Då var det dags igen! Nu vecka efter den förra som mest bestod av vila.
Mest iallafall... sa till någon idag att jag tränade bara en gång förra veckan, bra va!! Kom senare på dagen på att jag ljugit... fast inte med flit :o) men det blev ett styrkepass på gymet vilket jag verkligen tycker är dötrist men en aning nödvändigt, en Bodypump-pass som jag ju älskar och verkligen hade saknat och en Bodycombat på fredagen som trevlig intro till helgen!
Hade ju semester också, förra veckan. Det och att jag skulle ligga lågt med träningen pga min mindre överträning gjorde mig väldigt lat. Så mycket som jag sovit dagtid den gågna veckan har jag nog aldrig sovit förut. Okej... kanske inte var så farligt mycket sova. Men jag har känt mig konstant trött i huvudet och kroppen. Så vilan som faktiskt blev av kändes ganska välbehövlig.
Men nu är det allvar igen. Nu vecka, åter till jobbet och en massa härliga pass! Känner mig sååå taggad inför Lidingöloppet i september och vill ut och löpa, löpa, löpa! Så, det är åter dags för veckoplanering:
Måndags: Löpning 5 km i Vidingsjö, 25 min och 174 i snittpuls... (veet, den är alltid lite för hög...)
Tisdag: Bodypump i Ljungsbro
Onsdag: Bodypump i Ljungsbro
Torsdag: Bodypump i Sportis
Fredag: Borde cykla... men vila är inte dumt heller... Håller det öppet.
Lördag: Kvartalsutbildning i Bodypump i Norrköping, gryyyyyymt kul!!
Söndag: Borde cykla, men måste absolut vila om jag inte gjorde det i fredags.
Om knappt två veckor är det dags för Halv-Vättern, vilket ska bli sååå kul! Det är så himla vackert ute nu! Sjukt gröna skogar och åkrar, massa fina liljekonvaljer och andra blommor, ganska blå himmel och en sol som visserligen kunder värma lite mer. Men man får vara tacksam för att den visar sig alls :o)
Det ska bli enormt kul, och jobbigt i längrygg, att åter få cykla de fina 15 milen runt omkring där jag är uppvuxen. Längtar redan till nästa år då jag förhoppningsvis är mera cykeltränad än i år.
Ha en fin vecka nu och njut av solen!!
måndag 30 maj 2011
måndag 23 maj 2011
Lag Syd på Göteborgsvarvet
Tack min superkropp, för att du tog mig igenom Göteborgsvarvet och fick mig att tycka att det var kul i stort sett hela tiden. Att du trots mer eller mindre sega uppförsbackar tuffade på i ett ganska jämnt tempo utan några större problem.
Tack för att du återhämtat mig ganska snabbt och bra, trots smärtan i ena höften och andra knät som kom en stund efter målgång. Tack för att det börjar gå över nu.
Känner mig SÅ nöjd och glad efter helgens Göteborgsvarv! Det realistiska målet på att komma i mål under 2.15 uppnåddes och jag löpte in på 2.10 vilket jag är nöjd med!
Det var ett bra lopp, superväder vid starten när molnen försvann och himlen blev klarblå vid halv fyra på eftermiddagen. Karin hade precis i sista minuten hunnit få sin fina Lag Syd-tröja av Annika och vi hade som tuuur var hunnit ta några foton innan det var dags för startskottet att smälla.
Vi var grymt taggade och det kändes så skönt att äntligen få ge sig iväg och få uppleva Varvet på riktigt! Karin och jag löpte tillsammans genom Slottsskogen och började få in lite flyt i benen i både uppförs- och nedförsbackar och kroppen vaknade till successivt ganska snabbt. Vi var igång!!!
Framåt tre km blev jag "själv" då Karin tog en snabbpaus för att bli av med sin håll och jag fortsatte tuffa på mot den första bron. Shit, uppför, uppför, uppför... Men det var inte så farligt. Visst, det gick uppför, men det svängde lite på vägen dit, man sprang ju omring hus å sånt på vägen fram och det märkdes aldrig hur långt det var kvar. Gillar små delmål :o) Uppe på bron var det en jättehärlig utsikt och vinden fläktade på bra i solgasset och jag njöt av bra löpning och ett lätt steg medan min hjärna sjöng på Lady Gagas "Judas" om och om igen... I´m just another fool, oh baby he´s so cruel but I´m still in love with Judas baby... Lite livsnjuta på Varvet :o)
Löpningen flöt på bra till strax efter 11 km när det började bli lite tungt. Tror det var där det nästan var lite långtråkigt... okej, löpning längs med vattnet är vackert och allt sånt, men utan en massa publik som hejar, utan musiken och sånt som stimulerar lite börjar man tänka och mest känna efter. Och då blir det segt. Men det roliga var att en annan röst började mala i mitt huvud då, när det började bli segt å tillfälligt tungt. Det var min röst, som peppade kunderna att ta i lite extra på passen när det börjar bli jobbigt "Vi ÄR starka idag!!!" Det funkade! Sjukt vad mantran kan göra, men det funkade.
Fortsatte tuffa på och kroppen blev lite piggare igen efter en väldigt kort gåpaus med vattenpåfyllning. Då jag hade glömt min pulsklocka hemma försökte jag lyssna på kroppen så mycket som gick, vilket egentligen var ganska bra. Det är lätt att hänga upp sig på klockan och pulsen och glömma bort att lyssna på sig själv och hur det egentligen KÄNNS i kroppen när man springer med klockan. Jag tror jag egentligen hade känt mig mera stressad av klockan och är glad att jag tvingades göra annorlunda.
Närmade mig nästa bro som var lite segare att ta mig uppför men med några powerwalkpauser till uppför så var även den avklarad och Avenyyyyn närmade sig. Det mulnade på, blåsten gav sig till känna och kroppen började bli lite trött. Men med alternativet att det mest känns jobbigt att faktiskt börja gå, med typ blodtrycksfall, surrande ben och att det ju tar längre tid till mål, så var det mest att fortsätta löpa på och tänka här och nu och lite framåt. Vattensvamparna som delades ut vid Götaplatsen var GULD värda och hjärnan kändes genast lite klarare. MOT MÅLET! Visserligen några kilometer kvar, men det är nära nu!
Det jobbigaste på hela banan var från Avenyn och till Botaniska eller om det var Slottskogen där. Där man närmade sig själva parken igen och det mest tuffade på segt uppför. Det var slitigt och tufft, och det är väl så det ska kännas på en halvmara ändå :o) Försökta tagga till både med Lady Gaga, min kommande vinterresa, mitt styrkemantra och andra positiva tankar och försökte tänka bryta ihop och komma igen, men kände inte att jag hade tid och lust till det :o) så det var bara å fortsätta. Blev otroligt pepp när Annika och Peter plötsligt står efter det jobbigaste uppförsbacken och hejar på och tar kort och det gick genast lite lättare igen.
In på Slottsskogavsllen och in på löparbanan, det var så nära nu! Kom och tänka på bicepslåten i Bodypumpen när jag i slutet peppar kunderna med upploppet och målgången på ett marathon och jag fick genast ny energi och kunde länga steget lite och in i mål!
Vilken känsla! Kroppen rös, tårarna var nära och jag var så glad över att ha fixat det! Och under min måltid också, slutade på 2.10! Såååååå glad och lycklig! Och så förvånad över att det kändes så bra, under loppet och efteråt!
Fick min fina medalj och sedan vatten, choklad och banan medan jag väntade in resten av bästaste Lag Syd! Både Karin och Ullis dök upp efter hand och vi firade Lag Syds återförening med kramar och high five! Sjukt nöjda och duktiga tjejer, grymt bra jobbat!!
Bästaste Lag Syd
Firade på kvällen, tillsammans med duktiga Lag Elgens RC på en restaurang på Avenyn och hade sedan som mål att göra stan osäker natten lång. Dock satte smärtsamma knän, höfter och trötta kroppar stopp för detta och Lounge fick nöja sig med ett, ganska lugnt, besök av 3/4 av Lag Syd.
BRA JOBBAT tjejer! Vi var grymt duktiga och jag är så glad att få dela Varvet-upplevelsen tillsammans med er! Nu är det dags att sätta upp nya mål för Lag Syd, förutom att det blir Gotland vecka 30 som nästa projekt i temat Träning och Fest :o)
Nu ska jag bara njuta av min semestervecka och göra så lite som möjligt. Får se hur det blir med mina BP-pass och ska idag känna efter hur mitt knä känns, vilket varit lite struligt efter Varvet. Dock mycket bättre idag mot igår.
Ha en supervecka nu och njut!!
Tack för att du återhämtat mig ganska snabbt och bra, trots smärtan i ena höften och andra knät som kom en stund efter målgång. Tack för att det börjar gå över nu.
Känner mig SÅ nöjd och glad efter helgens Göteborgsvarv! Det realistiska målet på att komma i mål under 2.15 uppnåddes och jag löpte in på 2.10 vilket jag är nöjd med!
Det var ett bra lopp, superväder vid starten när molnen försvann och himlen blev klarblå vid halv fyra på eftermiddagen. Karin hade precis i sista minuten hunnit få sin fina Lag Syd-tröja av Annika och vi hade som tuuur var hunnit ta några foton innan det var dags för startskottet att smälla.
Vi var grymt taggade och det kändes så skönt att äntligen få ge sig iväg och få uppleva Varvet på riktigt! Karin och jag löpte tillsammans genom Slottsskogen och började få in lite flyt i benen i både uppförs- och nedförsbackar och kroppen vaknade till successivt ganska snabbt. Vi var igång!!!
Framåt tre km blev jag "själv" då Karin tog en snabbpaus för att bli av med sin håll och jag fortsatte tuffa på mot den första bron. Shit, uppför, uppför, uppför... Men det var inte så farligt. Visst, det gick uppför, men det svängde lite på vägen dit, man sprang ju omring hus å sånt på vägen fram och det märkdes aldrig hur långt det var kvar. Gillar små delmål :o) Uppe på bron var det en jättehärlig utsikt och vinden fläktade på bra i solgasset och jag njöt av bra löpning och ett lätt steg medan min hjärna sjöng på Lady Gagas "Judas" om och om igen... I´m just another fool, oh baby he´s so cruel but I´m still in love with Judas baby... Lite livsnjuta på Varvet :o)
Löpningen flöt på bra till strax efter 11 km när det började bli lite tungt. Tror det var där det nästan var lite långtråkigt... okej, löpning längs med vattnet är vackert och allt sånt, men utan en massa publik som hejar, utan musiken och sånt som stimulerar lite börjar man tänka och mest känna efter. Och då blir det segt. Men det roliga var att en annan röst började mala i mitt huvud då, när det började bli segt å tillfälligt tungt. Det var min röst, som peppade kunderna att ta i lite extra på passen när det börjar bli jobbigt "Vi ÄR starka idag!!!" Det funkade! Sjukt vad mantran kan göra, men det funkade.
Fortsatte tuffa på och kroppen blev lite piggare igen efter en väldigt kort gåpaus med vattenpåfyllning. Då jag hade glömt min pulsklocka hemma försökte jag lyssna på kroppen så mycket som gick, vilket egentligen var ganska bra. Det är lätt att hänga upp sig på klockan och pulsen och glömma bort att lyssna på sig själv och hur det egentligen KÄNNS i kroppen när man springer med klockan. Jag tror jag egentligen hade känt mig mera stressad av klockan och är glad att jag tvingades göra annorlunda.
Närmade mig nästa bro som var lite segare att ta mig uppför men med några powerwalkpauser till uppför så var även den avklarad och Avenyyyyn närmade sig. Det mulnade på, blåsten gav sig till känna och kroppen började bli lite trött. Men med alternativet att det mest känns jobbigt att faktiskt börja gå, med typ blodtrycksfall, surrande ben och att det ju tar längre tid till mål, så var det mest att fortsätta löpa på och tänka här och nu och lite framåt. Vattensvamparna som delades ut vid Götaplatsen var GULD värda och hjärnan kändes genast lite klarare. MOT MÅLET! Visserligen några kilometer kvar, men det är nära nu!
Det jobbigaste på hela banan var från Avenyn och till Botaniska eller om det var Slottskogen där. Där man närmade sig själva parken igen och det mest tuffade på segt uppför. Det var slitigt och tufft, och det är väl så det ska kännas på en halvmara ändå :o) Försökta tagga till både med Lady Gaga, min kommande vinterresa, mitt styrkemantra och andra positiva tankar och försökte tänka bryta ihop och komma igen, men kände inte att jag hade tid och lust till det :o) så det var bara å fortsätta. Blev otroligt pepp när Annika och Peter plötsligt står efter det jobbigaste uppförsbacken och hejar på och tar kort och det gick genast lite lättare igen.
In på Slottsskogavsllen och in på löparbanan, det var så nära nu! Kom och tänka på bicepslåten i Bodypumpen när jag i slutet peppar kunderna med upploppet och målgången på ett marathon och jag fick genast ny energi och kunde länga steget lite och in i mål!
Vilken känsla! Kroppen rös, tårarna var nära och jag var så glad över att ha fixat det! Och under min måltid också, slutade på 2.10! Såååååå glad och lycklig! Och så förvånad över att det kändes så bra, under loppet och efteråt!
Fick min fina medalj och sedan vatten, choklad och banan medan jag väntade in resten av bästaste Lag Syd! Både Karin och Ullis dök upp efter hand och vi firade Lag Syds återförening med kramar och high five! Sjukt nöjda och duktiga tjejer, grymt bra jobbat!!
Bästaste Lag Syd
Firade på kvällen, tillsammans med duktiga Lag Elgens RC på en restaurang på Avenyn och hade sedan som mål att göra stan osäker natten lång. Dock satte smärtsamma knän, höfter och trötta kroppar stopp för detta och Lounge fick nöja sig med ett, ganska lugnt, besök av 3/4 av Lag Syd.
BRA JOBBAT tjejer! Vi var grymt duktiga och jag är så glad att få dela Varvet-upplevelsen tillsammans med er! Nu är det dags att sätta upp nya mål för Lag Syd, förutom att det blir Gotland vecka 30 som nästa projekt i temat Träning och Fest :o)
Nu ska jag bara njuta av min semestervecka och göra så lite som möjligt. Får se hur det blir med mina BP-pass och ska idag känna efter hur mitt knä känns, vilket varit lite struligt efter Varvet. Dock mycket bättre idag mot igår.
Ha en supervecka nu och njut!!
onsdag 18 maj 2011
Ett wake-up-call för fröken
Älskar verkligen träningen!! ATT jag gör!! Men efter kvällens föreläsning börjar jag inse att även det man älskar, kan göra mera skada än nytta till slut. Överträning...
Var på föreläsning med Claes Björling ikväll, triathlet som efter en andraplats på Hawaii Ironman och guld i Kalmars SM i triathlon fortsatte träna ännu hårdare och till slut nådde en hög grad av överträning. En överträning som resulterade i två års vila, hitta sätt att återhämta både kropp och själ och framför allt hitta andra sätt att tillfredställa det som träningen i vanliga fall tillfredsställer, medan han kom tillbax igen. Tillbax till en elitform som triathlet, och åter ett SM-guld som denna gång betydde väldigt mycket för honom fast på ett annat sätt än det första och andra medaljer.
Det tragiska var att jag kände igen mig i många av de symtom som han visade i sin power-pointpres.
*Kroppen svarar inte riktigt på träningen, svårt att komma vidare. Själv känner jag efter de sista veckorna att det går bra att hålla mina pass, att det funkar att gå på underbara Bodycombat och cykla. Men sen orkar jag inte mer. Det där flowet och den där endorfinkicken som jag verkligen kände av för typ sex veckor sen vill inte riktigt infinna sig efter passen. Och det är verkligen något jag tänkt på och som jag egentligen sett som en varningsklocka för att jag (egentligen) tränat på fär mycket, utan ordentlig vila emellan.
* Infektioner som inte lägger sig. Den där jäkla halsmandeln!! Vecka efter vecka sitter den där, på höger sida av svalget, och bara är mer eller mindre stor. Svullen, något svullen lymfkörtel på samma sida och ett uns sämre ork under passen. Blir ju aldrig helt bra!!!
* Nedstämdhet. Okej, känner inte direkt att jag känner mig deprimerad. Och jag blir verkligen glad av träningen! Samtidigt har jag verkligen känt sista veckorna att livet mest handlat om en massa natt- och kvällsjobb samt en massa träning. Inte hunnit med att träffa mina underbara tjejkompisar, Lag Syd i synnerlighet :o) Hinner inte med att åka hem till mamma och pappa och vara där och TA DET LUGNT och inte göra något speciellt. Kanske åka till Omberg med Diva, vovven, och gå promenad och bara njuta av våren, det gröna och alla dofter! Veckorna har bara trillat på, och jag har inte vantrivts under tiden. Däremot kan jag känna nu efter ett tag, att det snurrat på en aning för fort och en aning för mycket.
*Sämre stresstålighet. Jaa, jag har alltför ofta de typ två sista veckorna känt att JAG ORKAR INTE!! Inte att jag inte klarat att sköta det jag ska, på jobb och fritid. Men när det har gått mig emot har jag mest bara känt en stor tung sten hamna på min axel och jag bara orkar inte. Orkar inte! Men, det är samtidigt inte så att jag ständigt gått omkring med en sten på axlara och inte orkar något. Men när det blivit för mycket, har jag lätt för nån kvart eller två, kunnat känna att jag bara skulle vilja pausa och få andas lite. Bara en mikropaus eller två. En kort återhämtning...
Berättade för min kära mamma om föreläsningen ikväll, om hur bra jag tyckte att den var. Hon utbrast, nästan med gråten i halsen, TACK för att du gick på DEN föreläsningen! Tack för att du kanske inser att det varit lite för mycket för dig på sistone! TACK för att du kanske får dig en tankeställare och inte bara kör på.
Mammor och pappor är bäst! De känner trots allt sina barn och går icke all lura, trots att man kanske tror det. Eller trots att man iallafall tydligen kan lura sig själv.
Föreläsningen gav mig en tankeställare. Och även om jag inte på långa vägar kan jämföras med en elitidrottsman eller -kvinna, så sitter även jag, och vi,som amatörer som bara älskar att träna, träna och träna också inne med risken att bli övertränade. Och att fundera över vad man vill med träningen, sätta upp mål både för träningen OCH vilan, är inte så dumt. Det är så lätt att säga att jag ska vila lite från träningen några dagar. Visst, men jobba då natt, sov dåligt, ha kanske lite stressigt på jobbet och ingen återhämtning ens för den mentala stressen som ju påverkar kroppen lite mycket som den fysiska... då blir det för mycket helt enkelt.
Nästa vecka har jag semester. På lördag Varvet, sen semester. Och då ska jag hem till min kära mamma och pappa, åka till Omberg och gå långa, sköna promemnader med Diva, picknicka, lägga den nya båten i Hästholmen och bara ta det lugnt. Ha mina två pass BP, men annars bara livsnjuta.
TACK Claes Björling för ditt wake-up-call!! Det var inte en dag för tidigt!!
Ta hand om er nu och träna lagom.
För det ska jag göra!
Kram!
Vill du kolla vad Claes är för en filur, gå in på http://www.clasbjorling.com/
Enjoy!
Var på föreläsning med Claes Björling ikväll, triathlet som efter en andraplats på Hawaii Ironman och guld i Kalmars SM i triathlon fortsatte träna ännu hårdare och till slut nådde en hög grad av överträning. En överträning som resulterade i två års vila, hitta sätt att återhämta både kropp och själ och framför allt hitta andra sätt att tillfredställa det som träningen i vanliga fall tillfredsställer, medan han kom tillbax igen. Tillbax till en elitform som triathlet, och åter ett SM-guld som denna gång betydde väldigt mycket för honom fast på ett annat sätt än det första och andra medaljer.
Det tragiska var att jag kände igen mig i många av de symtom som han visade i sin power-pointpres.
*Kroppen svarar inte riktigt på träningen, svårt att komma vidare. Själv känner jag efter de sista veckorna att det går bra att hålla mina pass, att det funkar att gå på underbara Bodycombat och cykla. Men sen orkar jag inte mer. Det där flowet och den där endorfinkicken som jag verkligen kände av för typ sex veckor sen vill inte riktigt infinna sig efter passen. Och det är verkligen något jag tänkt på och som jag egentligen sett som en varningsklocka för att jag (egentligen) tränat på fär mycket, utan ordentlig vila emellan.
* Infektioner som inte lägger sig. Den där jäkla halsmandeln!! Vecka efter vecka sitter den där, på höger sida av svalget, och bara är mer eller mindre stor. Svullen, något svullen lymfkörtel på samma sida och ett uns sämre ork under passen. Blir ju aldrig helt bra!!!
* Nedstämdhet. Okej, känner inte direkt att jag känner mig deprimerad. Och jag blir verkligen glad av träningen! Samtidigt har jag verkligen känt sista veckorna att livet mest handlat om en massa natt- och kvällsjobb samt en massa träning. Inte hunnit med att träffa mina underbara tjejkompisar, Lag Syd i synnerlighet :o) Hinner inte med att åka hem till mamma och pappa och vara där och TA DET LUGNT och inte göra något speciellt. Kanske åka till Omberg med Diva, vovven, och gå promenad och bara njuta av våren, det gröna och alla dofter! Veckorna har bara trillat på, och jag har inte vantrivts under tiden. Däremot kan jag känna nu efter ett tag, att det snurrat på en aning för fort och en aning för mycket.
*Sämre stresstålighet. Jaa, jag har alltför ofta de typ två sista veckorna känt att JAG ORKAR INTE!! Inte att jag inte klarat att sköta det jag ska, på jobb och fritid. Men när det har gått mig emot har jag mest bara känt en stor tung sten hamna på min axel och jag bara orkar inte. Orkar inte! Men, det är samtidigt inte så att jag ständigt gått omkring med en sten på axlara och inte orkar något. Men när det blivit för mycket, har jag lätt för nån kvart eller två, kunnat känna att jag bara skulle vilja pausa och få andas lite. Bara en mikropaus eller två. En kort återhämtning...
Berättade för min kära mamma om föreläsningen ikväll, om hur bra jag tyckte att den var. Hon utbrast, nästan med gråten i halsen, TACK för att du gick på DEN föreläsningen! Tack för att du kanske inser att det varit lite för mycket för dig på sistone! TACK för att du kanske får dig en tankeställare och inte bara kör på.
Mammor och pappor är bäst! De känner trots allt sina barn och går icke all lura, trots att man kanske tror det. Eller trots att man iallafall tydligen kan lura sig själv.
Föreläsningen gav mig en tankeställare. Och även om jag inte på långa vägar kan jämföras med en elitidrottsman eller -kvinna, så sitter även jag, och vi,som amatörer som bara älskar att träna, träna och träna också inne med risken att bli övertränade. Och att fundera över vad man vill med träningen, sätta upp mål både för träningen OCH vilan, är inte så dumt. Det är så lätt att säga att jag ska vila lite från träningen några dagar. Visst, men jobba då natt, sov dåligt, ha kanske lite stressigt på jobbet och ingen återhämtning ens för den mentala stressen som ju påverkar kroppen lite mycket som den fysiska... då blir det för mycket helt enkelt.
Nästa vecka har jag semester. På lördag Varvet, sen semester. Och då ska jag hem till min kära mamma och pappa, åka till Omberg och gå långa, sköna promemnader med Diva, picknicka, lägga den nya båten i Hästholmen och bara ta det lugnt. Ha mina två pass BP, men annars bara livsnjuta.
TACK Claes Björling för ditt wake-up-call!! Det var inte en dag för tidigt!!
Ta hand om er nu och träna lagom.
För det ska jag göra!
Kram!
Vill du kolla vad Claes är för en filur, gå in på http://www.clasbjorling.com/
Enjoy!
tisdag 17 maj 2011
Sjukt taggad inför Varvet!!
Åh, känner mig sjukt taggad nu! Bara några dagar kvar till Göteborgsvarvet 2011!
Kunde inte låta bli igår, var bara tvungen att ge mig ner till Sportis och vara med på Bodycombat! Shit, tror endorfinerna börjar hitta tillbaka här igen, för det var sååååå kul! Och såååå tufft, me like!!
Å idag blev det två bodypump, eftersom söta Suss hjälpt mig med mitt imorgon. Så kan jag bara ladda batterierna och kroppen resten av dagarna fram tills det är dags!
Nu blir det kolhydratladda BIG TIME inför lördag!! Vitargo var typ slut på Intersport, men några påsar lyckades jag få dem att skramla fram. Så nu blir det en varje dag fram till lördag, tillsammans med en massa vatten å vila.
Känner mig grymt redo, vet att det kommer bli tufft, men det gillar jag! Att slå ur underläge! Bryta ihop och komma igen, det är bara att köra! Vad är det värsta som kan hända? Äsch, köra på, lyssna lite på kroppen och bara njuta!
Smärtan försvinner, resultatet består!
Kunde inte låta bli igår, var bara tvungen att ge mig ner till Sportis och vara med på Bodycombat! Shit, tror endorfinerna börjar hitta tillbaka här igen, för det var sååååå kul! Och såååå tufft, me like!!
Å idag blev det två bodypump, eftersom söta Suss hjälpt mig med mitt imorgon. Så kan jag bara ladda batterierna och kroppen resten av dagarna fram tills det är dags!
Nu blir det kolhydratladda BIG TIME inför lördag!! Vitargo var typ slut på Intersport, men några påsar lyckades jag få dem att skramla fram. Så nu blir det en varje dag fram till lördag, tillsammans med en massa vatten å vila.
Känner mig grymt redo, vet att det kommer bli tufft, men det gillar jag! Att slå ur underläge! Bryta ihop och komma igen, det är bara att köra! Vad är det värsta som kan hända? Äsch, köra på, lyssna lite på kroppen och bara njuta!
Smärtan försvinner, resultatet består!
söndag 15 maj 2011
Hästmys och cykellängtan
Sköna söndag, gillar´t!!
Varit i Rappestad och tittat på duktiga syrran och hennes Zebori som debuterade medelsvår dressyr idag!! En underbar dag att lämna stan i några timmar på! Skinande solsken, lite sköna moln emellanåt och bara njuta av allt det gröna och doftande!!
Saknar hästarna ganska mycket egentligen tror jag... nästan 20 år tillsammans med dem lämnar sina spår. Usch, där lät jag nästan gammal, haha! Var såååå kul att vara där iallafall!! Hästdoft, spänd förväntan i luften, god kladdkaka och hästmys! Kan en söndag bli bättre? Ja, kanske av att Zebori skötte sig ganska bra i medelsvåra klassen och egentligen mest behöver bli starkare. Och det är ju bara å jobba vidare på för ekipaget :o) de var sååååå fina!!
Hästmys med Zebori!
På väg hem från tävlingen blev jag sjukt cykelsugen!! Det är ju så otroligt fint ute nu, grönt överallt, underbara dofter, landsvägarna är torra och lockande! Men idag fick det bli vila för stackars kroppen. Igår blev det cykel till Ljungsbro, ha bodypump och sen cykel hem igen. Trodde jag skulle vara typ dödstrött efteråt, men jag hade lätt kunnat cykla några mil till egentligen. Var så härligt!
Summerar veckan med tre bodypump, vilket känns väldigt lagom. En underbar bodycombat, och tre-fyra cykelturer beroende på hur man räknar. Cykelturerna har inte blivit speciellt långa ännu, max 4 mil. Men imorgon planerar jag att dra ut på en långtur på ett par timmar för att tömma lite kolhydratdepåer och sen fylla på med nya kolhydrater inför vårens stora mål, GÖTEBORGSVARVET!!!! Hoppas på att min taktik håller, att våga vägra löpa innan dess. Är som sagt sjukt säker på att få otroligt kalla fötter om jag ger mig ut och inser att jag är för dåligt tränad för uppgiften. Kommer göra som vi gör på Medley, bita ihop, och kanske bryta ihop, och sen komma igen! Ska bli grymt kul!!!
Sex dagar kvar. Vad gör vi? Nu jäklar kör vi!!
Världens bästa vecka 20!
Varit i Rappestad och tittat på duktiga syrran och hennes Zebori som debuterade medelsvår dressyr idag!! En underbar dag att lämna stan i några timmar på! Skinande solsken, lite sköna moln emellanåt och bara njuta av allt det gröna och doftande!!
Saknar hästarna ganska mycket egentligen tror jag... nästan 20 år tillsammans med dem lämnar sina spår. Usch, där lät jag nästan gammal, haha! Var såååå kul att vara där iallafall!! Hästdoft, spänd förväntan i luften, god kladdkaka och hästmys! Kan en söndag bli bättre? Ja, kanske av att Zebori skötte sig ganska bra i medelsvåra klassen och egentligen mest behöver bli starkare. Och det är ju bara å jobba vidare på för ekipaget :o) de var sååååå fina!!
Hästmys med Zebori!
På väg hem från tävlingen blev jag sjukt cykelsugen!! Det är ju så otroligt fint ute nu, grönt överallt, underbara dofter, landsvägarna är torra och lockande! Men idag fick det bli vila för stackars kroppen. Igår blev det cykel till Ljungsbro, ha bodypump och sen cykel hem igen. Trodde jag skulle vara typ dödstrött efteråt, men jag hade lätt kunnat cykla några mil till egentligen. Var så härligt!
Summerar veckan med tre bodypump, vilket känns väldigt lagom. En underbar bodycombat, och tre-fyra cykelturer beroende på hur man räknar. Cykelturerna har inte blivit speciellt långa ännu, max 4 mil. Men imorgon planerar jag att dra ut på en långtur på ett par timmar för att tömma lite kolhydratdepåer och sen fylla på med nya kolhydrater inför vårens stora mål, GÖTEBORGSVARVET!!!! Hoppas på att min taktik håller, att våga vägra löpa innan dess. Är som sagt sjukt säker på att få otroligt kalla fötter om jag ger mig ut och inser att jag är för dåligt tränad för uppgiften. Kommer göra som vi gör på Medley, bita ihop, och kanske bryta ihop, och sen komma igen! Ska bli grymt kul!!!
Sex dagar kvar. Vad gör vi? Nu jäklar kör vi!!
Världens bästa vecka 20!
onsdag 11 maj 2011
Gav upp, men kommer igen, BIG time!!
Okej, då blir det officiellt... suck... säljer härmed min startplats till Vätternrundan, starttid kl 22.15. Någon som är intresserad?
Vill cykla den så mycket, men det kommer inte vara värt det ändå. Kommer bara bli bevsiken på min tid i mål, jag vill känna att jag kämpat för min tid. Kört cykelpass hela vintern följt av landsvägscykling hela våren innan loppet. Inte som nu... Nä, det får vara. Imorgon hamnar annonsen på deras hemsida. Och nästa år, DÅ är det dags!!
Haft en ganska skön vecka på träningsfronten annars. Förra onsdagen blev jag ledig från mitt pass, välbehövligt och skönt. Kroppen behövde lite återhämtning och halsen bli bättre. Fredagen bjöd på världens bästa Bocycombat i Ljungsbro!! Var SÅ kul!! Det är rätt skönt att ta sig ut dit och köra, lite i lugn och ro. Skönt att lämna stan lite emellanåt. Känner att jag för stunden är lite trött på att mest vara här inne bland betong och asfalt.
Längtar så efter lite uteliv. Åka till Varamon och hyra kajak, ge sig ut och paddla på underbart, spegelblankt vatten med solen glittrande. Bara glida fram över vattnet och känna överkroppen arbeta för varje paddeltag. Åh, jag bara älskar det!
Eller sticka ut nånstans och klättra. Lära mig klättra på riktigt, har ju trots allt bara provat på det några gånger. Men jag älskar´t!!
Åh, förresten! Apropå klättring! Har just läst äventyraren Fredrik Strängs bok K2 På liv och död, som handlar om hans försök tillsammans med ett internationellt team att bestiga K2. Kan verkligen rekommendera den om man gillar äventyr!!
Idag lite skönt trött i kroppen efter gårdagens två BP och dagens enda. Imorgon blir det vila eller en lättare cykeltur på min stackars ömma rumpa. Var ute i söndags och måndags och cyklade, ajajaj... måste hitta en bättre sadel :o) funkar inte såhär.
Dags för svalare väder annars, vilket kan vara skönt. Svalka hjärnan, samla ny energi och ladda inför nästa solperiod.
Ha en bra rest av veckan! Ciao!
Vill cykla den så mycket, men det kommer inte vara värt det ändå. Kommer bara bli bevsiken på min tid i mål, jag vill känna att jag kämpat för min tid. Kört cykelpass hela vintern följt av landsvägscykling hela våren innan loppet. Inte som nu... Nä, det får vara. Imorgon hamnar annonsen på deras hemsida. Och nästa år, DÅ är det dags!!
Haft en ganska skön vecka på träningsfronten annars. Förra onsdagen blev jag ledig från mitt pass, välbehövligt och skönt. Kroppen behövde lite återhämtning och halsen bli bättre. Fredagen bjöd på världens bästa Bocycombat i Ljungsbro!! Var SÅ kul!! Det är rätt skönt att ta sig ut dit och köra, lite i lugn och ro. Skönt att lämna stan lite emellanåt. Känner att jag för stunden är lite trött på att mest vara här inne bland betong och asfalt.
Längtar så efter lite uteliv. Åka till Varamon och hyra kajak, ge sig ut och paddla på underbart, spegelblankt vatten med solen glittrande. Bara glida fram över vattnet och känna överkroppen arbeta för varje paddeltag. Åh, jag bara älskar det!
Eller sticka ut nånstans och klättra. Lära mig klättra på riktigt, har ju trots allt bara provat på det några gånger. Men jag älskar´t!!
Åh, förresten! Apropå klättring! Har just läst äventyraren Fredrik Strängs bok K2 På liv och död, som handlar om hans försök tillsammans med ett internationellt team att bestiga K2. Kan verkligen rekommendera den om man gillar äventyr!!
Idag lite skönt trött i kroppen efter gårdagens två BP och dagens enda. Imorgon blir det vila eller en lättare cykeltur på min stackars ömma rumpa. Var ute i söndags och måndags och cyklade, ajajaj... måste hitta en bättre sadel :o) funkar inte såhär.
Dags för svalare väder annars, vilket kan vara skönt. Svalka hjärnan, samla ny energi och ladda inför nästa solperiod.
Ha en bra rest av veckan! Ciao!
onsdag 4 maj 2011
Ge upp eller kämpa på? Förnuft eller känsla?
Åh, jag vet varken ut eller in... Ska jag vara med på Vättrenrundan eller inte? Ska jag ge upp och acceptera att det inte är i år det är dags att slå min tid på förra årets Halv-Vättern? Och att få en skaplig tid på hela Vätternrundan?
När jag anmälde mig i höstas hade jag såna drömmar för mig själv. Att jag regelbunder skulle gå på cykelpass under vintern, samt kombinera det med löpning och mina pass i Bodypump. Problemet var plötsligt att jag upptäckte att jag tydligen ska jobba oxå, vilket tar både tid och energi. PLUS att jag absolut varit dålig på att prioritera OCH tagit på mig många extrapass BP. Hade verkligen som mål att vara en av de femtio första tjejerna i mål på Halvan inklusive en tid under fem timmar. Ska jag nu behöva vänta ett år till för att kunna nå mina mål? Åh...
Två och en halv vecka kvar till Göteborgsvarvet är det nu iallafall. Och min halsmandel är fortfarande stor. Idag blev det iallafall vila både från träning och andra eskapader. Imorgon blir det vila likaså med förhoppningen om att det ska ha gjort lite nytta iallafall. För på fredag siktar jag på Bodycombat i Ljungsbro igen, fullt ös medvetslös!
Siktar mest på att bara ta mig runt Göteborgsvarvet iallafall, utan att få värmeslag på kuppen. Och nästa år har jag som mål att slå min tid iallafall :o) blir nog inget svårt haha!
Jaja, jag får se hur jag gör med cyklingen. En kollega hejade på och var säker på att jag skulle hinna få mina mil i benen om jag började nu. Tack för att du tror på mig. Men visst, det kanske är puckat att inte försökt. Kanske ska ta mig runt den där sjön ändå och bara känna på banan. Och förbereda mig på loppet inför nästa år.
Den som lever får se. Bara lite tankar från en nattarbetande sjuksköterska med svullen halsmandel :o)
Ska bli skönt att komma hem och sova och förhoppningsvis med lite positivare tankar om mina lopp...
När jag anmälde mig i höstas hade jag såna drömmar för mig själv. Att jag regelbunder skulle gå på cykelpass under vintern, samt kombinera det med löpning och mina pass i Bodypump. Problemet var plötsligt att jag upptäckte att jag tydligen ska jobba oxå, vilket tar både tid och energi. PLUS att jag absolut varit dålig på att prioritera OCH tagit på mig många extrapass BP. Hade verkligen som mål att vara en av de femtio första tjejerna i mål på Halvan inklusive en tid under fem timmar. Ska jag nu behöva vänta ett år till för att kunna nå mina mål? Åh...
Två och en halv vecka kvar till Göteborgsvarvet är det nu iallafall. Och min halsmandel är fortfarande stor. Idag blev det iallafall vila både från träning och andra eskapader. Imorgon blir det vila likaså med förhoppningen om att det ska ha gjort lite nytta iallafall. För på fredag siktar jag på Bodycombat i Ljungsbro igen, fullt ös medvetslös!
Siktar mest på att bara ta mig runt Göteborgsvarvet iallafall, utan att få värmeslag på kuppen. Och nästa år har jag som mål att slå min tid iallafall :o) blir nog inget svårt haha!
Jaja, jag får se hur jag gör med cyklingen. En kollega hejade på och var säker på att jag skulle hinna få mina mil i benen om jag började nu. Tack för att du tror på mig. Men visst, det kanske är puckat att inte försökt. Kanske ska ta mig runt den där sjön ändå och bara känna på banan. Och förbereda mig på loppet inför nästa år.
Den som lever får se. Bara lite tankar från en nattarbetande sjuksköterska med svullen halsmandel :o)
Ska bli skönt att komma hem och sova och förhoppningsvis med lite positivare tankar om mina lopp...
söndag 1 maj 2011
Första maj välkommen! Inspiration...
Igår var det Valborgsmässoafton, vilken spenderades på ett härligt ställe i Bråviken tillsammans med trevliga människor. Massa god mat, gott vin, sena bad i jacuzzin, djupa diskussioner...
Fick ett sånt där "moment". Älskar verkligen när de kommer. Såna där stunder som inte går att tvinga fram, på något sätt. De kommer till en själv. E och jag satt kvar vid den varma och sköna majbrasan efter att de andra gått iväg för att bada. Himlen var klar, med tindrande stjärnor, vinden stilla, vinet gav liv åt tankar och funderingar och det var bara SÅ härligt att bara sitta där och njuta av livet! Ville bara stanna upp tiden! Man sitter där, hör i detta fall festen, pågå och sitter en bit därifrån. En stund som bara är min, och i detta fall även E´s. Vi kände båda av The Moment.
Ett liknande "moment" hade jag för ett par veckor sedan, under en stjärnklar natt, med en stor fullmåne som glittrade i havet. Jag hade gått ut för att ta lite luft och satt ensam en stund och bara njöt av att känna mig så i nuet, att vara så levande! Här och nu! Älskar dessa stunder, en stor bit livskvalitet!
Första maj, välkommen som sagt! Nu är det dags, imorgon börjar de tre sista veckornas förberedelser inför Göteborgsvarvet. Går fortsatt ganska dåligt med träningen, till min förtret. Sista veckan har, den godkända, ursäkten varit att jag åter har världens största halsmandel som gör att jag inte får så mycket luft. Å att få luft känns ganska elementärt, framförallt i träningen. Så, jag har kört mina pass plus Bodycombat i fredags, men försökt vila annars. Det tråkiga är att jag VILL ut och löpa, VILL ut och cykla... Suck.. jaja, det finns kanske, möjligen någon mening med detta oxå. Det som lever får se..
Imorgon börjar min lilla tvåveckorsdeff, en till viss del modifierad sådan. Ska sikta in mig på massa proteiner i form av lax, kyckling, ägg, bönor och ägg. Och minska massa på kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd. Undvika godis, chirre, glass och läsk så mycket som går. Men man måste leva oxå, och om Bosses frestar för mycket med glass nån kväll så är det ändå rätt okej :o)
Man ska väl egentligen ha ett mål oxå, men jag vill mest se hur det känns i kroppen och se om det blir någon synlig skillad på kroppssammansättningen. Skulle vara grymt att bli en aning lättare oxå, men jag får se. Ska bli kul att testa iallafall. Och detta under två veckor, så blir det perfekt med sista veckan innan Varvet. Att då åter försiktigt fylla på med kolhydrater och dricka massa vatten som uppladdning. Blir nog alla tiders!
Första maj, hjärligt välkommen till världens bästa 2011! Är säker på att detta blir en riktig kanonmånad med massa härlig träning, massa härligt umgänge med vänner och massa skön sol!
Ha en skön vecka nu och ut och njut av just Ditt Moment!
Fick ett sånt där "moment". Älskar verkligen när de kommer. Såna där stunder som inte går att tvinga fram, på något sätt. De kommer till en själv. E och jag satt kvar vid den varma och sköna majbrasan efter att de andra gått iväg för att bada. Himlen var klar, med tindrande stjärnor, vinden stilla, vinet gav liv åt tankar och funderingar och det var bara SÅ härligt att bara sitta där och njuta av livet! Ville bara stanna upp tiden! Man sitter där, hör i detta fall festen, pågå och sitter en bit därifrån. En stund som bara är min, och i detta fall även E´s. Vi kände båda av The Moment.
Ett liknande "moment" hade jag för ett par veckor sedan, under en stjärnklar natt, med en stor fullmåne som glittrade i havet. Jag hade gått ut för att ta lite luft och satt ensam en stund och bara njöt av att känna mig så i nuet, att vara så levande! Här och nu! Älskar dessa stunder, en stor bit livskvalitet!
Första maj, välkommen som sagt! Nu är det dags, imorgon börjar de tre sista veckornas förberedelser inför Göteborgsvarvet. Går fortsatt ganska dåligt med träningen, till min förtret. Sista veckan har, den godkända, ursäkten varit att jag åter har världens största halsmandel som gör att jag inte får så mycket luft. Å att få luft känns ganska elementärt, framförallt i träningen. Så, jag har kört mina pass plus Bodycombat i fredags, men försökt vila annars. Det tråkiga är att jag VILL ut och löpa, VILL ut och cykla... Suck.. jaja, det finns kanske, möjligen någon mening med detta oxå. Det som lever får se..
Imorgon börjar min lilla tvåveckorsdeff, en till viss del modifierad sådan. Ska sikta in mig på massa proteiner i form av lax, kyckling, ägg, bönor och ägg. Och minska massa på kolhydrater i form av pasta, potatis, ris och bröd. Undvika godis, chirre, glass och läsk så mycket som går. Men man måste leva oxå, och om Bosses frestar för mycket med glass nån kväll så är det ändå rätt okej :o)
Man ska väl egentligen ha ett mål oxå, men jag vill mest se hur det känns i kroppen och se om det blir någon synlig skillad på kroppssammansättningen. Skulle vara grymt att bli en aning lättare oxå, men jag får se. Ska bli kul att testa iallafall. Och detta under två veckor, så blir det perfekt med sista veckan innan Varvet. Att då åter försiktigt fylla på med kolhydrater och dricka massa vatten som uppladdning. Blir nog alla tiders!
Första maj, hjärligt välkommen till världens bästa 2011! Är säker på att detta blir en riktig kanonmånad med massa härlig träning, massa härligt umgänge med vänner och massa skön sol!
Ha en skön vecka nu och ut och njut av just Ditt Moment!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)