Tack för att du återhämtat mig ganska snabbt och bra, trots smärtan i ena höften och andra knät som kom en stund efter målgång. Tack för att det börjar gå över nu.
Känner mig SÅ nöjd och glad efter helgens Göteborgsvarv! Det realistiska målet på att komma i mål under 2.15 uppnåddes och jag löpte in på 2.10 vilket jag är nöjd med!
Det var ett bra lopp, superväder vid starten när molnen försvann och himlen blev klarblå vid halv fyra på eftermiddagen. Karin hade precis i sista minuten hunnit få sin fina Lag Syd-tröja av Annika och vi hade som tuuur var hunnit ta några foton innan det var dags för startskottet att smälla.
Vi var grymt taggade och det kändes så skönt att äntligen få ge sig iväg och få uppleva Varvet på riktigt! Karin och jag löpte tillsammans genom Slottsskogen och började få in lite flyt i benen i både uppförs- och nedförsbackar och kroppen vaknade till successivt ganska snabbt. Vi var igång!!!
Framåt tre km blev jag "själv" då Karin tog en snabbpaus för att bli av med sin håll och jag fortsatte tuffa på mot den första bron. Shit, uppför, uppför, uppför... Men det var inte så farligt. Visst, det gick uppför, men det svängde lite på vägen dit, man sprang ju omring hus å sånt på vägen fram och det märkdes aldrig hur långt det var kvar. Gillar små delmål :o) Uppe på bron var det en jättehärlig utsikt och vinden fläktade på bra i solgasset och jag njöt av bra löpning och ett lätt steg medan min hjärna sjöng på Lady Gagas "Judas" om och om igen... I´m just another fool, oh baby he´s so cruel but I´m still in love with Judas baby... Lite livsnjuta på Varvet :o)
Löpningen flöt på bra till strax efter 11 km när det började bli lite tungt. Tror det var där det nästan var lite långtråkigt... okej, löpning längs med vattnet är vackert och allt sånt, men utan en massa publik som hejar, utan musiken och sånt som stimulerar lite börjar man tänka och mest känna efter. Och då blir det segt. Men det roliga var att en annan röst började mala i mitt huvud då, när det började bli segt å tillfälligt tungt. Det var min röst, som peppade kunderna att ta i lite extra på passen när det börjar bli jobbigt "Vi ÄR starka idag!!!" Det funkade! Sjukt vad mantran kan göra, men det funkade.
Fortsatte tuffa på och kroppen blev lite piggare igen efter en väldigt kort gåpaus med vattenpåfyllning. Då jag hade glömt min pulsklocka hemma försökte jag lyssna på kroppen så mycket som gick, vilket egentligen var ganska bra. Det är lätt att hänga upp sig på klockan och pulsen och glömma bort att lyssna på sig själv och hur det egentligen KÄNNS i kroppen när man springer med klockan. Jag tror jag egentligen hade känt mig mera stressad av klockan och är glad att jag tvingades göra annorlunda.
Närmade mig nästa bro som var lite segare att ta mig uppför men med några powerwalkpauser till uppför så var även den avklarad och Avenyyyyn närmade sig. Det mulnade på, blåsten gav sig till känna och kroppen började bli lite trött. Men med alternativet att det mest känns jobbigt att faktiskt börja gå, med typ blodtrycksfall, surrande ben och att det ju tar längre tid till mål, så var det mest att fortsätta löpa på och tänka här och nu och lite framåt. Vattensvamparna som delades ut vid Götaplatsen var GULD värda och hjärnan kändes genast lite klarare. MOT MÅLET! Visserligen några kilometer kvar, men det är nära nu!
Det jobbigaste på hela banan var från Avenyn och till Botaniska eller om det var Slottskogen där. Där man närmade sig själva parken igen och det mest tuffade på segt uppför. Det var slitigt och tufft, och det är väl så det ska kännas på en halvmara ändå :o) Försökta tagga till både med Lady Gaga, min kommande vinterresa, mitt styrkemantra och andra positiva tankar och försökte tänka bryta ihop och komma igen, men kände inte att jag hade tid och lust till det :o) så det var bara å fortsätta. Blev otroligt pepp när Annika och Peter plötsligt står efter det jobbigaste uppförsbacken och hejar på och tar kort och det gick genast lite lättare igen.
In på Slottsskogavsllen och in på löparbanan, det var så nära nu! Kom och tänka på bicepslåten i Bodypumpen när jag i slutet peppar kunderna med upploppet och målgången på ett marathon och jag fick genast ny energi och kunde länga steget lite och in i mål!
Vilken känsla! Kroppen rös, tårarna var nära och jag var så glad över att ha fixat det! Och under min måltid också, slutade på 2.10! Såååååå glad och lycklig! Och så förvånad över att det kändes så bra, under loppet och efteråt!
Fick min fina medalj och sedan vatten, choklad och banan medan jag väntade in resten av bästaste Lag Syd! Både Karin och Ullis dök upp efter hand och vi firade Lag Syds återförening med kramar och high five! Sjukt nöjda och duktiga tjejer, grymt bra jobbat!!
Bästaste Lag Syd
Firade på kvällen, tillsammans med duktiga Lag Elgens RC på en restaurang på Avenyn och hade sedan som mål att göra stan osäker natten lång. Dock satte smärtsamma knän, höfter och trötta kroppar stopp för detta och Lounge fick nöja sig med ett, ganska lugnt, besök av 3/4 av Lag Syd.
BRA JOBBAT tjejer! Vi var grymt duktiga och jag är så glad att få dela Varvet-upplevelsen tillsammans med er! Nu är det dags att sätta upp nya mål för Lag Syd, förutom att det blir Gotland vecka 30 som nästa projekt i temat Träning och Fest :o)
Nu ska jag bara njuta av min semestervecka och göra så lite som möjligt. Får se hur det blir med mina BP-pass och ska idag känna efter hur mitt knä känns, vilket varit lite struligt efter Varvet. Dock mycket bättre idag mot igår.
Ha en supervecka nu och njut!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar