Midnattsloppet nästa, dags att bli löpare

Nu börjar det bli hög tid att lämna Halv-Vättern bakom mig och istället se framåt.

Nästa mål för i år är Midnattsloppet i Stockholm som min fina sambo och jag ska löpa, vilket ska bli jättekul!!
Jag är ju ingen löpare egentligen. Varför? För att jag så sällan har hållit ut med löpningen så det känns lätt, så det känns som om det bara flyter på med lugn och fin andning och bara känns skönt i kroppen både under tiden och efteråt. För det är det jag måste hitta om jag ska känna att det är kul, och jag vill att det jag gör ska vara kul, annars kan det kvitta. OM det inte är dagen jag bestämmer mig för att genomföra En Svensk Klassiker såklart, jag vet att det kankse inte alltid kommer kännas kul, men ändå värt att kämpa för.

Det är det jag måste hitta med löpningen och det är det jag hoppas känna med Midnattsloppet. En morot på vägen för nånting som känns kul att kämpa för.

Min löpning i dagsläget är i stort sett obefintlig, men jag tar mig runt femman med sällskap utan större problem. Gör jag det själv däremot, bryter jag snart ihop och får mörka tankar i huvudet.
Alltså, rule number 1: Löp med sällskap.

Sen är det otroligt långtråkigt att löpa i stan, och hårt för fötter och benhinnor som blir överkänsliga och trötta.
Rule number 2: Löp i spåret, iallafall i början.

Tar ofta ut mig lite för mycket i början, vill löpa på med ett naturligt löpsteg där jag tar ut steget lite mer. Resultatet blir att jag får för hög puls alldeles för snabbt och inte fixar hela varvet.
Rule number 3: Ta det lugnt i början och håll ett jämnt tempo varvet runt, tills jag på ett naturligt sätt kan öka farten när löpkonditionen sakta men sökert förbättras.

Så, två månader kvar till loppet och nu ska jag alltså ta med mig mina regler ut för den första löprundan sedan Halv-Vättern och hoppas det går bra. Kommer dock redan nu bryta mot två regler: kommer löpa ensam och inne i stan runt ån.
Så, har bara mig själv att skylla om det går åt skogen och har överträffat mig själv om det skulle gå bra. Alltid bra att slå ur underläge :o) nu kör vi!!

Halv-Vättern 2012

Åh, i söndags var det dags för nästa prestation :o) Halv-Vättern 2012 gick avstapeln denna molniga och halvregniga dag!

Tidigare år har jag alltid anmält mig i riktigt god tid på hösten precis när startplatserna släppts och känt mig taggad och laddad hela året fram tills det äntligen varit dags för start. Det här året vet jag inte riktigt varför, men jag har inte känt samma förväntan eller glädje över cyklingen som jag brukar. Min fina vän J säger samma sak, vi kanske har smittats av varandra. Landsvägscyklingen har varit kul när jag varit ute, men inte varit någonting som jag prioriterat riktigt. Livet har väl kommit emellan som man så fint säger. Nu är det ju också så att både J och jag är rätt nykära!! Nej, inte i varandra, men i våra fina sambos såklart! Kanske är det det livet som kommit och rört om i grytan, fast på ett riktigt bra sätt egentligen. Annat som man också vill göra och som sätter cyklingen lite åt sidan. Jag har ju blivit träningstjej på riktigt de sista tre åren egentligen och har inte haft en fin sambo samtidigt som jag tränat mycket tidigare i livet. Kan ibland vara klurigt att hinna med allting man vill göra, och få egentid, plus den där självklara och så viktiga kvalitetstiden tillsammans. Då är det himla kul att ha hittat en underbar kille som det visat sig också gillar landsvägen lika mycket som jag gör, både med racern och bilen :o)

Men, för att hålla den röda tråden, så har jag ändå under våren känt att det är klart jag ska cykla Halvan!! Med vissa reservationer eftersom jag aldrig anmälde mig. Fick som tur var sista veckan en sponsrad startplats (tack Mix Megapol!!!) och pirret i kroppen smög sig på när helgen närmade sig. Har jag tränat tillräckligt (eh, mjaa, tveksamt, man kan alltid träna lite mer) kommer jag orka efter att jag haft Bodypump-release dagen innan (eh, får väl ta det som det kommer) är det i år jag kommer få punka (det visar sig isåfall, sluta oroa dig!!!) Det där med punka, vet ju att för varje lopp närmar sig loppet då jag kommer få punka, så jag kanske måste ta tag i att lära mig laga en snart... fixar en på framdäcker, men bak lixom!!! Burr!!!

Så, röd tråd!

Regnet hängde i luften vid starten, men jäklar, jag var redo!

Startade halv nio i söndags med min nypolerade lilla pärla Scott och svängde lugnt ut ut Motala. Hade lovat fina sambon att faktiskt ta det lugnt i början, som man ju ska, och öka efter hand. Men taktiken blev snarare "kom igen och hinn ikapp den där klungan där framme som satte fart, så blir det lättare i motvinden sen!!"  Målmedvetet tog jag meter på meter och efter ca fem km var jag ikapp en bra klunga som jag höll i stort sett fram till den branta backen i Borghamn. Yes, nu kör vi tänkte jag och växlade ner på lättare kugghjulet framtill och "klirr", där hoppade den kedjan!! AS! Tack! Höll på att få omkull en dansk man som svor medan jag bad om ursäkt för min hoppade kedja. Jahopp, var bara att olja ner händerna och fixa på den igen!

 Uppförsbacken var denna gång så himla mycket längre än vad jag mindes, den tar ju lixom aldrig slut!! Benen kändes ändå ganska pigga sedan dagen innan, och jag kom äntligen upp och kunde fortsätta färden uppe på Omberg. Så himla vackert det är där uppe, trots moln och risk för regn.

Fortsatte mot Ödeshög och kom ikapp en man som kämpade i motvinden. Vi slog följe och hjälpte till att dra varandra både till Ödeshög och efter tills en stor grupp cyklister kom ikapp oss och vi verkligen fick hjälp på vägen! Det är ju så himla härligt att sugas fram i klungan, känna gemenskap och samhörighet med alla främmande människor runt omkring, man tar några ord här och där, peppar och blir peppad, askul!! Plus att det är riktigt kul att segla fram i 33-35 km/tim!

Efter depå Vida Vättern började nästa etapp i skogen, som är vacker men risk för långtråkigt. Den första långa uppförsbacken lät mina ben känna av gårdagens Bodypump, de började kännas som bly!!! Lite lätt panik, de kan inte vara såhär tunga efter 5-6 mil bara!! Hade iof trampat på rätt bra ner hit också, kanske gick ut för hårt ändå?? Kom iallafall upp och fortsatte tills jag kom till en liten, jäkla backe på kanske 30 meter men med 3-4 meters stigning. Tog stopp när jag kom upp! Andnöd och skakiga ben, shit!!! Stannade upp, tog med darrande händer fram Bricanylen och sög i mig lite medicin, skakade loss och fortsatte. Hur ska det här gå?? De negativa tankarna började virvla i huvudet samtidigt som jag tänkte fram till nästa backkrön och dess utförsbacke, nästa och utför, nästa och utför... Kommer jag fixa det här? Tänk om jag måste bryta i år!? Kommer det kännas okej?? Nä, inte direkt. Kommer vara skitsur och missnöjd att jag tog genvägen och bröt. Kommer jag fixa det? Vet inte var svaret i skogen och ut mot St Åby. Var sjukt nära att bryta ihop, kroppen skrek, sinnet var fullt av mörka tankar på att bryta och jag kände jag fixar inte det här!!! Men okej, måste iallafall ta mig till Rök så får jag känna efter då igen.

Kom ut på slätten igen och kände medvinden i ryggen, så underbart med lite hjälp!! Kom ikapp två cyklister som trampade på i lagom tempo, ca 25-27 km/tim, och tog rygg på dem. Alla cyklister utnyttjar varandra i tid och otid och jag kände nu att det var min tur. Återhämtning, andas, rulla på... fick efter hand syn på blommor och gröna fält, kände plötsligt återigen sommardofter och njöt efter hand äntligen av att cykla! Framme i Rök var tårarna nära, men jag kände äntligen att jag kommer fixa det här!! Jag tänker inte bryta, kroppen är på G igen och de 5 milen till Motala fixar jag!! Möttes av fina V, min bror och fina lilla Diva som skuttade runt och blev helt tossig när jag kom! Fick några pussar, drack blåbärssoppa och käkade bulle innan jag några pussar till gav mig av mot slutdestinationen Motala.

Benen kändes återigen lätta och snabba, sinnet var åter ljust och varmt och jag började åter fyllas av positiv energi. Framåt Väderstad började jag komma ikapp en grupp cyklister som jag tänkte slå följe med, slitigt att pressa själv de sista milen även om jag fick upp farten rätt fint. Följde dem till Skänninge där de vek av för depå. Jag fortsatte med ännu lättare ben de sista 2 milen till mål. Gick så himla bra här, trampade på som aldrig förr och hade en man på släp som inte orkade dra själv. (Han erbjöd sig, med ursäkten att han inte skulle orka hålla mitt tempo, men provade ändå) Jag lät honom köra nån kilometer innan jag åter drog och efter hand försvann han allt längre bort bakom mig. Lätta ben, ansikte som spruckit upp i ett leende och sprudlande sinne, jag är snart i mål!!!!

Väl inne i Motala möttes vi av broöppning, hur snopet är inte det??? Som tur var tog det bara 2 min tills vi fick sikta på mål! Underbart!!! Kände mig lagom trött, kroppen hade slutat skrika i Rök och sinnet var ljust och jag kände mig så nöjd ändå med dagens prestation! Stolt mottog jag min femårsmedalj och hämtade min plakett för tjejer under sex timmar!

Femårdsmedaljen och min plakett

5.35 blev tiden. Snabbare än förra året, men lite långsammare än 2010. Känner mig nöjd och stolt, efter de förutsättningar jag gett mig själv inför äventyret; cyklat lite för lite (50 mil??), haft release Bodypump dagen innan (med bra med vikter på stången) och kunnat äta och dricka bättre hela veckan innan loppet.
Känner mig mest nöjd över att jag hela tiden pressade mig till att göra min allra bästa, höll tillbaks något när det höll på att gå överstyr i skogen, men sen återigen gjorde mitt allra bästa. När tankarna nere i skogen var som mest mörka kunde jag bara inte förstååååå hur jag anmäler mig till att cykla år efter år.

Och nu går jag ännu en gång här hemma och drömmer om nästa års Halv-Vättern, och om tider under 5 timmar. Funderar på en bra strategi att genomföra för att fixa det, och drömmer vidare om Göteborgsvarvet och löpning. Älskar att drömma och älskar att förverkliga!!!

Närmast är det Midnattsloppet Stockholm som står på tur den 18 augusti. Så, planen är löpning och cykel den närmaste tiden, plus min underbara, älskade Bodypump ´82!!!

Ha en underbar vecka och ut å njut!!

Mega-release Les Mills med Bodypump´82!!

Yeah, i lördags var det dags för Les Mills-releaser dagen lång i stora salen i Sportis! Sjukt kul initiativ av Medley!!

Helgen innan, på söndagen fick jag äntligen ta del av det som kommer vara ett av sommarens fokus, BP´82!! Duktiga Michael S från Les Mills höll i utbildningen för oss alla på Feelgood. Var så förväntansfull och glad, har ju sedan länge googlat låtarna och känt att det skulle bli en rätt bra sommar detta!!
Kvartalsutbildningen var efterlängtad av flera och det var en full klass som hölls, med taggade instruktörer!

Låtarna känns riktigt bra, mycket bättre än den förra releasen!! Älskar som vanligt rygglåten, både musiken och koreografin, som denna gång består av två set som är ganska långa men ruskigt sköna och det går lätt att lägga på mer vikt på stången. Nu känns inte tio kg/sida så långt borta!

Axellåten är även den grym koreografiskt och en kul blandning av övningar som vanligt!! Alternativa axellåten kan absolut bli aktuell framöver för även den var superbra! Everybody be cool, you be cool!!

Utfallslåten var det som blev den stora snackisen efter utbildningen. Shit, benböj med upphopp kommer ge oss alla en stor utmaning under sommaren, blandat med själva utfallen. Benen skakade och jag försökte tänka bort att vi skulle hålla releasen för kunderna dagen innan Halv-Vättern :o)

Är glad över att bicepslåten åter är lite mer överkomlig och att jag åter kan ta 5 kg/sida där. Det var ett tag sen efter att jag backade lite efter Norgeäventyret, men nu jäklar är det bara att köra igen!!

Totalt sett en riktigt bra kvartal och jag ser fram emot att köra den under sommaren!!


Och som sagt, i lördags var det äntligen dags för försommarens stora grej på Medley!! Fullt med Les Mills-releaser i stora hallen i Sportis!! Bodycombat, Bodypump, Bodybalance, CX Worx, Bodyattack, RPM, Sh´Bam kryddat med Mega-Zumba!!!
Uppåt 150 per fick plats på passen där det inte krävdes brädor, vikter eller dyl. Två pass Bodypump gick avstapeln med 24 deltagare i varje och jag var en stolt presentatör av Bodypump ´82 tillsammans med Henrik!
Det var grymt kul att stå på scenen och blicka ut över de riktigt duktiga deltagarna och höra musiken pumpa ut i högtalarna samtidigt som kroppen sliter så svetten flödar och bara spritter av endorfiner!! Passet gick superbra och det var grymt kul att teama ihop! Kände att det är här och nu som räknas, ge allt och lite till, imorgon (Halv-Vättern) är en annan dag!! Och det kändes superbra som sagt, kul tat köra igenom det på rikigt äntligen och verkligen känna vilka vikter som fungerar och var instruktionerna kanske måste vara tydligare osv.
Hade bröstlåten (tuff på slutet med vikt under ena handen och pushups), rygglåten (bara älskar den!!!!), utfallslåten (skittuff!!!!), axellåten (underbar!!) och stretchlåten och kände mig faktiskt mest pirrig inför den sistnämnda. Time to say goodbye i typ operastyle, vacker avslutning kan jag tycka men låten går så otroligt långsamt!!! Var lite rädd att jag skulle vara för snabb med bytena mellan positioner, men det gick bra ändå, puh!!

Hade så gärna deltagit på fler releaser under dagen, som sagt grymt kul att Medley slår på stort och jag vet att det uppskattats mycket av kunderna!! Hoppas på fler gånger och att vi nästa gång kan få till ännu fler BP-platser och låta fler kunder samtidigt få en härlig upplevelse!! Men nästa gång hoppas jag att det inte sammanfaller med Tjej- resp Halv-Vättern så ännu fler kunder kommer ha möjlighet att komma på passen!! (Och att jag inte ska cykla 15 mil dagen efter :o) )

Så, Bodypump 82, välkommen till Medley Linkan och Ljungsbro helt enkelt!!
Vad gör vi?
Nu kör vi!!