Bråviken tillsammans med trevliga människor. Massa god mat, gott vin, sena bad i jacuzzin, djupa diskussioner...
Fick ett sånt där "moment". Älskar verkligen när de kommer. Såna där stunder som inte går att tvinga fram, på något sätt. De kommer till en själv. E och jag satt kvar vid den varma och sköna majbrasan efter att de andra gått iväg för att bada. Himlen var klar, med tindrande stjärnor, vinden stilla, vinet gav liv åt tankar och funderingar och det var bara SÅ härligt att bara sitta där och njuta av livet! Ville bara stanna upp tiden! Man sitter där, hör i detta fall festen, pågå och sitter en bit därifrån. En stund som bara är min, och i detta fall även E´s. Vi kände båda av The Moment.
Ett liknande "moment" hade jag för ett par veckor sedan, under en stjärnklar natt, med en stor fullmåne som glittrade i havet. Jag hade gått ut för att ta lite luft och satt ensam en stund och bara njöt av att känna mig så i nuet, att vara så levande! Här och nu! Älskar dessa stunder, en stor bit livskvalitet!
Första maj, välkommen som sagt! Nu är det dags, imorgon börjar de tre sista veckornas förberedelser inför Göteborgsvarvet. Går fortsatt ganska dåligt med träningen, till min förtret. Sista veckan har, den godkända, ursäkten varit att jag åter har världens största halsmandel som gör att jag inte får så mycket luft. Å att få luft känns ganska elementärt, framförallt i träningen. Så, jag har kört mina pass plus Bodycombat i fredags, men försökt vila annars. Det tråkiga är att jag VILL ut och löpa, VILL ut och cykla... Suck.. jaja, det finns kanske, möjligen någon mening med detta oxå. Det som lever får se..
Imorgon börjar min lilla tvåveckorsdeff, en till viss del modifierad sådan. Ska sikta in mig på massa proteiner i form av lax, kyckling, ägg, bönor och ägg. Och minska massa på kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd. Undvika godis, chirre, glass och läsk så mycket som går. Men man måste leva oxå, och om Bosses frestar för mycket med glass nån kväll så är det ändå rätt okej :o)
Man ska väl egentligen ha ett mål oxå, men jag vill mest se hur det känns i kroppen och se om det blir någon synlig skillad på kroppssammansättningen. Skulle vara grymt att bli en aning lättare oxå, men jag får se. Ska bli kul att testa iallafall. Och detta under två veckor, så blir det perfekt med sista veckan innan Varvet. Att då åter försiktigt fylla på med kolhydrater och dricka massa vatten som uppladdning. Blir nog alla tiders!
Första maj, hjärligt välkommen till världens bästa 2011! Är säker på att detta blir en riktig kanonmånad med massa härlig träning, massa härligt umgänge med vänner och massa skön sol!
Ha en skön vecka nu och ut och njut av just Ditt Moment!
Fick ett sånt där "moment". Älskar verkligen när de kommer. Såna där stunder som inte går att tvinga fram, på något sätt. De kommer till en själv. E och jag satt kvar vid den varma och sköna majbrasan efter att de andra gått iväg för att bada. Himlen var klar, med tindrande stjärnor, vinden stilla, vinet gav liv åt tankar och funderingar och det var bara SÅ härligt att bara sitta där och njuta av livet! Ville bara stanna upp tiden! Man sitter där, hör i detta fall festen, pågå och sitter en bit därifrån. En stund som bara är min, och i detta fall även E´s. Vi kände båda av The Moment.
Ett liknande "moment" hade jag för ett par veckor sedan, under en stjärnklar natt, med en stor fullmåne som glittrade i havet. Jag hade gått ut för att ta lite luft och satt ensam en stund och bara njöt av att känna mig så i nuet, att vara så levande! Här och nu! Älskar dessa stunder, en stor bit livskvalitet!
Första maj, välkommen som sagt! Nu är det dags, imorgon börjar de tre sista veckornas förberedelser inför Göteborgsvarvet. Går fortsatt ganska dåligt med träningen, till min förtret. Sista veckan har, den godkända, ursäkten varit att jag åter har världens största halsmandel som gör att jag inte får så mycket luft. Å att få luft känns ganska elementärt, framförallt i träningen. Så, jag har kört mina pass plus Bodycombat i fredags, men försökt vila annars. Det tråkiga är att jag VILL ut och löpa, VILL ut och cykla... Suck.. jaja, det finns kanske, möjligen någon mening med detta oxå. Det som lever får se..
Imorgon börjar min lilla tvåveckorsdeff, en till viss del modifierad sådan. Ska sikta in mig på massa proteiner i form av lax, kyckling, ägg, bönor och ägg. Och minska massa på kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd. Undvika godis, chirre, glass och läsk så mycket som går. Men man måste leva oxå, och om Bosses frestar för mycket med glass nån kväll så är det ändå rätt okej :o)
Man ska väl egentligen ha ett mål oxå, men jag vill mest se hur det känns i kroppen och se om det blir någon synlig skillad på kroppssammansättningen. Skulle vara grymt att bli en aning lättare oxå, men jag får se. Ska bli kul att testa iallafall. Och detta under två veckor, så blir det perfekt med sista veckan innan Varvet. Att då åter försiktigt fylla på med kolhydrater och dricka massa vatten som uppladdning. Blir nog alla tiders!
Första maj, hjärligt välkommen till världens bästa 2011! Är säker på att detta blir en riktig kanonmånad med massa härlig träning, massa härligt umgänge med vänner och massa skön sol!
Ha en skön vecka nu och ut och njut av just Ditt Moment!
tisdag 19 april 2011
Träningsglädje!
Så sitter man här igen... helt salig... så tacksam för alla underbara kunder som deltar på passen, ni är grymma! En sån kämparglöd, energi och vilja, jag bara ler och blir stolt när jag ser er! Riktigt duktiga!
Åter haft många pass på få dagar, tänker inte säga hur många. Vet att det inte är ultimat, men det är skitkul rent ut sagt, hahaha! Under så kort tid, och när jag vet att jag kommer vila från träningen under iallafall tre dagar, så tycker jag att det går alldeles utmärkt! Det ger antagligen inte en starkare kropp i längden, men jag fixar det och är nöjd så. Ska dock unna mig en massage snart :o) Det ger mig mycket tillbaka på andra sätt. När en kund kämpar på, med snyggaste fightingfacet när det ÄR som tuffast, tar i för kung och fosterland, och leende går från mitt pass efteråt, känner jag en enorm glädje!! Tack kunder för att ni är bäst!
Det där med träningsschema för veckan tar en break nu till nästa vecka :o) ingen idé, planen sprack redan i måndags eftermiddag. Fast på ett kul sätt såklart. Planerade förut att kanske löpa imorgon innan jag sätter mig på en drygt fyra timmars lång busstur till Göteborg. Men jag tror kroppen vill vila och hoppas på en solskenspromenad istället. Ytterligare en skön förmiddag i solen skulle vara alldeles underbart!
Enda målen med denna veckan nu, är att ta mig ut och löpa på lördag, OM jag mot förmodan blir av med mitt nattpass på jobbet på fredag, hoppas, hoppas, hoppas!! Göteborgsvarvet, vad är det, fyra å en halv vecka kvar? Tiden går så fort, börjar få lite panik här :o) Men på Medley kan vi det här med att bita ihop. Och det är så det får bli.
Önskar dig en Glad Påsk! Ät massa ägg (yessss, proteiner), massa god mat (proteiner, kolhydrater och fett, gött mos!!!) och ännu mera godis (livsnjuta, yeah!!!!!) och bara njut av någa förhoppningsvis lediga, dagar! Det är precis vad jag ska göra!
Stor kram, ses på Blåkulla!
Åter haft många pass på få dagar, tänker inte säga hur många. Vet att det inte är ultimat, men det är skitkul rent ut sagt, hahaha! Under så kort tid, och när jag vet att jag kommer vila från träningen under iallafall tre dagar, så tycker jag att det går alldeles utmärkt! Det ger antagligen inte en starkare kropp i längden, men jag fixar det och är nöjd så. Ska dock unna mig en massage snart :o) Det ger mig mycket tillbaka på andra sätt. När en kund kämpar på, med snyggaste fightingfacet när det ÄR som tuffast, tar i för kung och fosterland, och leende går från mitt pass efteråt, känner jag en enorm glädje!! Tack kunder för att ni är bäst!
Det där med träningsschema för veckan tar en break nu till nästa vecka :o) ingen idé, planen sprack redan i måndags eftermiddag. Fast på ett kul sätt såklart. Planerade förut att kanske löpa imorgon innan jag sätter mig på en drygt fyra timmars lång busstur till Göteborg. Men jag tror kroppen vill vila och hoppas på en solskenspromenad istället. Ytterligare en skön förmiddag i solen skulle vara alldeles underbart!
Enda målen med denna veckan nu, är att ta mig ut och löpa på lördag, OM jag mot förmodan blir av med mitt nattpass på jobbet på fredag, hoppas, hoppas, hoppas!! Göteborgsvarvet, vad är det, fyra å en halv vecka kvar? Tiden går så fort, börjar få lite panik här :o) Men på Medley kan vi det här med att bita ihop. Och det är så det får bli.
Önskar dig en Glad Påsk! Ät massa ägg (yessss, proteiner), massa god mat (proteiner, kolhydrater och fett, gött mos!!!) och ännu mera godis (livsnjuta, yeah!!!!!) och bara njut av någa förhoppningsvis lediga, dagar! Det är precis vad jag ska göra!
Stor kram, ses på Blåkulla!
fredag 15 april 2011
Bodypumpmaraton
Sätter punkt för världens bästa Bodypump för den här veckan. Planeringen höll inte riktigt och jag har haft ruskigt många pass. HELT UNDERBART!!
De där passen blir som en drog! Vågar inte skriva hur många jag har haft dem här veckan, men det är ett gäng. Och det sjuka är att kroppen pallar det! Idag kunde jag tom lägga på mera på biceps, bröst och rygg! Musklerna kanske oxå rider på vågen av endorfiner, vad vet jag... sjukt coolt är det iallafall och jag älskar´t!
Ha världens skönaste helg nu! Det ska jag ha. Full av avkoppling, livsnjuta, ta det lugnt... noooooot!!!! Jo, livsnjuta, men det blir allt annat än lugnt i helgen. Efter en ledig dag från jobbet under nääästan två veckor, och massa pass har jag gjort mig förtjänt av kryssning lördag-söndag med några av de bästa tjejerna! Och DÅ är vi farliga :o)
De där passen blir som en drog! Vågar inte skriva hur många jag har haft dem här veckan, men det är ett gäng. Och det sjuka är att kroppen pallar det! Idag kunde jag tom lägga på mera på biceps, bröst och rygg! Musklerna kanske oxå rider på vågen av endorfiner, vad vet jag... sjukt coolt är det iallafall och jag älskar´t!
Ha världens skönaste helg nu! Det ska jag ha. Full av avkoppling, livsnjuta, ta det lugnt... noooooot!!!! Jo, livsnjuta, men det blir allt annat än lugnt i helgen. Efter en ledig dag från jobbet under nääästan två veckor, och massa pass har jag gjort mig förtjänt av kryssning lördag-söndag med några av de bästa tjejerna! Och DÅ är vi farliga :o)
onsdag 13 april 2011
Kära, kära Bodypump
Åh, jag blir verkligen helt salig av att instruera Bodypumpen! Det ger mig enorm energi och tillfredställelse som håller i sig lääänge!
I tisdags blev det två pass, med ett par timmars mellanrum. Först i Ljungsbro, där vi tillägnade P passet, då hon ju blivit sjuk och kommer vara borta ett tag. Kunderna kämpade på SÅ BRA! Det brukar vara bra drag på dem där, men i tisdags var det o möjligt ännu bättre! Var otroligt kul! Blev så glad efteråt oxå när några kunder berömde mig för mina pass. Det värmer otroligt! TACK!
Senare var det dags för pass i Sportis. Jag taggade till med Keso och massa vätska. Kände först, att det kommer aldrig gå att ladda om. Men som tur var hade jag värsta endorfinruschen efter Ljungsbropasset, så det var bara att glida vidare på vågen och köra lite till. Detta pass var lika kul att köra som det första, kunderna hade god teknik och var väldigt energiska! Guld!
Det var inga problem sen att vara vaken hela natten, och jobba. Var perfekt uppe i varv :o)
Hade dock lite svårt att koppla av under onsdagen när jag skulle sova. Kroppen ville inte riktigt slappna av, det kändes nästan som om det surrade av endorfiner fortfarande :o)
Passet ikväll i Ljungsbro var oxå bra, och tillägnades söta P. Kunderna tog i som 17 och kämpade på som aldrig förr. Det är verligen en fröjd att se, jag får så otroligt mycket energi tillbax och att ha kört fyra pass på tre dagar kändes inte ett smack i kroppen. Kände mig starkare än nånsin förr, härligt!
Kanske har en del att göra med att jag börjat dricka proteindrink efter träningen. Köpte något pulver på Proteinbutiken, som var typ rent vassleprotein, men med jordgubbssmak. Tillsammans med mjölk eller juice är det supergott! Jaja, för att vara proteinpulver iallafall :o) känns bra att komplettera den vanliga maten med tillskott. Försöker äta ordentligt, men det är svårt. Speciellt när jag jobbar mycket natt. Det räcker ju lixom inte med fil, musli och smörgås och vanlig kvällsmat. Och när jag tränar så mycket som det kan bli ibland, med dubbla pass osv, så känns det som ännu större anledning att äta lite tillskott. Det funkar för mig och jag känner att jag orkar mera. Å då måste det väl vara bra?
På fredag blir det lite ändring i planeringen. Hade tänkt cykla, men ska nu hålla Bodypump i Sportis. Hoppas sen på att komma med på Bodyattacken oxå. Men var 8:e reserv när jag anmälde mig, så jag får väl se hur det blir. Scott ståt dock i vardagsrummet och är olycklig... Tittade på den igår, strök över den röda lacken och längtade ut massor!! Måste ju dock tänka vila, egentligen... Men... Saker och ting kan ju ske, känner jag att jag har massa energi idag, efter min tredje natt på raken, så kanske vi tar oss ut på en sväng. Men bara kanske. Det spritter dock till i cykelhjärtat av bara tanken :o)
Torsdag planeras vila iallafall, men vi får se som sagt. Får väl sysselsätta mig med att putsa fönster eller nåt, så kroppen får sin lilla motion iallafall.
Efter regn kommer sol, ut å njut!
I tisdags blev det två pass, med ett par timmars mellanrum. Först i Ljungsbro, där vi tillägnade P passet, då hon ju blivit sjuk och kommer vara borta ett tag. Kunderna kämpade på SÅ BRA! Det brukar vara bra drag på dem där, men i tisdags var det o möjligt ännu bättre! Var otroligt kul! Blev så glad efteråt oxå när några kunder berömde mig för mina pass. Det värmer otroligt! TACK!
Senare var det dags för pass i Sportis. Jag taggade till med Keso och massa vätska. Kände först, att det kommer aldrig gå att ladda om. Men som tur var hade jag värsta endorfinruschen efter Ljungsbropasset, så det var bara att glida vidare på vågen och köra lite till. Detta pass var lika kul att köra som det första, kunderna hade god teknik och var väldigt energiska! Guld!
Det var inga problem sen att vara vaken hela natten, och jobba. Var perfekt uppe i varv :o)
Hade dock lite svårt att koppla av under onsdagen när jag skulle sova. Kroppen ville inte riktigt slappna av, det kändes nästan som om det surrade av endorfiner fortfarande :o)
Passet ikväll i Ljungsbro var oxå bra, och tillägnades söta P. Kunderna tog i som 17 och kämpade på som aldrig förr. Det är verligen en fröjd att se, jag får så otroligt mycket energi tillbax och att ha kört fyra pass på tre dagar kändes inte ett smack i kroppen. Kände mig starkare än nånsin förr, härligt!
Kanske har en del att göra med att jag börjat dricka proteindrink efter träningen. Köpte något pulver på Proteinbutiken, som var typ rent vassleprotein, men med jordgubbssmak. Tillsammans med mjölk eller juice är det supergott! Jaja, för att vara proteinpulver iallafall :o) känns bra att komplettera den vanliga maten med tillskott. Försöker äta ordentligt, men det är svårt. Speciellt när jag jobbar mycket natt. Det räcker ju lixom inte med fil, musli och smörgås och vanlig kvällsmat. Och när jag tränar så mycket som det kan bli ibland, med dubbla pass osv, så känns det som ännu större anledning att äta lite tillskott. Det funkar för mig och jag känner att jag orkar mera. Å då måste det väl vara bra?
På fredag blir det lite ändring i planeringen. Hade tänkt cykla, men ska nu hålla Bodypump i Sportis. Hoppas sen på att komma med på Bodyattacken oxå. Men var 8:e reserv när jag anmälde mig, så jag får väl se hur det blir. Scott ståt dock i vardagsrummet och är olycklig... Tittade på den igår, strök över den röda lacken och längtade ut massor!! Måste ju dock tänka vila, egentligen... Men... Saker och ting kan ju ske, känner jag att jag har massa energi idag, efter min tredje natt på raken, så kanske vi tar oss ut på en sväng. Men bara kanske. Det spritter dock till i cykelhjärtat av bara tanken :o)
Torsdag planeras vila iallafall, men vi får se som sagt. Får väl sysselsätta mig med att putsa fönster eller nåt, så kroppen får sin lilla motion iallafall.
Efter regn kommer sol, ut å njut!
måndag 11 april 2011
Upplägg världens bästa vecka 15
Taggade till och drog igång veckan med Bodypump på morgonen. Hade fortfarande massa sovsand från John Blund i ögonen när jag pallrade mig ner till Sportis strax innan nio. Jag veeet, de flesta har redan jobbat nån timma eller två då, men jag har faktiskt sovmorgon idag å ledig tills ikväll :o)
Det blev ett intessant pass, headsetet behagade endast fungera i undantagsfall trots att jag mekade och bytte batterier. (Då brukar jag ändå vara bra på att meka...) Det slutade med att jag fick köra utan och sänka musiken betydligt. Riktigt trist, det blir ju inte alls samma känsla att typ ropa till kunderna och ha musiken på låg volym. Sen, under utfallslåten börjar ett larm tjuta. Okej, brandlarm. Ut med alla... Men i gymet var det inget larm. Då hittade en kund ett överfallslarm under en stepbräda!! Var bara å slänga in det till stackars Jonny och sen in och fortsätta med passet. Stans oflyt, men sista låtarna gick ganska bra som tur var. Vilken start på veckan... det är tur att solen skiner och vårvärmen sprider sig iallafall haha!
Okej, upplägg för veckan:
Må: Bodypump (check) och löpning (snart check)
Ti: Bodypump
On: Bodypump
To: Löpning
Fr: Cykel
Lö/Sö: Vila och äventyr
Okej, ska säga det direkt. Det ÄR inte ultimat med Bodypump två dagar på raken. Ännu mindre ultimat att träna det tre dagar på raken. Meeeeen... Jag älskar passet, älskar att instruera våra duktiga kunder i det, jag äter och dricker ordentligt för att orka och vilar mellan jobb och träning. Då är det okej, för det händer inte varje vecka.
Så... nu ska jag ut och löpa i sköna solen. Haft en riktig livsnjutardag med pass, frissan, lunch på stan i solen, shoppa träningstopp, slappa och bara haft det skönt.
Träningstopp från SOC, kors i taket, dom lyckas oxå ibland :o) ganska enkelt framtill...
... men desto finare baktill i ryggen! Me like! Ska nu inviga det i solen under min löprunda.
5,5 vecka kvar till Göteborgsvarvet, 8 veckor till Halv-Vättern, 8,5 vecka till Vätternrundan, 15,5 veckor kvar till vi ska till Gotland :o) å inte träna, ca 20 veckor till Tjörn Halv-Ironman, några till till Lidingöloppet! Bra morötter att snöra på sig pjuxen och ge sig ut för!
Ha en skön vecka nu med massa skön träning!!!!
Vi ses!
Det blev ett intessant pass, headsetet behagade endast fungera i undantagsfall trots att jag mekade och bytte batterier. (Då brukar jag ändå vara bra på att meka...) Det slutade med att jag fick köra utan och sänka musiken betydligt. Riktigt trist, det blir ju inte alls samma känsla att typ ropa till kunderna och ha musiken på låg volym. Sen, under utfallslåten börjar ett larm tjuta. Okej, brandlarm. Ut med alla... Men i gymet var det inget larm. Då hittade en kund ett överfallslarm under en stepbräda!! Var bara å slänga in det till stackars Jonny och sen in och fortsätta med passet. Stans oflyt, men sista låtarna gick ganska bra som tur var. Vilken start på veckan... det är tur att solen skiner och vårvärmen sprider sig iallafall haha!
Okej, upplägg för veckan:
Må: Bodypump (check) och löpning (snart check)
Ti: Bodypump
On: Bodypump
To: Löpning
Fr: Cykel
Lö/Sö: Vila och äventyr
Okej, ska säga det direkt. Det ÄR inte ultimat med Bodypump två dagar på raken. Ännu mindre ultimat att träna det tre dagar på raken. Meeeeen... Jag älskar passet, älskar att instruera våra duktiga kunder i det, jag äter och dricker ordentligt för att orka och vilar mellan jobb och träning. Då är det okej, för det händer inte varje vecka.
Så... nu ska jag ut och löpa i sköna solen. Haft en riktig livsnjutardag med pass, frissan, lunch på stan i solen, shoppa träningstopp, slappa och bara haft det skönt.
Träningstopp från SOC, kors i taket, dom lyckas oxå ibland :o) ganska enkelt framtill...
... men desto finare baktill i ryggen! Me like! Ska nu inviga det i solen under min löprunda.
5,5 vecka kvar till Göteborgsvarvet, 8 veckor till Halv-Vättern, 8,5 vecka till Vätternrundan, 15,5 veckor kvar till vi ska till Gotland :o) å inte träna, ca 20 veckor till Tjörn Halv-Ironman, några till till Lidingöloppet! Bra morötter att snöra på sig pjuxen och ge sig ut för!
Ha en skön vecka nu med massa skön träning!!!!
Vi ses!
onsdag 6 april 2011
She´s back again!
Yesss, så glad!!
Har faktiskt varit ute och löpt, precis enligt gårdagens schema!! Blev en runda på 8,7km efter att jag mätt upp den på Eniro. Tog en timma ungefär (att löpa, inte att mäta upp det på Eniro haha!)inkl uppvärming med rask promenad och nedvarvning sammanlagt 12 min. Kändes superbra! Blev tvungen att gå lite kort efter några sega uppförsbackar, men kände mig pigg och fräsch hela tiden annars och nu efteråt skulle jag lätt kunna ta en sväng till. Vet ju dock att det är bra att börja lite lugnt och lägga på allt eftersom, så så får det bli.
Känner att jag nog ska investera i en Polar med GPS i, så jag får veta exakt hur långt jag springer och hur fort det går osv. Ska ju ändå fortsätta löpa inför höstens Lidingölopp och då är det ju ut i terrängen som gäller och svårare att använda Eniro för att mäta sträckan. Det kanske blir eftermiddagens projekt innan kvällens Bodypump med grymma Ljungsbrokunder, att hitta en snygg å självklart funktionell löparklocka!
Nu blir det smarrig proteindrink och sen skön dusch. Känner mig grymt nöjd med mig själv idag!
Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!!
Har faktiskt varit ute och löpt, precis enligt gårdagens schema!! Blev en runda på 8,7km efter att jag mätt upp den på Eniro. Tog en timma ungefär (att löpa, inte att mäta upp det på Eniro haha!)inkl uppvärming med rask promenad och nedvarvning sammanlagt 12 min. Kändes superbra! Blev tvungen att gå lite kort efter några sega uppförsbackar, men kände mig pigg och fräsch hela tiden annars och nu efteråt skulle jag lätt kunna ta en sväng till. Vet ju dock att det är bra att börja lite lugnt och lägga på allt eftersom, så så får det bli.
Känner att jag nog ska investera i en Polar med GPS i, så jag får veta exakt hur långt jag springer och hur fort det går osv. Ska ju ändå fortsätta löpa inför höstens Lidingölopp och då är det ju ut i terrängen som gäller och svårare att använda Eniro för att mäta sträckan. Det kanske blir eftermiddagens projekt innan kvällens Bodypump med grymma Ljungsbrokunder, att hitta en snygg å självklart funktionell löparklocka!
Nu blir det smarrig proteindrink och sen skön dusch. Känner mig grymt nöjd med mig själv idag!
Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)