... det är så lätt att säga. Men det är ju så sant! Bara känner hur mitt jobb gör det viktigare och viktigare för mig att verkligen leva. Känna hur jag lever. Känna att jag lever. Så grymt att se patienter komma in friska och få besked som ingen vill ha. Det gör ont i mig och ger mig en viss dödsrädsla... Det är det som gör att jag vill känna mig levande.
Om det så är att löpa i 14 minusgrader och strålande solsken eller i kyligt ösregn, paddla kajak på spegelblankt vatten på Vättern och känna solen värma i ansiktet, att orka pressa mig lite till och lite längre när det är som jobbigast i ett lopp eller att mest umgås med nära och kära och vara fullständigt närvarande... att resa och uppleva saker med alla sinnen och få fina minnen... Livsnjuta... Att få känna mig levande, här och nu. Det är så viktigt och det är det som får mig att må bra.
Dagens löptur i 14 minusgrader och strålande sol var något som fick mig att tänka till. Varör gör jag det? Visst, för att Göteborgsvarvet hägrar några månader framåt, absolut :o) Men jag kunde ju löpt på bandet i Sportis, inne i värmen. Men jag ville ut i kylan, ut i solen, känna den kalla vinden mot mina kinder, nästan tappa känseln på hakan, känna hur kroppen jobbar och värmen sprider sig. Känna mig riktigt levande...
Fånga dagen och lev lite mer!!
Kram till dig från en något för dagen filosofisk tjeja :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar