onsdag 4 maj 2011

Ge upp eller kämpa på? Förnuft eller känsla?

Åh, jag vet varken ut eller in... Ska jag vara med på Vättrenrundan eller inte? Ska jag ge upp och acceptera att det inte är i år det är dags att slå min tid på förra årets Halv-Vättern? Och att få en skaplig tid på hela Vätternrundan?

När jag anmälde mig i höstas hade jag såna drömmar för mig själv. Att jag regelbunder skulle gå på cykelpass under vintern, samt kombinera det med löpning och mina pass i Bodypump. Problemet var plötsligt att jag upptäckte att jag tydligen ska jobba oxå, vilket tar både tid och energi. PLUS att jag absolut varit dålig på att prioritera OCH tagit på mig många extrapass BP. Hade verkligen som mål att vara en av de femtio första tjejerna i mål på Halvan inklusive en tid under fem timmar. Ska jag nu behöva vänta ett år till för att kunna nå mina mål? Åh...

Två och en halv vecka kvar till Göteborgsvarvet är det nu iallafall. Och min halsmandel är fortfarande stor. Idag blev det iallafall vila både från träning och andra eskapader. Imorgon blir det vila likaså med förhoppningen om att det ska ha gjort lite nytta iallafall. För på fredag siktar jag på Bodycombat i Ljungsbro igen, fullt ös medvetslös!

Siktar mest på att bara ta mig runt Göteborgsvarvet iallafall, utan att få värmeslag på kuppen. Och nästa år har jag som mål att slå min tid iallafall :o) blir nog inget svårt haha!

Jaja, jag får se hur jag gör med cyklingen. En kollega hejade på och var säker på att jag skulle hinna få mina mil i benen om jag började nu. Tack för att du tror på mig. Men visst, det kanske är puckat att inte försökt. Kanske ska ta mig runt den där sjön ändå och bara känna på banan. Och förbereda mig på loppet inför nästa år.

Den som lever får se. Bara lite tankar från en nattarbetande sjuksköterska med svullen halsmandel :o)
Ska bli skönt att komma hem och sova och förhoppningsvis med lite positivare tankar om mina lopp...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar